Lesbisk mamma

Som sagt, jag ser inget grinigt i det. Bara omsorg om dig och att du ska ha en bra relation till din pappa. Nej, du kan inte belasta henne med allt just nu men det kan du inte klandra henne för. Låt henne få bli frisk i den takt hon behöver.

Som sagt, jag ser inget grinigt i det. Bara omsorg om dig och att du ska ha en bra relation till din pappa. Nej, du kan inte belasta henne med allt just nu men det kan du inte klandra henne för. Låt henne få bli frisk i den takt hon behöver.

Som sagt, jag ser inget grinigt i det. Bara omsorg om dig och att du ska ha en bra relation till din pappa. Nej, du kan inte belasta henne med allt just nu men det kan du inte klandra henne för. Låt henne få bli frisk i den takt hon behöver.

Om hon får ECT så har hon en riktigt djup depression. Tablettbehandlingen av depression ger biverkningar där man ibland i början får ökad ångest och djupare depression. Sedan kan man uppkevas lite känslomässigt avtrubbad...

Du kan inte göra mycket mer än att bara vara hennes fina dotter och visa att du älskar henne som mamma. Det är egentligen det enda hon behöver från din sida. Hur hon bemöter dig handlar om hur hon mår, inte om hennes kärlek till dig. Hon frågar för att hon bryr sig om dig, hon är din mamma och försöker förtvivlat att sköta den delen fastän hon knappt klarar att hålla näsan över vattenytan.

Hon är fortfarande den fina mamma och människa du beskriver. Er relation har inte ändrats. Hon visar att hon fortfarande bryr sig om och tycker om (men inte är kär i/vill leva med) din pappa. Hon blir ledsen när du säger något om honom och värnar om er relation. Hon bryr sig om att du ska må bra och att det ska gå bra för dig, därför reagerar hon på hur du mår, på din vikt, på att du skolkar från skolan. Hon bryr sig, men kan inte just nu vara den stabila och trygga pelare hon alltid varit för familjen och på sitt jobb.

Allra troligast så dömer och skuldbelägger hon sig själv mycket hårt för att hon tycker att hon splittrat familjen, fått din pappas liv att rasa ihop, förlorat kontakten med din syster, inte klarar sitt moderskap, inte klarade att vara en bra fru......

Allt det hon fått höra från andra säger hon nog sig själv flera gånger om dagen. Utmaningen nu är att hon ska klara att leva med all skuld hon känner över att hon upplever att hon förstört för dem hon älskar (inkluderat din pappa). För sina föräldrar och sin flickvän har hon nog inte så mycket skuldkänsla - de kan dessutom ta hand om henne när hon är svag.

Din lillasyster är liten nog att bara vilja ha sin mammas famn och trygghet, och det kan hon ju ge.

Så det bästa du kan göra när du träffar henne är att köpa med dig saker hon gillar (godis, frukt, spel/pyssel/bok/tidning etc). Prata inte om din pappa, inte om din syster. Inte om hur dåligt du mår. Ta kontakt med en vuxen du kan prata med och ta ut alla känslor och all oro med den personen - inte ihop med din mamma.

Kom ihåg. Hon älskar dig. Hon älskar bara inte sig själv nu. Alltså behöver hon bli älskad av er, så att hon kan se att det går att tycka om henne och kanske återkomma till att börja leva igen.

Du har gjort ditt val nu, känns det som. Och det är att du valt bort din mamma, tyvärr. En dag i månaden, det är ju skrattretande! Hoppas du inte kommer ångra dig allt för mycket när du inser hur mycket du saknar henne, men det kanske blivit försent att reparera. Jag slutar svara nu, du verkar inte lyssna ändå utan bara göra saker som förvärrar relationen med din mamma.

Du har gjort ditt val nu, känns det som. Och det är att du valt bort din mamma, tyvärr. En dag i månaden, det är ju skrattretande! Hoppas du inte kommer ångra dig allt för mycket när du inser hur mycket du saknar henne, men det kanske blivit försent att reparera. Jag slutar svara nu, du verkar inte lyssna ändå utan bara göra saker som förvärrar relationen med din mamma.