*Långt* Hur resonerar Tingsrätten?

Tillägg till ovanstående inlägg: Mina barns pappa sa alltså en hel del elakheter om mig till barnen. Att jag var den som gjort så de skildes (han träffade en ny men men..) att jag alltid var arg på honom och han blev så ledsen. Han la också skuldkänslor på barnen som att han blev så ledsen när de skulle åka till mamma, den äldsta sa han till att hon fick välja själv vem hon skulle bo med och att han tyckte det var orättvist att mamma fick ha båda på nästan heltid osv. vi hade varannan vecka tills han valde att flytta till sin nya och därmed själv säga till att det inte gick med varannan v längre pga avståndet.

Det jag läste nyss om vad du skrev, att barnet blir mer ledset vid lämning hos dig, ja men ha lämningarna på skolan då?

Jag har varit i samma sits som du TS med undantag för att mina barns pappa inte ville ha mer umgänge på det vis som ditt barns pappa vill,  men däremot ville han att vi skulle ha varsitt barn på heltid.

Om du förklarar för ditt barn att det pappa säger inte har med dig att göra, som någon skrev ovan, så kommer ditt barn att förstå. (Om ditt barn inte har något förståndshandikapp, men det skriver du inte om)  Så klart är det jobbigt för ett barn att höra skit om sin ena förälder, det är faktiskt barnmisshandel tycker jag men det är troligen inget som tingsrätten lägger den vikt vid som du gör.

Förklara för ditt barn att ibland säger vuxna konstiga saker om de är arga, ledsna eller sårade. Precis som barn kan göra. Ge ditt barn trygghet, var dig själv, jisses, du gör ju inget fel antar jag så låt inte pappans agerande påverka ditt förhållande till ditt barn!

Låt barnet prata med skolkuratorn, denne är bara på barnets sida så det är en bra hjälp för barnet särskilt om barnet blir tillfrågad om denne vill bo mer med pappa. Inget barn vill ju svika en förälder så barnet kommer nog säga det barnet tror att föräldrarna vill höra, det kan alltså bli olika svar till dig mot vad barnet säger till pappan.

Ang umgänge, givetvis bör man ha ett ordentligt schema som man alltid följer. Särskilt när det som i ert fall inte fungerar särskilt bra mellan er föräldrar. Gör ett eget schema som du anser skulle vara bra, vägrar han det får han ge ett förslag osv. Om hans förslag är helt galet så kommer tingsrätten mest troligt inte godkänna hans, samma med ditt om ditt är helt galet.

Förslag på schema (om det inte ska fortsätta som nu):

Varannan vecka, byte på fredagar med hämtning i skolan alt att barnet går hem till 'rät' förälder själv. Fördelen här kan vara att man får en helg på sig att landa i sitt andra hem.

Varannan vecka, byte på måndagar. Barnet hämtas/går hem själv till 'rätt' förälder. Fördelen här kan vara att man får en mysig helg om man får landa under veckan, vilket man gör är beroende på barnet.

Var tredje dag, brukar mest vara för mindre barn. Mån-ons morgon, ons em- fre morgon, fre em-söndag em/måndag morgon.

Två v i taget, brukar många tonåringar föredra, eller tom en månad i taget. Byte på samma vis som för varannan vecka.

Alla lov osv bör också skrivas med i avtalet. Även tider för hämtning/lämning, när och var det ska ske osv allt för att undvika tjafs.

Om allt sen fungerar kan man vara mer flexibel.

Min mans barns mamma tex, hon kan fråga om hon kan få hem sitt barn en dag tidigare ibland om de ska göra något särskilt, byta helg när det är kalas osv och oftast kan vi byta, men det fanns en tid då vi sa blankt nej till alla ändringar för det var JÄMT något hon ville ändra så vi kunde aldrig planera något alls.

Även detta svar verkar vara tänkt att faktiskt hjälpa. Men jag förstår inte varför jag ska gå med på ytterligare umgänge med en pappa som vägrar samarbete vilket brukar vara en sak som krävs för vv?

Jag förstår inte heller på vilket sätt barnet gynnas av total brist på flexibilitet? Om barnet själv vill vara hos mig en pappahelg (eller tvärtom) för att kusinerna har kalas eller för att syskonen ska göra något barnet vill vara med på så ska det aldrig gå för att pappan har rätt till sin fyrkantighet? Är ju inte så att alla andras liv kan regleras efter vårt umgängesschema.

Förstår du inte hur barnet gynnas av mer tid och en bättre relation med sin pappa?

Samarbetssvårigheter som är för stora för att man ska kunna ha växelvis boende är något helt annat än det du beskriver. Ni behöver inte vara överens om allt. Det ni måste vara överens om är att barnet ska må bra.

Eftersom ni inte kan vara flexibla, samarbeta och lita på varandra så kan ni inte heller byta dagar innan allt fungerar utan problem. Det kan ta ett par månader eller flera år men det brukar bli mycket bättre med tiden.

Märkligt att ingen verkar förstå att barnet far illa av hur pappan agerar...

Och vissa saker som det här med att sluta kalla en förälder för mamma eller pappa finns det domar på som visar att rätten tar det högst allvarligt om det är en del av att försöka sätta dem andra föräldern utanför. Ville mest visa ett exempel här.

Det verkar som att ingen här har kunskap utan skjuter från höften.

Eller så mår barnet dåligt efter hur du agerar.... Bara en tanke.... 

Tycker du skall ta och tagga ner.... Det du tar upp är inget som är något konstigt från pappans sida... Så ta och lugna dig!