Dessutom är han så jävla dum och elak just nu. Saker han säger om mig/till mig är på sån sandlåde-nivå så man blir ju inte mer sugen på att gå honom till mötes o låta honom få hela rubbet.
Visst borde det va enklare (även om det innebär en ekonomisk förlust) att bara ge sig men när nån ger sig på mig på det här sättet tänker jag "KRIG"! ????
Tack för att du förstår!:) Jag förstår hur du tänker oxå men är nog för arg för det just nu. Det är dessutom för mkt pengar för att bara gå...
Han är ekonomiskt välbärgad men det går ingen nöd på mig heller även om jag är långt ifrån hans liga.
Jag har för att investera i ngt eget för huset klarar jag inte ensam, det klarar han däremot.
Men jag måste bo i området pga barnen o det är ett dyrt område. Han har inget som knyter honom till just den här sidan av stan, han villabrand helt enkelt bo där.
Dom pengarna skulle hjälpa till extremt mkt för mig o barnen o r jag har juridisk rätt (dvs när vi tagit över det) så ser jag ingen anledning till att bara gå och ge mer till en som redan har mycket o kan köpa ngt annat vräkigt i området.
Han är en som näst i till gråter av glädje om han fått 30 kr rabatt på Ica så jag tror inte han vågar sätta sig själv i klammeri genom att inte gå in med sina 50%.
Fattar inte varför man inge bara kan se det för vad det är!
Vi ämnade att bo där ihop och "köpte" det 50/50. Det är väl bara att köpa läget att nu blev det inte som vi tänkte o nu gör vi bästa av situationens går åt varsitt håll med en bra sina extra på fickan som man kan investera i ngt annat.
Huset har ju inte ngt direkt affektionsvärde för honom, han har ju inte ens bott där än ????
Tack för din input!:)
Håller med om att allt inte är lika solklart som att vi del facto hade bott där redan.
Rent juridiskt kan jag driva det och där är jag inte orolig över att få fel.
Sen är det som du säger o te säkert att värt går för lika mkt. Däremot såldes det huset i förhand innan visning och bara på ritningarna. Mäklaren som sålde sa att ofta blir det mer när folk faktiskt får gå in och uppleva själva huset. Men vad det blir vet man ju inte förräns man säljer och vill han inte sälja så får man ju ta dit mäklare som får göra en uppskattning.
När man väl fått den ska ju saker räknas bort som vinstskatt, mäklararvode osv och där kommer man fram till en summa.
Vad man sen vill göra med den summan är ju upp till den som vill träda ur.
Han kan likaväl sälja så fort jag skrivit på avtalet till honom om jag skulle göra det. Eller tröttna efter två år och vilja sälja (där kan huset va värt ännu mer o samtidigt mindre).
Jag tycker inte det känns ok att han tar allt och har inledningsvis kommit med diverse olika förslag pga att jag vill att vi Böda ska va nöjda och att han ska kunna ta det om det nu är så viktigt för honom att bo just exakt på dom kvadratmeterna.
Och det är där det blir stopp.
Jag har t ex föreslagit att vi kan komma fram till någon summa med hjälp av en bodelningsförättare och sen skriva ett avtal som säger att han får några år på sig. Då får han tid och får även bo där... Han kontrar med att det går bra men då ska vi skriva ett avtal som säger att den delen ska betalas till mig NÄR han säljer, ingen tidsaspekt alls. Så rent teoretiskt kan han behålla huset i 40 år till o jag står utan. Sett huset kan man utan problem hyra ut för 25-30 tusen/mån och skulle han själv inte vilja bo där hyr han väl ut med en bra vinst/mån ist för att sälja o slipper på så sätt att läsa ut mig.
Jag har bönar o bett om att vi ska gå till en jurist tillsammans och be om hjälp o uträkningar och sen komma fram till en bra lösning för OSS. Han vägrar gå med till nån jurist och kommer bara med alla idéer om hur han ska hålla sig undan bodelningsförättaren, delgivningsmän osv o förhala allt.
Känns som att prata med en vägg o då ger han mig ingen annan väg än att ta den härda juridiska vägen.
Han har om han inte får bo just där pengar för att köpa sig ett annat objekt som få personer har möjlighet att ens köpa om man är två. Det är svårt att tycka synd för honom då i kombo med att han bara är dum och elak just nu.
Känner att jag måste ta reda på den juridiska biten, köra på och sen får jag se hur vi delar upp på det och villa alternativ som finns för att vi båda ska bli nöjda.
Jag hade i te räknat med dom pengarna nej men nu har det blivit som det blivit mellan oss och jag har faktiskt gjort en affär (även om den inte är fullgjord än) med både arbete, känslor och tid inverterat. Hade vi inte tecknat det huset hade jag kanske investerat i ngt annat som hade ev ökat i värde under de 1 1/2 året som jag ist stått o väntat på huset. Hade vi i te träffats hade kanske han träffat nån annan och köpt ngt helt annat med henne...
Finns alltid mkt "om" i såna här situationer och det är väl där juridiken kommer in om man inte är överens antar jag...
Kan tillägga oxå att set är inga direkta "500.000" han antyder de ggr han pratat summor. 25.000, 50.000 och sist 100.000 har nämnts. Absolut mkt pengar men i sammanhanget gällande vår situation står det inte i proportion till vilka summor det egentligen handlar om.
Tack för råden!
Ja, det är drygt..:(
Jag tycker och hade en förhoppning av att vi skulle kunna lösa detta som två vuxna människor och med lite hjälp från nån juridisk kunnig men det är verkligen bom stopp.
Han överöser mig med räknesätt där alla är uträknade till hand fördel och med skrämselsiffror över vad advokater osv kommer kosta oss under de åren han tänkt strida för det här.
Men mkt är skitsnack och enbart syfte till att trötta ut och skrämma mig till att ge mig o det är jag lite för stark för att köpa och svälja.
Jag får ta hjälp av en jurist inledningsvis o se vad som gäller och agera därefter. Sen får jag agera utefter hur han beter sig och agerar.
Men bli helt överkörd i det här, det tänker jag inte bli ????
Kloka ord!
Jag ska ha det med mig i processen oavsett om den blir lång eller kort!
Ego lovers:
Det du beskriver kan absolut hända. Man kan aldrig veta exakt hur det blir med bostadsaffärer.
Men... I det här fallet e det rätt så osannolikt att det händer och det baserar jag på läget/området huset är bytt i.
Storstad (Sthlm) och med ett extremt bra och attraktivt läge.
När prisuppgifterna släpptes låg de redan då lågt i jämförelse med andra i området och man blev förvånad över att de inte kostade mer.
Sker ett fullständigt bostadsras inom de närmsta ex två åren så ökar ju risken iof.
Va på banken nyligen och såg till att jag har min lånebild klar och där sa man att det känns i princip riskfritt att låna ut till det här projektet då man räknar med att det området ej kommer att droppa så mkt även om det skulle bli en kraftig nedgång på markerade (som man inte räknar med, särskilt i en storstad).
Har även varit i kontakt med mäklare som säger att de skulle uppskattningsvis göra en värdering på det som grannhuset gick för.
Alla husen i området såldes/bokades inom en h och det famns flera tusen intressenter kvar på listan.
Jag känner mig inte orolig över att huset inte säljs eller att det inte går upp.
Visst behöver det inte gå upp två mille men det kommer att bli en vinst (måste till en total samhällskrash om det skulle gå ner).
Hade det här legat i en mindre ort hade jag varit extremt mkt mer osäker men det här läget är ett relativt säkert köp.
Vid en tvångsförsäljning kan det bli ett dåligt pris ja vilket leder till att ingen vinst görs men återigen e det inte så sannolikt då området o huset är väldoft attraktivt.
Visst, jag kan nöja mig med att säkra hem min handpenning. Men nu har jag stått i det här projektet i 1 1/2 år och ej investerat i ngt annat (allt annat i stan har oxå gått upp)
och jag behöver alla kronor jag kan få för att köpa ngt annat till mig o barnen.
Känns väldigt "kvinnligt" att ge sig i sånt här (jag har flera kompisar som gett sig i bodelningar) och jag ser ingen anledning när jag är så säker på att det ej bli nån förlust.
Anta att jag drar mig ut o får tillbaka min handpenning. Mitt X går o säljer strax efter det och får då oxå tillbaka den samt en eller två (eller mer) miljoner i vinst. Då har jag legat ute med en summa i 1 1/2 år som blev plus-minus-noll och så ser man hur det hade kunnat bli. Det är inte ok enligt mig. Har man gett sig in i ngt gemensamt (även om det ön inte är fullföljt) så ska man oxå dela rättvist.
Det gäller oxå nedgång.
Noname0:
Lite så resonerar jag oxå. Skulle ta många, många år att spara ihop till det.
Jag måste bo i närheten pga barnen och pengar behövs då.
Går man in i ngt så tar man hälften av risken eller hälften av möjligheterna var.
Hade huset totalkrashat och gått ner hade jag varit ansvarig för hälften av värdeminskningen. Det vet man när man skriver på/köper ngt tillsammans med någon.
A no nym:
Han säger att han aldrig hade krävt mig på halva förlusten om huset rasat... Låter fint men det är lätt att va generös när det inte är i närheten av att va aktuellt.
Tonårsmamman1
Är helt övertygad om att han försöker stämma bort mig med skit-uträkningar.
Har bokat tid till en jurist nu som får hjälps mig att reda ur begreppen och vad som gäller. Sen kan man lättare argumentera och ta ställning till hur man ska göra.
Jag hade ju helst sett att vi hade gått dit tillsammans och bett om hjälp vad som blir bäst för OSS men det verkar inte va aktuellt just nu tyvärr :(
Precis. Men det är det han påstår, dvs att han aldrig skulle kräva mig på hälften av förlusten. Iof säger han att han då skulle bo där och därför tar den smällen själv. Kan ju va sant men anta t ex att han ändrar sig o inte vill bo där alternativt att räntorna gått upp o han har inte råd att ta så stort lån själv o därmed så måste vi dra oss ur.
Självfallet hade han krävt att vi skulle stå för hälften av förlusten och jag hade aldrig sagt emot.
Men som sagt... Man säger det som passar bäst i situationen (nu vill han framstå som snäll så att jag ska va snäll tillbaka) och det är lätt att va generös i teorin men en helt annan sak i praktiken.
Vi är runt 35 båda två :)
Gått några veckor här och blivit rena Gökboet.
Jag har nu vis min pappa fått ekonomisk möjlighet att faktiskt köpa huset själv.
Föreslog till X:ET att lika väl jag kan köpa det då. Han svarade att det kan jag såklart få göra men då ska jag lösa ut honom med hälften av vinsten enligt marknadsvärdet.
Så kontentan är att om jag ska ta huset ska jag lösa ut honom med hälften av marknadsvärdet (ca 5-6 hundra tusen)men om han tar det ska han ej ge mig ngt eller max 100.000 (som man föreslagit nu).
Det haglar in förslag och jag är så yr nu så kan inte hålla isär. Singla slant va ett förslag. Krona vinner huset... han tycker det är en brilliant idé.
För några v sen va vi på besiktning och började bråka efter. Jag ville inte stanna kvar och cyklade därifrån. Då cyklade han efter, tog tag i armen och prejade in mig med sin cykel. Sen haglade oförskämdheterna... jag va en gammal kärring (vi e typ lika gammal men han är ju kille o kan få en yngre), sliten för min ålder, begagnad (för att jag har barn) och har tydligen gula tänder... "skönt för dig då att den här gamla taskan gjort slut med dig" sa jag tbx.
Han är sen ångerfull och säger att han vill att vi ska fortsätta ihop. Blir man ju sugen på...
Han ska springa o gömma sig för bodelningsmannen och hitta på alla möjliga olika hyss för att försvåra allt. Jag har på min sida hela tiden försökt få honom att vi gemensamt ska gå till en jurist o lösa vår situation. Han berättade oxå trevligt nog vilka förslag "kompisar" kommit med.
"Kasta ner henne från balkongen. Putta henne framför tåget. Häll arsenik i hennes mat" och andra trevliga förslag.
Så att två personer som gjort en gemensam affär på 50/50 och där den ena kräver försäljning eller bli utlöst så förtjänar alltså en 2-barnsmamma att dö... han säger att folk sagt det med "glimten i ögat" men för mig känns det inte så humoristiskt utan mer som ett förtäckt hot...
Det är helt laglöst hemma just nu... han kastar ur sig idéer och säger så mkt dumt så det finns inte samtidigt som han säger att han vill att allt ska vara bra... känns som att han är galen!
Innan min pappa kom in i bilden ville han ju försvåra att jag skulle kunna få lån. Så när han själv va på en banken så fick jag dagen efter via min bankman veta att den banken han gått till gjort en UC på mig för att se om jag blev beviljad exakt den summan jag kommer att behöva låna. Han nekar helt till det och påstår att banken undrat om jag vill ha hjälp med pensionsplaceringar... man gör ingen UC på sånt och självklart har han suttit och snokat för o se om jag blir beviljad lån.
Fattar ju att han ljugit hos banken o sagt att allt är happy, happy mellan oss men får de göra så? Jag va ju inte ens med!!
Sen snodde han mitt brev från den UC:n och öppnade även UC:n som kom från banken jag själv va på för lånelöfte. Och vid konfrontation påstår han att han sett fel namn på båda just dom breven och trott att det va hans.. troligt va?!
Har själv varit hos en jurist som säger att det är lugnt för min del men att han kan krångla lite. Men ur det kommer jag.
Han påstår att hans jurist sagt att man kan tvinga gren en bodelning på bara själva avtalet vi skrivit och den som har mest pengar vinner typ... känns väldigt osannolikt.
Jag har ju pengar för att köpa huset nu och den ena kan väl inte tvinga bort den andre att den inte får köpa sin halva man skrivit på?
Herregud... ska det va då svårt att göra en vanlig bodelning och om man inte fixar att köpa ut den andre så får man väl gemensamt sälja då?!!! Ingen av oss har ju bott där än, inte direkt någons barndomshem.
Vad fan ska man göra med en som ballat ur så som han gjort nu?
Handlar nog i te bara om pengar utan även sårade känslor och maktlösheten av att inget blev som man tänkt sig.
Han känns desperat och hämndlysten.
Japp, han tycker att det är rättvist.
Saken är att om räntorna kryper upp kommer det bli tufft för både honom och mig att ensamma äga huset.
Men han anser att han har mest rätt till huset eftersom han har mer pengar än jag (jag får låna mer än honom).
Men det här är ju bara tyckande... avtalet säger att vi båda "äger" 50/50 till att köpa huset. Vem som äger mest pengar är egentligen irrelevant.
Jag kan säga när han t ex säger "jag ska se till att allt går åt helvete så går vi härifrån båda två med förlust pga juristkostnader" att "ok, men det är ju inte bra. Då tar jag hela huset ist så går du härifrån utan förlust och jag går härifrån med en bra vinst. Eller så säljer vi det ihop och gör båda en bra vinst".
Då svarar han "nej, jag vill ju bo där". Ska du ta hela så löser du ut mig av marknadsvärdet".
O då säger jag "jag kan inte lösa ut dig utan klarar precis att ta huset. Då får antingen du som vill behålla huset som att det är ditt liv lösa ut mig eller så säljer vi ihop.
O då säger han "ok, du får Max 100.000.
Men när jag ska lösa ut honom är det några hundra till och han hänvisar mest till att han äger mer pengar i grunden.
Fan... jag har haft "psyk-vibbar" av honom tidigare som jag ignorerat... får jag betala för nu och ska aldrig mer ignorera min magkänsla :(
Jag har varit hos en jurist dom kommer att hjälpa nig fortsättningsvis om det behövs. Verkar onekligen som att det kommer behövas...
Jag förstår att man ser om sitt eget bästa i såna här situationer men det får ju finnas nån sans o reson i det hela!
Hans beräkningar och krav är helt galna just nu och sånt har jag svårt att fatta.
I slutändan kan man alltid välja att sälja om man inte kommer överens och i vår situation är det näst intill garanterat en bra vinst för oss båda.
Ta den, köp ngt annat hus och gå vidare liksom?!!
Han kan ju förhala en bodelning genom att inte svara på brev/inte komma på möten osv. Går ju inte att förhala i all evighet men det kan nog ta ett tag.
Sen kan han ju motsätta sig försäljning vilket till slut kommer leda till att tingsrätten säljer via auktion (tror det är kronofogden som sköter auktionen).
Hur länge han kan hålla igång den processen vet jag inte riktigt men ngt är Max trodde min jurist.
Men det är ju det han hotar med (fast han säger att det kan ta 2-3 år).
Isf kommer jag ha min hyreslägenhet på 8000kr/mån samt ganska höga lån på huset. Lägg sen till juristkostnader samt kostnader för tingsrätt osv. Visst kommer det kosta lite men inte så som han påstår (han höftar med 2 hundra tusen i juristkostnader/man).
Isf får jag väl lösa det genom att ta 2 inneboende (bor i en 4:a) så får jag stå ut ett tag. Men förhoppningsvis fattar han att han själv kommer förlora massa pengar o tar sitt förnuft tillfånga.
Ja!
Jag är schysst när folk är schysst mot mig och har försökt lösa detta rättvist och vuxet.
Men när nån jävlas... ja, då får man tillbaka!