Lesbisk mamma

Du vet ju bara vad din pappa sagt, du har ju inte velat låta din mamma berätta hur hon upplevt det (och kanske inte redo att lyssna ännu).

I de flesta fall när någon lämnar, så har den personen försökt att prata, förklara, berätta att det inte fungerar. Det är väldigt sällan någon bara lämnar, speciellt när det finns barn med. Det förekommer, absolut, men i de allra flesta fall så har personen ofta levt längre kvar i förhållandet än han/hon borde.

Men för den som blir lämnad, är det för det mesta lika plötsligt.

Varifrån har ni fått denna homofobi? Att tro att er mamma skulle börja tafsa på er är lika tokigt som att tro att er pappa skulle börja göra det. Jag tycker din mamma verkar ha hanterat det helt rätt, berättat att de ska skiljas men inte blandat in er i vem hon träffar. Att er pappa säger saker som att han inte vill leva längre till er är inte ok!! Han måste lära sig att skilja på vad man säger till sina barn och till sina vänner eller en terapeut!

förstår dig. Hade gjort samma sak skulle aldrig acceptera det. Fyfan! Din mamma älskar nog inte er. 

Vet inte hur din mamma och pappas relation såg ut. Men hur som helst. Hon blev kär i en kvinna, är det inte bra att hon är lycklig iaf? vill ni inte se mamma glad och kär, är hon inte värd det? Att det är en kvinna spelar verkligen ingen roll. Försök att ge er mamma en chans att förklara och va inte sura på henne, ledsen för att familjen splittrats ABSOLUT men låt henne förklara, stackars mamma som har två döttrar som bara ignorerar henne! Tänk vad tuffa val hon fått göra mot er pappa och er två men ändå tyckt det vara värt det, hon har nog funderat många vändor på detta. 

Så du tycker inte att det blev värre av att hon visade sig vara lesbisk utan det är skilsmässan du inte kan förlåta? Saknar du din mamma? Jag tycker att du ska stå upp för att du vill ha en relation till din mamma om det är vad du vill, även om din pappa och syster inte är redo för att ha det. Åtminstone tycker jag mig ana att du innerst inne gärna vill träffa och prata med din mamma och lillasyster.

Så du tycker inte att det blev värre av att hon visade sig vara lesbisk utan det är skilsmässan du inte kan förlåta? Saknar du din mamma? Jag tycker att du ska stå upp för att du vill ha en relation till din mamma om det är vad du vill, även om din pappa och syster inte är redo för att ha det. Åtminstone tycker jag mig ana att du innerst inne gärna vill träffa och prata med din mamma och lillasyster.

Det är ett uppbrott och det påverkar er så självklart att ni alla mår dåligt men utestängd inte eran mamma helt. Hon mår säkert lika dåligt som er men vad skulle hon göra? Förneka den hon är eller hur hon känner för att det skulle passa er bättre... Du hör hur orimligt det är och det hade lika gärna varit en man, att hon slutat älska er pappa som annat än vän. Sånt händer och hur mycket man än vill fixa något så går det inte alltid. Din mamma har inte gjort fel för att hon bröt upp från något som inte fungerade för henne längre.

Kom att tänka på en sak till. Du är ju 16 år så jag gissar att du har flera vänner eller klasskompisar som har föräldrar som varit skilda ett tag och nu har en bra relation till båda sina föräldrar. Prata med dem om hur det var när deras föräldrar skilde sig, vad de kände då och vad de känner nu. Kan nog vara bra för att förstå att det du känner nu kring din mamma inte kommer vara för evigt. Det gör ont nu, men jag lovar att det släpper med tiden!

Men alltså, varför är du så arg på henne? var hon otrogen innan hon och din far bestämde sig för att skiljas? Jag får inte riktigt den bilden av det du skriver.

Man ska inte tvinga sig själv att stanna i ett förhållande bara för att man har barn, hon är en människa hon med. Ni är dessutom rätt stora, förstår inte hur ni kan ta det så illa som ni gör.