Köpavtal på fastighet ingen flyttat in i. Räknas det som samboegendom?

Huset är helt nytt, nyproduktion.

Avtalet är skrivet så att vi förlorar handpenningen samt kan bli stämda för avtalsbrott om vi inte tillträder. Entreprenören kan då sälja huset vidare och om det då uppstår en förlust blir vi skyldiga att betala mellanskillnaden. Vi har pratat med entreprenören om att dra oss ur och de har rekommenderat oss att köpa det och sen sälja på vanligt vis så attvi i te förlorar handpenning osv. Så att inte köpa det är egentligen inget alternativ.

Alternativet är då att jag drar mig ur o låter honom få det (med vetskap om att han kan gå o sälja det samma dag han tar det för 2 mille mer ön när vi gav oss i i affären).
Det här är ngt jag sett fram emot o längtar efter i 1 1/2 år samt lagt ner tid och arbete på.
Vi gjorde en gemensam affär o bara för att vi nu inte ska leva ihop så ser jag ingen anledning till att bara dra mig ur när Jagger vad huset är värt. Så mitt förslag är att vi tar det (som vi måste göra) och sen gemensamt säljer det o delar vinsten 50/50.
O om det är livsviktigt för honom att bo där så får han lösa ut mig och bo kvar (han sitter då som ägare till ett hus med hälften av vår gemensamma vinst i huset).
Enkel lösning om jag får säga mitt men nu blir det ju komplicerat eftersom han vägrar båda delarna.

Anta att jag bara drar mig ur... Han tar över hela och en mån senare ser jag huset gå för runt 2 mille över vad vi la... Han skrattar hela vägen till banken o jag sitter där med lång näsa. Det känns inte bra!

Dessutom är han så jävla dum och elak just nu. Saker han säger om mig/till mig är på sån sandlåde-nivå så man blir ju inte mer sugen på att gå honom till mötes o låta honom få hela rubbet.

Visst borde det va enklare (även om det innebär en ekonomisk förlust) att bara ge sig men när nån ger sig på mig på det här sättet tänker jag "KRIG"! ????

Jag förstår ju precis hur du tänker.......det är ju en besvärlig situation. Personligen skulle jag be att få tillbaks handpenningen av din sambo, det är ju det minsta han kan ställa upp på iallafall och sen kan du väl bygga nåt eget då och tjäna pengar på? För det låter ju ändå inte som att ekonomin är det största hindret? För det låter ju inte riktigt som varken du eller han har nå problem att driva detta bygget vidare enskilt? Eller har du kalkylerat med risken att han vill jäklas åt andra hållet och drar sig ur helt och lämnar bygget till dig som du måste fullfölja och sälja själv? Att ni båda står på kontraktet inneär ju inte 50% ansvar utan drar sig ena parten ur så blir det 100% ansvar för den andre precis som ett banklån.

Tack för att du förstår!:) Jag förstår hur du tänker oxå men är nog för arg för det just nu. Det är dessutom för mkt pengar för att bara gå...

Han är ekonomiskt välbärgad men det går ingen nöd på mig heller även om jag är långt ifrån hans liga.
Jag har för att investera i ngt eget för huset klarar jag inte ensam, det klarar han däremot.
Men jag måste bo i området pga barnen o det är ett dyrt område. Han har inget som knyter honom till just den här sidan av stan, han villabrand helt enkelt bo där.
Dom pengarna skulle hjälpa till extremt mkt för mig o barnen o r jag har juridisk rätt (dvs när vi tagit över det) så ser jag ingen anledning till att bara gå och ge mer till en som redan har mycket o kan köpa ngt annat vräkigt i området.

Han är en som näst i till gråter av glädje om han fått 30 kr rabatt på Ica så jag tror inte han vågar sätta sig själv i klammeri genom att inte gå in med sina 50%.
Fattar inte varför man inge bara kan se det för vad det är!
Vi ämnade att bo där ihop och "köpte" det 50/50. Det är väl bara att köpa läget att nu blev det inte som vi tänkte o nu gör vi bästa av situationens går åt varsitt håll med en bra sina extra på fickan som man kan investera i ngt annat.
Huset har ju inte ngt direkt affektionsvärde för honom, han har ju inte ens bott där än ????

Hmmm... Det är ingen helt uppenbar situation faktiskt.

Absolut minimum är ju att du ska ha din handpenning tillbaka.

Men sen när det kommer till värdeökningen... Ja, juridiskt blir ju hälften din när ni väl köpt huset. Men det har ni ju inte, och egentligen så planerar ju du inte att köpa huset längre...

Men visst, vill du kämpa hårt och länge så kanske du kan få de där pengarna tillslut. Kom bara ihåg att bara för att ett annat hus såldes för 2 miljoner extra så är det inte säkert att ert kommer att göra det. Så det kanske inte blir en miljon till dig i slutändan.

Hade det varit jag hade jag nog tagit ditt ett par mäklare för att få en mer officiell siffra. Sedan hade jag försökt hitta en summa som ditt ex kan acceptera. Detta är ju pengar som du aldrig haft, inte jobbat för och inte förväntat dig heller så det borde väl inte vara hela världen om du får en mindre summa. Kanske kan han köpa ut dig med t.ex. handpenningen plus 500.000 kr istället? Du pratar ju ändå summor som många andra bara kan drömma om och aldrig någonsin kommer att uppnå i hela sitt liv...

Tack för din input!:)

Håller med om att allt inte är lika solklart som att vi del facto hade bott där redan.
Rent juridiskt kan jag driva det och där är jag inte orolig över att få fel.
Sen är det som du säger o te säkert att värt går för lika mkt. Däremot såldes det huset i förhand innan visning och bara på ritningarna. Mäklaren som sålde sa att ofta blir det mer när folk faktiskt får gå in och uppleva själva huset. Men vad det blir vet man ju inte förräns man säljer och vill han inte sälja så får man ju ta dit mäklare som får göra en uppskattning.

När man väl fått den ska ju saker räknas bort som vinstskatt, mäklararvode osv och där kommer man fram till en summa.
Vad man sen vill göra med den summan är ju upp till den som vill träda ur.

Han kan likaväl sälja så fort jag skrivit på avtalet till honom om jag skulle göra det. Eller tröttna efter två år och vilja sälja (där kan huset va värt ännu mer o samtidigt mindre).
Jag tycker inte det känns ok att han tar allt och har inledningsvis kommit med diverse olika förslag pga att jag vill att vi Böda ska va nöjda och att han ska kunna ta det om det nu är så viktigt för honom att bo just exakt på dom kvadratmeterna.
Och det är där det blir stopp.
Jag har t ex föreslagit att vi kan komma fram till någon summa med hjälp av en bodelningsförättare och sen skriva ett avtal som säger att han får några år på sig. Då får han tid och får även bo där... Han kontrar med att det går bra men då ska vi skriva ett avtal som säger att den delen ska betalas till mig NÄR han säljer, ingen tidsaspekt alls. Så rent teoretiskt kan han behålla huset i 40 år till o jag står utan. Sett huset kan man utan problem hyra ut för 25-30 tusen/mån och skulle han själv inte vilja bo där hyr han väl ut med en bra vinst/mån ist för att sälja o slipper på så sätt att läsa ut mig.

Jag har bönar o bett om att vi ska gå till en jurist tillsammans och be om hjälp o uträkningar och sen komma fram till en bra lösning för OSS. Han vägrar gå med till nån jurist och kommer bara med alla idéer om hur han ska hålla sig undan bodelningsförättaren, delgivningsmän osv o förhala allt.
Känns som att prata med en vägg o då ger han mig ingen annan väg än att ta den härda juridiska vägen.

Han har om han inte får bo just där pengar för att köpa sig ett annat objekt som få personer har möjlighet att ens köpa om man är två. Det är svårt att tycka synd för honom då i kombo med att han bara är dum och elak just nu.

Känner att jag måste ta reda på den juridiska biten, köra på och sen får jag se hur vi delar upp på det och villa alternativ som finns för att vi båda ska bli nöjda.

Jag hade i te räknat med dom pengarna nej men nu har det blivit som det blivit mellan oss och jag har faktiskt gjort en affär (även om den inte är fullgjord än) med både arbete, känslor och tid inverterat. Hade vi inte tecknat det huset hade jag kanske investerat i ngt annat som hade ev ökat i värde under de 1 1/2 året som jag ist stått o väntat på huset. Hade vi i te träffats hade kanske han träffat nån annan och köpt ngt helt annat med henne...
Finns alltid mkt "om" i såna här situationer och det är väl där juridiken kommer in om man inte är överens antar jag...

Kan tillägga oxå att set är inga direkta "500.000" han antyder de ggr han pratat summor. 25.000, 50.000 och sist 100.000 har nämnts. Absolut mkt pengar men i sammanhanget gällande vår situation står det inte i proportion till vilka summor det egentligen handlar om.

Vad drygt att han inte alls vill samarbeta.

Nä, du får väl köra på med en jurist helt enkelt.

Mitt tips är ändå att hålla dig på så god fot som möjligt med honom, undvika bråk, försöka få en så hög siffra som möjligt på papper och sen erbjuda honom att få köpa ut dig för bra mycket mindre (som t.ex. visa honom officiella siffror som tyder på att han är skyldig dig 1 miljon men erbjud honom att köpa ut dig för 500.000 kr) så att han känner att han gör en bra affär ändå. Och diskutera inte summor med honom förrän efter du har haft juridisk rådgivning samt har skriftlig värdering från mäklare. Så att det inte blir för infekterat.

På så sätt så har du kanske större chans att faktiskt få ut en betydande summa inom rimlig tid.

Tack för råden!

Ja, det är drygt..:(
Jag tycker och hade en förhoppning av att vi skulle kunna lösa detta som två vuxna människor och med lite hjälp från nån juridisk kunnig men det är verkligen bom stopp.

Han överöser mig med räknesätt där alla är uträknade till hand fördel och med skrämselsiffror över vad advokater osv kommer kosta oss under de åren han tänkt strida för det här.
Men mkt är skitsnack och enbart syfte till att trötta ut och skrämma mig till att ge mig o det är jag lite för stark för att köpa och svälja.

Jag får ta hjälp av en jurist inledningsvis o se vad som gäller och agera därefter. Sen får jag agera utefter hur han beter sig och agerar.
Men bli helt överkörd i det här, det tänker jag inte bli ????

Ja jag har aldrig förstått varför folk börjar bete sig illa bara för att ett förhållande tar slut... Tragiskt... Själv skulle jag aldrig sjunkantill den nivån...

Som sagt, din bästa chans är nog att hålla honom på så gott humör som möjligt, klappa medhårs, och sen se till att han tror att han gjort en bra deal. Och ändå hitta en nivå där du kan känna sig nöjd.

Men försök utgå från att allt utöver att få din handpenning tillbaka är en bonus...

Och kom ihåg, att hålla på att bråka och gå upp i rätten och sånt i flera år, det kan ta mycket energi och kosta mer än det smakar (och då menar jag inte kosta pengar, utan i oro/hälsa), så kämpa inte allt för hårt för pengar. Det är inte det som är viktigast här i livet... Att gå ur situationen välmående, med högt huvud och med gott samvete kan vara värt mycket!