Någon som gått igenom en boendetvist?

Det beror på så många faktorer.
Är ni sams?
Är ni överens?
Har ni mycket som ska delas?

Om man är sams, överens och det är klart vad som ska delas och hur så kan processen bli snabb, enkel och inte alltför dyr.

Motsatt så kan den bli långdragen, jobbig, smärtsam och dyr om ni inte är sams och/eller överens.

Nej nej och nej.. Det är min man och jag som funderar att stämma hans X på boende för deras gemensamma barn

Vad menar du med "boende"? Eller menar du vårdnadstvist? Om barn är inblandade så är det ytterst sällan en bra idé att gå via tingsrätten. Försök, så långt det bara går att komma överens med den andra parten. Ska det tvistas om barn så är det kotym att socialtjänsten ska utreda båda föräldrarna och det är en långdragen och jobbigt process för barnen.

Nej boendetvist, alltså vart barnen ska bo någonstans.
Vi har fått rådet från socialen att överväga en boendetvist och jag har även pratat med en jurist men det finns mycket vi tänker på, för och nackdelar och vill höra från andra som gått igenom samma sak. Samarbete är det inte tal om då vi försökt i flera år men mamman sätter alltid emot och vi är oroliga för barnet i fråga. 

Jag tror att processen är ungefär densamma, socialen kommer kopplas in och ge sitt bedömande oavsett om ni "bara" tvistar boende eller om ni även tvistar om vårdnaden. (Och eventuellt kan ju mamman begära att boendetvisten blir en vårdnadstvist.) Är ni inte överens så kommer det bli en jobbig process, inte minst för barnet. Men om ni å andra sidan redan varit i kontakt med en jurist, och verkligen tror att barnet mår dåligt, då ska ni så klart ta tvisten. Det är en mycket svår avvägning.

Jag skulle rekommendera er att ta kontakt med ytterligare en jurist för en "second opinion". Bra jurister kan ge råd i vad de tycker är mest lämpligt i sådana här frågor. Även om jag förstår att man vill höra från andra så är ju varje fall så unikt så det kommer inte kunna säga någonting om er situation.

Som sagt, få en second opinion från någon som hört hela storyn, få en bra bild av vad alternativet är och avslutningsvis, vad mår barnet bäst av i långa loppet. Låt dessa spela in i ert beslut.

Lycka till!

Min sambo var tvungen att stämma sitt ex på boendet som en sista utväg för att överhuvudtaget få träffa sitt barn. Stämningen lämnades in i mars, och rättegången var häromdagen.

Det har varit en lång och jobbig process, och jag rekommenderar att man tar det som en absolut sista utväg. För oss fanns inget alternativ, då vi hade förvägrats att träffa barnet i två månader (barnet som egentligen bodde heltid hos oss). Mamman höll hen borta från oss helt enkelt, oavsett hur mycket vi försökte samarbeta.

Det absolut viktigaste är att skaffa ett ombud! Ni vill inte gå igenom det här själva.. Vi har inte fått räkningen än, men har rätt till rättsskydd. Det innebär att vi kommer betala en viss procentsats av slutsumman. Vi har fått veta att det kan hamna runt 10-15 000. Har man haft hemförsäkring mer än 2 år kan den täcka rättegångskostnaderna.

Den som har mått sämst i det här är förmodligen barnet, som under snart ett års tid inte har fått några säkra besked om i vilken stad hen kommer bo i, och vilken skola hen kommer gå i. Det märks att hen mår mycket dåligt, tyvärr..

Ja jag förstod det som att socialen gör någon slags boende utredning. 
Det låter som en bra ide, det ska jag göra, tack!

Barnet visar just nu att hon inte mår bra, och vi tycker inte mamman tar det på allvar. Skolan larmar och är även dom oroliga men dom bor för långt bort för att vi ska kunna göra något. Min man försöker prata med sitt x som själv beter sig som en trotsig tonåring!! 
Det har pågått såpass länge nu att vi ser inget slut och vi ser inte att hon mår bättre vilket gör att vi börjat överväga detta efter vad socialen sa till oss. 
Men det är verkligen som du säger, sista utvägen känner vi, ett otroligt svårt beslut att ta! Hur gammal är din sambos barn? När får ni svar?

Vad säger barnet? Hur gammal är hon? Har hon någon åsikt om vem hon vill bo hos?

OM en tvist startas och OM pappan kräver boendet, HUR tänker han att barnet ska kunna upprätthålla kontakt och umgänge med de personer som bor där barnet bor nu, och som är viktiga för barnet? (Dvs. inte personer som pappan anser är viktiga.)

Hon är 9 år och hon har i perioder sagt att hon vill flytta hit och varit väldigt ledsen. Hon har även ringt till pappa för inte alls längesen och sagt att hon ville komma hem. Dock har vi svårt att prata med henne om det ordentligt eftersom om hon säger till mamman att vi frågat osv så kommer hon bli skogstokig!

All hennes släkt bor i den kommunen vi bor i vilket kommer ge henne mer umgänge med hennes släkt (som hon saknar) och umgänget tänker vi ändras att mamman har vh samt lov, så som vi har det just nu.

Mamman flyttade och då började dottern må sämre när hon slutade ha vv boende. Vi tänker såklart på hennes kompisar som är viktiga för henne därför tänker vi inte starta något innan hon fått säga sitt och förstår ordentligt vad en flytt innebär

Hon borde få prata med skolsyster eller en kurator. Det låter som om hennes situation inte alls är bra.

Ja min man ska ta upp med skolan ang kurator.

Vi frågade henne förut att om hon fick välja i hela världen, vart hon då ville bo. Då skrek hon: Ni försöker övertala mig att flytta hit så jag aldrig mer får träffa min mamma!!... Exakt samma ord som mamman använt...

Jag tror att ni ska låta bli att prata om det. Låt henne prata ut med kurstorn istället. Det är jobbigt för henne att sitta i kläm mellan er.

Mitt bonusbarn hamnade också i den där sitsen, att mamma använde hen som slagträ i debatten.. När vi hämtade hen från mamma fick vi höra att det var vårt fel att mamma var ledsen, och att hen kommer inte få träffa mamma mer om hen bor hos oss.

Men under själva boendeutredningen som soc gjorde så framgår det i samtalet med barnet att hen hellre bor hos oss och bara "hälsar på" hos mamma.

Sen har ju mamman passat på att skicka in polis- och soc-anmälningar på min sambo för att försöka få något underlag till att han skulle vara en dålig pappa Det är sånt man får vara beredd på, smutskastning för att få sig själv att framstå som den bättre föräldern.