Inlägg från: Seven Costanza |Visa alla inlägg
  • Seven Costanza

    Varannan vecka - hur överlever man ens?

    ostpaj skrev 2016-09-23 21:24:45 följande:

    Jag är inte i din sits då pappan tycker att barnen ska bo på ett ställe (tack och lov). Jag lider verkligen med dig. Jag läste ett reportage för inte länge sen om hur det är att helt plötsligt vara ifrån sina barn en vecka. Om det är, vilket det förmodligen blir, svårt i början, så ring och prata med pappan/barnet. Prata genom såndär där man ser varandra och be pappan skicka mms där barnet/barnen sitter och tittar på tv, leker eller gör ngt helt vardagligt. Du kommer sen se att barnet/barnen mår bra och det kommer att göra dig lugn. Allting är som vanligt. Som hemma! Man oroar ju sig mest hur de har när de är borta. Jag tyckte jag att det var bra tips och hoppas det var till ngn hjälp :)


    Tack och lov säger du, men ditt ex då, hur kan han tycka att det blir bäst att inte bo med barnen alls? Saknar inte han dem?
  • Seven Costanza
    ostpaj skrev 2016-09-24 22:58:49 följande:

    Han är sån. Han kom hem en dag, sa "jag flyttar" och drog ut tv-sladden. Det är det viktigaste i hans liv, som är prio ett, som MÅSTE med. Ungarna ser han var 14e dag. Kanske. Han frågar sällan hur de mår. Ibland skickar han ett sms och frågar vad de gör. När han kommer och hälsar på blir jag mest bara arg. Dottern blir jätteglad av att se honom och vill gå gunga med honom. "Nää.. jag orkar inte" säger han, sätter sig ned med kaffe och cigg och kollar blocket. Efter tjugo minuter åker han hem. Jag känner att han inte behöver komma över huvud taget. Det finns sådana karlar.


    Oj, så sorgligt det låter. Beklagar.
  • Seven Costanza
    ostpaj skrev 2016-09-24 23:11:47 följande:

    Varje gång han är här på sina snabbvisiter säger jäntan, 3 är, "jag vill följa med dig hem!" Och han säger alltid, alltid ALLTID "nej det går inte nu för att... *valfri ursäkt* eller "nej det går inte JUST idag för att *ngt påhittat* Det gör så ont i mig att se henne ledsen. Han ser inte henne efteråt, efter gång efter gång smält igen dörren i ansiktet på henne.


    Usch så ledsamt - var han lika ointresserad redan när ni väntade barnet och bodde ihop om jag får fråga? Det måste ju vara värsta mardrömmen med att separera, att man inte kan påverka hur den andra ska vara som förälder men samtidigt är man där och ser hur sårade barnen blir av en förälder som inte bryr sig. Jag antar att du försökt prata med honom men att han inte tycker det finns nåt problem.
  • Seven Costanza
    ostpaj skrev 2016-09-25 08:42:56 följande:

    Jag blev tårögd när jag skrev det där igår kväll. Han har alltid tyckt om barn. Han är jätterolig och bra med barn. Det är ansvar han inte kan ta. Han vill bara vara den roliga lekfarbrorn. Det har jag insett nu. Han vill komma och leka när han orkar, när det passar honom. Ofta med ngn liten present också. Ofta godis. Allt för att bli omtyckt för ett skitbeteende. Han vet hur man hjärntvättar.


    Var han väldigt ung när han blev pappa eller har han någon sorts diagnos? Märkligt beteende.
Svar på tråden Varannan vecka - hur överlever man ens?