Zora skrev 2017-06-08 16:00:22 följande:
Tyvärr kommer jag att återkomma till gruppen för att försöka igen.. tom hinnsäck, inte rund, inget foster syntes. Ska tillbaka om en vecka för att bekräfta och få medicin om det inte kommit ut av sig själv. Så ledsen
Beklagar verkligen...MA är riktigt tufft, man känner sig så lurad på sin egen kropp. Vi hade ju ett förra året, v 13 och fostret hade dött ca 4 dgr tiidigare, hade vi inte vart på ul vet jag inte hur länge kroppen hade lurat mig :(
Fick starta upp det på sjukhuset med Cytotec eftersom fostret var så stort...vattnet gick när jag kom, ca 2 timmar senare föddes fostret och nån kvart senare moderkakan.
Åkte hem på em och blödde mängder från och till...lugnade sig efter nån vecka och kom relativt lite. Två veckor efter var jag på jobbet och helt plötsligt forsade det blod, fick åka in akut och de såg rester, akut skrapning, hamnade på CIVA under natten pga svåra blödningar...
Utskriven på em dagen efter med blodbrist och väldigt tagen av allt, sjukskriven två veckor. När jag började jobba igen händer fan exakt samma sak en gång till, blod över hela golvet på min plats, in akut igen...återigen rester och nu bokas en hysteroskopi-operation in där man går in med kamera och ser exakt vad som sker...men får tid först tre veckor senare...blir sjukskriven fram till op pga psykisk stress över de akuta blödningarna som kommer då och då och inte går skydda sig från.
Efter den op får vi sexförbud 1 månad och jag får äta medicin för livmoderslemhinnan som måste läka...in på kontroll och HSS där man fyller livmodern och äggledare med vätska och gör ul (fy satan vad ont jag hade efter den).
Fick efter den undersökningen ok att köra en månad senare...så började försöka igen i november och blev gravida i slutet mot mars...
Tuff tid och mycket mörka tankar...men nu äntligen njuter jag av Grynet i magen. <3 Skulle kämpat ännu längre med...fanns inte att ge upp för mig.
Hoppas allt sköter sig utan mediciner och skrapning för dig, och att ni snart kan försöka igen. I denna tråd stöttar vi oavsett vart i sin resa man är eller vad man går igenom. Kramar