Inlägg från: Zora |Visa alla inlägg
  • Zora

    38+ och försöker bli gravid.

    GrönaDruvan skrev 2017-06-03 08:16:19 följande:
    Åh, grattis till plus!!! Jag håller alla tummar o tår att allt går bra för dig!! Själv är det fortfarande overkligt att jag om 16 dagar har min lille prins här...
    Tack! Är bara i v 7 (6+6) så är ju lång resa kvar :)
  • Zora

    Åååh... ska på VUL om några timmar. Har haft bruna flytningar sedan i måndags som mer och mer övergått till rödbrunt. Ser ut som slutet av mensen. Har inga grav.symptom. Jag tror det är kört :(

  • Zora
    Nykär15 skrev 2017-06-08 13:33:46 följande:
    Åh nej, hoppas det är en helt ofarlig blödning. Vilken vecka är du nu, tänkte om det kanske kan vara tidigt att se något på VUL?
    Är i v 8, så borde väl synas nåt?
  • Zora
    Milou3 skrev 2017-06-08 12:48:14 följande:
    :( nej fy vad jobbigt!! Hoppas den hänger kvar trots blödning!!
    Ja jag hoppas, men har inga stora förhoppningar iom att jag inte har några symptom
  • Zora
    Hemflyttad skrev 2017-06-08 12:22:42 följande:
    Oj, lycka till! Hoppas allt ser bra ut. Jag hade sjukt mycket blödningar med mitt första barn och det gick ju bra. Det kan bero på många olika saker. Jag håller tummarna!
    Jag hoppas att det är som för dig och att det är ofarligt. Men har som sagt inga förhoppningar. Känns så annorlunda mot mina förra graviditeter. Inga symptom och typ blödningar, vilket jag inte alls haft med dom andra
  • Zora

    Tyvärr kommer jag att återkomma till gruppen för att försöka igen.. tom hinnsäck, inte rund, inget foster syntes. Ska tillbaka om en vecka för att bekräfta och få medicin om det inte kommit ut av sig själv. Så ledsen

  • Zora
    Hemflyttad skrev 2017-06-08 16:13:52 följande:
    Det var verkligen tråkigt att höra. Gråter Så ledsen för din skull. Kanske var det bra att du åtminstone var förberedd på grund av blödningarna och brist på symptom. Men klart att man vill tro på det bästa.

    Jag hoppas att det tar sig snabbt igen för er! Hjärta
    Jo, jag kände ju på mig att det var något som inte stämde. Tyvärr hade jag rätt. Känns ändå skönt att veta nu och på nåt sätt känns det bättre att hinnsäcken var tom och att det inte fanns något foster i den.
  • Zora

    Läkaren sa att det troligen varit något fel på fostret och att åldern på mig kan spela in. Gamla ägg med dålig kvalitet... typ...

    Finns det nåt sätt att förbättra kvalitén på äggen? Som verkligen fungerar?

    Någon här som haft MA? Hur lång tid blöder man? När kan man försöka igen? Än så länge är det ju bara brunrött som kommer och det är inga mängder. Hoppas det kommer igång av sig själv så jag slipper medicin. Nån dom fått sån medicin dom stöter ut? Hur var det isåfall?

    Ber om ursäkt för frågorna, kanske inget man vill läsa om när man försöker bli gravid. Ni får scrolla förbi inlägget isåfall.

  • Zora
    bluebird6 skrev 2017-06-08 18:21:43 följande:
    Åh, jag beklagar. Vet precis hur det känns.

    Absolut inte , Zora. Självklart får du fråga. Här inne är det många som har smärtsamma historier bakom sig, men ställer alltid upp på funderingar och frågor. 

    Jag har haft 2 mf och 2 MA ganska nyligen.
    Senaste upptäcktes precis innan kub. 

    Jag har alltid fått medicin för att avsluta men då är det för att jag inte börjat blöda alls utan kroppen trodde fortf jag var "gravid".
    Så då fick jag tabl som avstannade hcg och sedan cytotek för uppmjukning av livmodertapp och igångsättning. Också för att jag pga av åldern inte ville vänta på att kroppen skulle komma på det själv. Månaderna rinner liksom iväg:/ 
    Iaf första gången med cytotek gick smidigt hemma. Typ väldigt ont när allt drog sig samman- Livmodern öppnar sig ju och jobbar så det känns, men det var hanterbart. Gynkoll veckan efter bara för att se att allt var ute och allt såg bra. 

    Sedan behövde nog min kropp iaf 3 mens för att komma igång. För jag plussade exakt 4 månader efter. 

    Sedan Ma igen och då när jag provade cytotek så fungerade det inte alls. Gjorde bara väldigt ont hemma ett dygn. Fick göra nytt vul och konstaterades att inget hänt. Sedan bokade vi skrapning direkt då jag verkligen bara ville avsluta det och gå vidare. Då fick jag ta cytotek tidig morgon innan op. Men det var det värsta jag upplevt. 

    1 h innan operation fick jag värre smärtor än när jag födde sonen, blodet forsade så jag är säker på att allt kom ut. Låg och vred mig och skrek av smärta på britsen. Och så ville de inte ge nåt mer smärtstillande innan op. 
    Men själva skarpning sedan gick fint. Sövdes, skrapades och på efterkontrollen veckan därpå så såg allting så fint. 

    Och nu 4 månader efter så plussade jag igen, men det är väldigt olika. På gyn sa de att kroppen kan behöva 2 mensperioder innan du ska prova efter ett MA, men sean läser man om folk som blir gravida direkt.

    Av min erfarenhet så kan det vara klokt att låta kropp och sinne läka någon mens iaf för det är smärtsamt och sorgligt och man kan behöva lite tid att bearbeta.

    Lycka till ! Hjärta 
    Tack för svaret! Ledsen att du upplevt flera MF/MA. Jag hoppas att jag ska slippa medicin och att allt kommer ut av sig själv, men vill samtidigt få ut allt så fort som möjligt för att inte gå miste om så många chanser. Hoppas bara att det inte kommer göra så ont.. har lite mensvärk som blivit lite starkare idag.

    Jag ska fråga nästa vecka hur dom ser på att försöka direkt igen. Om det är ok att man gör det så vill jag. Själen är ju lite trasig nu, men kommer bara bli mer trasig av chanser som går upp i rök. Känns så nu iallafall. Sen vill jag ju såklart att det ska vara bra i magen så det inte blir nåt tok nästa gång (om det blir en nästa gång)

    Nä usch. Nu ska jag ägna kvällen åt att gråta lite till och titta på Netflix
  • Zora
    Nykär15 skrev 2017-06-09 14:14:00 följande:
    Beklagar verkligen...MA är riktigt tufft, man känner sig så lurad på sin egen kropp. Vi hade ju ett förra året, v 13 och fostret hade dött ca 4 dgr tiidigare, hade vi inte vart på ul vet jag inte hur länge kroppen hade lurat mig :(

    Fick starta upp det på sjukhuset med Cytotec eftersom fostret var så stort...vattnet gick när jag kom, ca 2 timmar senare föddes fostret och nån kvart senare moderkakan.

    Åkte hem på em och blödde mängder från och till...lugnade sig efter nån vecka och kom relativt lite. Två veckor efter var jag på jobbet och helt plötsligt forsade det blod, fick åka in akut och de såg rester, akut skrapning, hamnade på CIVA under natten pga svåra blödningar...

    Utskriven på em dagen efter med blodbrist och väldigt tagen av allt, sjukskriven två veckor. När jag började jobba igen händer fan exakt samma sak en gång till, blod över hela golvet på min plats, in akut igen...återigen rester och nu bokas en hysteroskopi-operation in där man går in med kamera och ser exakt vad som sker...men får tid först tre veckor senare...blir sjukskriven fram till op pga psykisk stress över de akuta blödningarna som kommer då och då och inte går skydda sig från.

    Efter den op får vi sexförbud 1 månad och jag får äta medicin för livmoderslemhinnan som måste läka...in på kontroll och HSS där man fyller livmodern och äggledare med vätska och gör ul (fy satan vad ont jag hade efter den).

    Fick efter den undersökningen ok att köra en månad senare...så började försöka igen i november och blev gravida i slutet mot mars...

    Tuff tid och mycket mörka tankar...men nu äntligen njuter jag av Grynet i magen. <3 Skulle kämpat ännu längre med...fanns inte att ge upp för mig.

    Hoppas allt sköter sig utan mediciner och skrapning för dig, och att ni snart kan försöka igen. I denna tråd stöttar vi oavsett vart i sin resa man är eller vad man går igenom. Kramar
    Usch vilken hemsk upplevelse. Glad att du lyckades bli gravid igen.

    Jag har börjat blöda mer nu så jag hoppas verkligen att det försvinner snabbt av sig själv. Känns ungefär som mensen när den är som mest just nu, fast med klarare blod. Får se hur mycket ondare det kommer bli. Är ju i allafall inget foster som ska ut.. (om det nu inte är så att det finns, men är yttepytte)

    Nä jag vill försöka igen så fort det bara går! Bara att hoppas att det inte tar ett år till..
Svar på tråden 38+ och försöker bli gravid.