Lesbisk mamma

Det är ju bra att hon är just precis sådan, just nu när alla andra krisar! Bra att ni har henne som en länk mellan er alla.

Jag håller ju med din mamma i sak när det gäller systern - hon är egentligen inte ditt ansvar utan deras, MEN eftersom pappan mår dåligt och systern inte vill ha kontakt med er mamma så måste kanske någon annan vuxen hjälpa henne. Har ni någon vän till familjen, moster/faster osv?

Sedan skulle du nog också behöva stöd i dina funderingar........

Underbart! Jättefint att du öppnar dig för att släppa in din mamma igen. Om din mamma är en fin person inombords så är säkert hennes flickvän en bra person också när du väl lär känna henne.

Lycka till!

Din syster verkar ju inte må toppen, hon reagerar mer omoget än de flesta 16-åringar skulle ha gjort. Din mamma vill ha tillbaka relationen till sin dotter, det är det enda. Det är omöjligt att välja mellan sig själv och sin lycka kontra sina barn.

Jag hoppas att din syster växer upp tids nog och skärper sig. Att kalla sin mamma hora är extremt grovt.

För din del hoppas jag att du tar en stund under helgen för att möta och prata med din mamma. Oavsett hur din syster reagerar så ska du inte behöva välja mellan människor du tycker om, inte din mamma heller.

Om din syster och din pappa tvingar dig att välja är det de som gör fel, inte din mamma eller du.

Det är inte så enkelt att veta från början, och det är inte svart och vitt med kärlek. Vi som är födda på 60- och 70-talen är uppvuxna med att homosexualitet inte är något naturligt som livsalternativ. Det har inneburit att man inte kan få barn annat än om man raggar upp en karl på krogen. Man vill ge sina föräldrar barnbarn, man vill inte vara annorlunda - utan leva som alla andra.

Troligen kände hon sig både förälskad och kär när hon träffade din pappa, och troligen ville hon verkligen ha barn med honom. Men många par växer isär av olika anledningar, man kanske vill helt olika i livet. Man vill leva ien relation där man känner sig sedd och förstådd - utöver sin sexuella läggning.

Jag har ju själv gått från ett 20-årigt liv med en man till att leva med en kvinna. Jag ser inte livet med min exman som ett misstag, och jag var inte olycklig alla år i mitt äktenskap. Jag var absolut både kär och förälskad i honom under ett antal år. Han är en fantastisk man, och en fantastisk pappa - men alltefter åren gick insåg jag att vi egentligen inte passade så värst bra ihop som personer, ville inte samma saker, och pratade inte riktigt samma språk, vilket vi gjorde när vi träffades. Vi gick i parterapi och vi har verkligen försökt - för vi älskar och respekterar varandra som människor - även om vi inte anser att vi ska leva ihop som par. 

I takt med att vårt äktenskap inte fungerade blev jag förälskad i kvinnor, men var aldrig otrogen. Jag insåg successivt att det jag dras till hos andra människor oftare finns hos kvinnor än hos män (och då menar jag inte kvinnorkroppen). I teorin skulle jag alltså kunna förälska mig i en man igen, men det är inte så sannolikt.

Min man och jag var fullt överens om att separera när jag mötte min nuvarande partner. Med henne lever jag nu det liv jag som vuxen kvinna önskar leva - i harmoni och utan skoskav. Att leva i ett icke fungerande förhållande är att ständigt gå i skor som skaver....

Jag förstår att du ifrågasätter hela deras äktenskap, och alla deras år ihop. Det gör säkerligen han också. Det kan ju vara så enkelt att de växte isär, eller att hon verkligen VILLE leva heterosexuellt och har försökt att vända sig helt ut och in för att klara det. 

Varför kan ni inte träffa både mamma och pappa på julafton? Kan man inte tycka om båda?

På vilket sätt mår hon inte bra? Hur märker du det? Vad säger hon?

[quote Vi borde gå före hennes flickvän.

[/quote]

Hon trodde nog inte i sin vildaste fantasi att hennes barn skulle ställa ultimatum och utsätta henne för det valet.

Fruktansvärt av din syster att kalla sin mamma äcklig lebb.Som att kalla farfar/morfar gammal äckelgubbe närde är 90 år och inkontinenta eller sjuka. Helt fruktansvärt. Framförallt borde inte din pappa efter deras år tillsammans tillåta sin dotter att behandla sin mamma på det sättet. 

Vad menar du med helt borta? Är hon avskärmad mentalt? I djup depression?