38+ och försöker bli gravid.

Räcker börja med Trombyl vid plus :)

Själv ska jag sluta med Trombyl om 5 dgr...lite läskigt det med!

Vår lilla tok har satt sig i säte...så måste ta en kullerbytta innan nästa fredag...annars kan det bli snitt. Livmodern fick däremot ok i tjocklek för en vaginal förlossning igår. Gränsen går på 3 mm och min var 5 mm som tunnast...så nu hoppas vi bara att liten vänder om igen :)

Väger nu 2600 g enligt tillväxt-ul, galet att det är så nära nu, jag som inte riktigt tagit in att vi är gravida helt än...

Räcker börja med Trombyl vid plus :)

Själv ska jag sluta med Trombyl om 5 dgr...lite läskigt det med!

Vår lilla tok har satt sig i säte...så måste ta en kullerbytta innan nästa fredag...annars kan det bli snitt. Livmodern fick däremot ok i tjocklek för en vaginal förlossning igår. Gränsen går på 3 mm och min var 5 mm som tunnast...så nu hoppas vi bara att liten vänder om igen :)

Väger nu 2600 g enligt tillväxt-ul, galet att det är så nära nu, jag som inte riktigt tagit in att vi är gravida helt än...

Om det är någon som förstår dig till 100% så är det jag.

Man sliter som fan som det är ändå med detta, då borde de kunna koppla på autopiloten och bara köra på tycker man. Men låter ändå som ni fått till det bra!! Jag skulle varit nöjd med det iaf.

Har också en period nu när det känns som man vill ge upp :(

Usch, vad jobbigt. Tror vi överlag får acceptera att våra män inte är riktigt lika investerade i det här som vi. Det är så klart olika, men eftersom det är våra kroppar som påverkas av hormoner, ägglossning och graviditeter är det kanske inte så konstigt. Sedan vill man ju såklart känna att mannen är med och vill satsa.

Om ni har sex mycket i början av månaden behöver han kanske en paus runt Äl? Kan du hålla honom på halster tills ÄL börjar närma sig...? Hur som helst tror jag ändå att ni har tajmat det utmärkt den här månaden. Någon dag före ÄL är perfekt.

Jag tycker att man kan vara trött, inte särskilt sugen och oengagerad precis när man börjar men när man väl kommer igång och är nära varandra och intima så kommer lusten ändå även om det kanske inte är himlastormande liksom,..... Men jag tänder ju på min man och han på mig som tur är. Och sex föder sex. 

Men ja, det är en erotikdödare att ligga på beställning och inte spontant. Vi fick till det igår kväll och jag tror LH-stegringen kommer idag. Och så ska vi få till det ikväll och imorgon och dagen efter det.  

Ja det är klart vi offrar oss trots att inte alltid viljan kanske finns men om du hade pressen att få orgasm så kanske det hade varit annorlunda? Jag hade aldrig klarat att komma på beställning iaf. 95% psykiskt för mig.

Själva liggandet hänger ju på honom - din sambo! Om han inte kommer så hade du inte varit lika på. Ond cirkel.

Jag förstår dig även där. Kanske kan det vara så att han mår så dåligt psykiskt av att inte klara av att inte kunna fullfölja att han hellre struntar i det?

Efter att ha försökt i över 2 år och när man börjar acceptera att det inte blir något mer barn så tar det sig. :) 39år om en vecka och plussade igår.

Hej! Jag har följt tråden i ca 1 år (och vid något tillfälle läst igenom den fr början). Jag har hoppats och våndats med er, så det är väl dags att jag kliver fram ut skuggorna. Första inlägget någonsin på Familjeliv, men denna tråd är alltid fri från pekpinnar och dömande och bara full av värme, pepp och kunskap. Jag har två egna barn, 7 och 9 år samt numera bonusbarn. Jag och nya sambon (eller kanske mest jag, hehe) vill ha i alla fall ett gemensamt barn. Jag är 39,5 och han 46. Spiralen tog jag ut i april och i juli plussade jag. I v 6-7 lyckades jag få ett VUL trots semestertider och där var ett hjärta som slog! MEN jag tyckte den var alltför liten för sin vecka... Ett par v senare började mitt illamående klinga av och magen (var helt uppsvälld pga progesterAll fr v 2) sjunka ihop. Jag anade oråd och på VUL hos barnmorska i v 10 konstaterades MA. Vi var mitt upp i flytt och husförsäljning och med barn varannan vecka och jag var ganska rädd för den medicinska behandlingen. Men det gick bra. En lugn dag hemma på toan, jag använde inte de starka värktabletterna ens. Dessvärre så småblödde det flera veckor efteråt, men jag varken hann eller orkade ta tag i att boka ngn kontroll (pga flyttbestyr och utmattningssyndrom). Plötsligt en dag kom en kraftig blödning igen, med lite klumpar, som höll i sig ett par dar. Därefter trosskydd i yttterlgare 10 dagar tills jag plötligt fick ngt som påminde om ägglossning. Sen slutade det blöda helt och tio dagar senare fick jag mens. Nu är jag på ÄL+1 efter den mensen, men min temp är fortfarande lite bananas efter missfallet, så jag har ingen förhoppning på denna cykel trots bra tajmning av sex. Jag lyckades bra med tempningen innan, använder Fertility Friend (Natural Cycles funkar inte på mig, den känns mer som en något man kan sälja med mördande reklam...) och tempar faktiskt i underlivet(!) för bäst resultat. Jag vill passa på att tacka alla er fantastiska, modiga och starka kvinnor i den här tråden för all kunskap ni delar med er av. Tack vare er hade jag koll på att MA existerar, jag äter rosenrot, uniquinol och e-vitamin (samt vanlig multivitamin och folsyra förstås) och jag har lärt mig hur jag använder och läser av ÄL-tester på rätt sätt (har denna cykel använt Testlagrets, i somras Clearblue med dubbel hormonindikator). De barn jag redan har blev till på första försöket båda två och när jag bar 17 blev jag oplanerat gravid nästan i samband med min sexdebut. Ingen tidigare erfarenhet av missfall och barnen är helt friska. Men att vara 39 är ju inte samma som 17 el 29 el 31... Det blev långt det här, men nu vet ni lite om mig i alla fall.