Marbod skrev 2016-11-17 12:30:12 följande:
Hej allihopa!
Hoppas att jag får hoppa in här med er. Jag är ny både på forumet och i tråden. Jag och min sambo väntar vårat första barn med beräknad ankomst 7 juni -17. Ingen utav oss har barn sedan tidigare så detta är min första graviditet. Har inte riktigt fattat det än och känns helt sjukt att skriva det
Jag är 28 år och kommer ifrån Sandviken. Idag går jag in i v12 och om en vecka är det inskrivning hos barnmorskan som gäller.
Så hur har dom här första veckorna varit då.. Jo, i V6 ungefär, kom illamåendet, tröttheten och finnarna.. Skitkul.. eller inte. Illamåendet var fruktansvärt i början, har småätit hela tiden för att försöka hålla den i shack plus att jag tar lergigan. Men nu känns det faktiskt som att det börjar lugna sig lite. Eller så inbillar jag mig bara.
Likaså angående finnarna, min hy exploderade under en natt i princip (brukar alltid ha någon finne till och från utan att bry mig så mycket om det), helt plötsligt var kinderna och pannan överfyllda av dessa ovälkomna gäster - jag såg inte klok ut. Är ganska nyligen diagnostiserad med hudsjukdomen rosacea också så strul med huden får jag nog räkna med de kommande månaderna. Men men, det känns som att värsta stormen lagt sig och att min hy faktiskt börjat läka (dock kommer det småfinnar fortfarande, men det är såna som försvinner lika fort som dom dyker upp).
Tröttheten är väl densamma ungefär, däckar som en klubbad säl mellan 21-22 varje kväll och kommer knappt ur sängen när klockan ringer vid 7. Är mer morgontrött nu än vad jag varit förut.. Och jag blir sjukt trött mitt på dan.
För bara någon dag sedan har jag börjat känna en förjäkla törst. Är jättetörstig hela tiden, men jag har också varit dålig på att få i mig vätska senaste tiden. Brukar dricka mycket vatten, men vatten har jag blivit illamående av nu, jätteskumt.. Likaså tandkräm har jag blivit illamående av.. Och vissa grejer smakar annorlunda mot för förut. Men allt det här hör väl till antar jag?
Oj, det blev ett längre "hej här är jag"-inlägg än vad jag hade tänkt, men nu vet ni lite om mig Jag är fortfarande inte helt övertygad om att det är något där inne i magen, känns helt overkligt och jag längtar så efter att få göra ett ultraljud och faktiskt se att det finns en liten människa inom mig.
Välkommen! Vad kul att du har hittat hit :) och vad roligt att du bor i Sandviken, min pojkvän gör nämligen också det så jag ska flytta hit någongång på vårkanten :) känner igen mig på det du skriver om dina symtom, speciellt finnarna! Kom över en natt runt munnen, såg inte klok ut, men som tur är har det mesta lagt sig nu! Även tröttheten är hemsk, måste ta en vila på eftermiddagen för att kunna vara en människa haha..