Någon som gått igenom en boendetvist?
Hej!
Jag undrar om någon har gått igenom en boendetvist?
Hur lång tid tog det, hur blev resultatet, vad blev kostnaden, hur mådde ni under processen osv?
Hej!
Jag undrar om någon har gått igenom en boendetvist?
Hur lång tid tog det, hur blev resultatet, vad blev kostnaden, hur mådde ni under processen osv?
Nej nej och nej.. Det är min man och jag som funderar att stämma hans X på boende för deras gemensamma barn
Nej boendetvist, alltså vart barnen ska bo någonstans.
Vi har fått rådet från socialen att överväga en boendetvist och jag har även pratat med en jurist men det finns mycket vi tänker på, för och nackdelar och vill höra från andra som gått igenom samma sak. Samarbete är det inte tal om då vi försökt i flera år men mamman sätter alltid emot och vi är oroliga för barnet i fråga.
Jag tror att processen är ungefär densamma, socialen kommer kopplas in och ge sitt bedömande oavsett om ni "bara" tvistar boende eller om ni även tvistar om vårdnaden. (Och eventuellt kan ju mamman begära att boendetvisten blir en vårdnadstvist.) Är ni inte överens så kommer det bli en jobbig process, inte minst för barnet. Men om ni å andra sidan redan varit i kontakt med en jurist, och verkligen tror att barnet mår dåligt, då ska ni så klart ta tvisten. Det är en mycket svår avvägning.
Jag skulle rekommendera er att ta kontakt med ytterligare en jurist för en "second opinion". Bra jurister kan ge råd i vad de tycker är mest lämpligt i sådana här frågor. Även om jag förstår att man vill höra från andra så är ju varje fall så unikt så det kommer inte kunna säga någonting om er situation.
Som sagt, få en second opinion från någon som hört hela storyn, få en bra bild av vad alternativet är och avslutningsvis, vad mår barnet bäst av i långa loppet. Låt dessa spela in i ert beslut.
Lycka till!
Min sambo var tvungen att stämma sitt ex på boendet som en sista utväg för att överhuvudtaget få träffa sitt barn. Stämningen lämnades in i mars, och rättegången var häromdagen.
Det har varit en lång och jobbig process, och jag rekommenderar att man tar det som en absolut sista utväg. För oss fanns inget alternativ, då vi hade förvägrats att träffa barnet i två månader (barnet som egentligen bodde heltid hos oss). Mamman höll hen borta från oss helt enkelt, oavsett hur mycket vi försökte samarbeta.
Det absolut viktigaste är att skaffa ett ombud! Ni vill inte gå igenom det här själva.. Vi har inte fått räkningen än, men har rätt till rättsskydd. Det innebär att vi kommer betala en viss procentsats av slutsumman. Vi har fått veta att det kan hamna runt 10-15 000. Har man haft hemförsäkring mer än 2 år kan den täcka rättegångskostnaderna.
Den som har mått sämst i det här är förmodligen barnet, som under snart ett års tid inte har fått några säkra besked om i vilken stad hen kommer bo i, och vilken skola hen kommer gå i. Det märks att hen mår mycket dåligt, tyvärr..
Hon är 9 år och hon har i perioder sagt att hon vill flytta hit och varit väldigt ledsen. Hon har även ringt till pappa för inte alls längesen och sagt att hon ville komma hem. Dock har vi svårt att prata med henne om det ordentligt eftersom om hon säger till mamman att vi frågat osv så kommer hon bli skogstokig!
All hennes släkt bor i den kommunen vi bor i vilket kommer ge henne mer umgänge med hennes släkt (som hon saknar) och umgänget tänker vi ändras att mamman har vh samt lov, så som vi har det just nu.
Mamman flyttade och då började dottern må sämre när hon slutade ha vv boende. Vi tänker såklart på hennes kompisar som är viktiga för henne därför tänker vi inte starta något innan hon fått säga sitt och förstår ordentligt vad en flytt innebär
Ja min man ska ta upp med skolan ang kurator.
Vi frågade henne förut att om hon fick välja i hela världen, vart hon då ville bo. Då skrek hon: Ni försöker övertala mig att flytta hit så jag aldrig mer får träffa min mamma!!... Exakt samma ord som mamman använt...