38+ och försöker bli gravid.

Tidigt än, den kommer nog ska du se. Jag har ofta haft rätt snabb stegring och helst med RR, först inte känt nåt och när det väl börjat så har den kommit inom nåt dygn. 

Här har jag börjat ställa in mig på nästa UL, nästa torsdag. Det är ändå skönt att ha något att räkna ner till som inte är alldeles för avlägset. Är rädd såklart för UL, kommer nog alltid vara det efter det sist....så synd, man är så skadad av sina erfarenheter att det inte går njuta fullt ut som med första barnen...då var allt så självklart, minns jag var nojjigare med sonen, kan man få ett så fint och friskt barn till liksom?
Men nu, vågar inte tro något alls ju...njuter på ett sätt av varje dag jag får vara gravid och kommer längre, men innerst inne bor de mörka tankarna...önskar så jag kunde spola fram tiden några veckor! Vecka 8+5 idag. 

Jag vet hur det är, när andra är gravida går deras tid väldigt fort..men kan lova dig, när man är det själv så går den sjukt långsamt, långsammare än all den väntan som var innan från mens till ÄL och från ÄL till BIM. 

Jag vet att jag närmar mig de magiska veckorna som man bara längtar efter...men sist dog ju liten precis på målsnöret (12+2), så har svårt att slappna av inför den veckan. Men min BM kommer göra UL på inskrivningen och den dagen är jag exakt på 12+2, så får hoppas jag blir lugnare efter det. Då kommer vi även ha fått svar på NIPT...och det är ju den grejen med, man ska ju klara av att vänta på det provsvaret...få domen om vårt gryn är friskt med....hua, så många jobbiga steg att ta sig igenom...

Ska ta proverna för NIPT nästa torsdag, så det är ganska snart iaf. Då gör man först ett UL igen så man ser att bäbisen är i rätt storlek för veckan med. Kommer alltid vara rädd för ul framöver känner jag...

Jag mår mycket bättre eftersom jag äter Postafen morgon och kväll, får en helt normalt fungerande vardag när jag tar dem, så skönt! Tröttheten går ju inte komma ifrån däremot...men försöker vila lite på em när jag kommer hem, när barnen är hemma blir det vila efter middagen. 

Ja jag ska diskutera det med BM när jag är på inskrivning, men är först v 12+2 då vi inte hittade nån tid som funkade innan dess. Drog hälsobiten lite fort på telefon eftersom det är tredje barnet känns det nästan lite fånigt, helst som jag var på en inskrivning förra året. Jag får UL efter inskrivningen med, som hjälp för att försöka slappna av...är ju på inskrivning samma dag som liten dog sist, så är psykiskt en jobbig dag att ta sig förbi...

Har dock hört att vissa blir ännu tröttare av Lergigan? Jag brukar må bättre framåt v 15-17..får se om jag fortsätter med dessa eller om hon tycker jag ska byta...

Det med cykellängder och vad som är bra har jag hört detta om: 

För kort cykel med för tidig ÄL, då är äggets alla skikt inte helt mogna ännu (tror de säger när ÄL sker före CD10)

För lång cykel med sen ÄL, då börjar slemhinnan bli mindre mottaglig och "gammal" förklarare en klinik för mig. Så då har ägget svårare att fästa in bra. Tror det var när man närmade sig ÄL vid CD19-20 som de sa, 

Så är väl alltid optimalt få ÄL nånstans i spannet däremellan då gissar jag 

Jo det är skönt att det funkar. Båda sorter sägs göra en trött, och jag tror inte Postafen är bättre, men är ju mindre ämnen i den eftersom den är receptfri, så tänker att den då kanske är snällare. 

Jo sperma är en viktig och uppskattad del i detta, annars hade det ju inte blivit några små 

Jo jag vet...men eftersom hjärtat slutade slå efter v 12 sist..när man borde känna sig tryggare, så funkar det inte för mig att lugna mig med att det är så...hade ju sett ett hjärta i v 7+3 den gången och hjärtat slog ju bara några dagar innan KUB. Sen var det tyst...vet att jag sista dagarna inte hittade med min doppler, men tänkte att liten hade gömt sig och det var ju svårt hitta hjärtljuden så tidigt med intalade jag mig, trots att jag hade hört dem flera gånger...så minns jag sa i väntrummet att min fasa är att den är död...och så var den det. 

Men jag tar en dag i taget, det jobbiga är att jag bara vill att dagarna kan gå så jag får lägga mig och vakna till en ny dag. Har svårt koncentrera mig på jobbet och vara helt närvarande i saker jag gör....men dagarna rullar på, så jag vet att snart är vi framme vid nästa UL, sen är det bara två veckor plåga kvar på provsvar och till det sista UL:et...

Så glad jag har er här, som orkar med en...man kämpar så för att bli gravid, när man väl är det så är det skitjobbigt det med...rädslan är så galet stor. Önskar av hela mitt hjärta att vi får träffa vår bäbis i december ju