• ems86

    Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

    Igår slog den sista appen om till trimester tre, äntligen! Bf är 16/11 och vi väntar en liten lillasyster om barnmorskan sett rätt :)

    Storebror är två år och född efter igångsättning i vecka 35 då vattnet gick i vecka 34. Börjar bli väldig tung och trött, utöver det är sinnet strålande so far.

    Hur mår ni?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-10-11 10:29
    Bf-lista!

    Björckan 8/11
    Irrbloss_83 10/11
    Ems86 16/11
    Kroa 17/11
    Elisa77 23/11
    Frkvilljunu 26/11
    Helen3 26/11
    Miaairam 3/12
    Mariro 16/12

  • Svar på tråden Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?
  • ems86

    Alla ska med :) vilken liten sladdis du väntar!! Hur är denna graviditet jämfört med dina tidigare?


    frkvilljunu skrev 2016-08-27 07:08:11 följande:

    får jag också va med fast jag ligger lite efter. BF 27/11!

    tredje barnet. de andra är tonåringar nu.


  • ems86
    Björckan skrev 2016-08-26 23:40:50 följande:

    Hej. Har också BF 16/11 !! Känner mig rätt less på att vara gravid faktiskt. Har en femårig son och nu verkar det som att vi väntar en flicka (men har nästan svårt att tro på det även fast det såg ganska tydligt ut på UL). Jag har ganska ont i ryggen och har även problem med ligamenten i magen när jag går. Humörmässigt är jag lugnare den här gången men det känns som att det går såå långsamt!!


    Håller med! Alla säger att andra graviditeten går så snabbt. Jag tycker det sniglar fram..

    Kroppen är såklart sliten. Det är ju inte som första gången när man fick lov att vila mellan varven. Fullt ös med storebror. Jobbar du?
  • ems86
    Aamanddal skrev 2016-08-27 23:52:20 följande:

    Hej tjejer :) v 32 här. Är också super less på att vara gravid nu och håller med att det inte alls går nå snabbare fast det är andra barnet.. :p


    Åh 32!! Det låter så mycket bättre än 29 - haha!!
  • ems86

    Va kul att vi blivit ett gäng!!

    Usch jag lider med er som verkligen har kämpiga graviditeter. Känns som vi alla bara är värda lite pepp och cred. Hoppas vi kan ge varandra det :)

    Mitt stora problem är oron. Förra graviditeten åt den upp mig fullständigt och även att det är lindrigare denna gång blir jag galen på mig själv. Just nu är vi utomlands och firar massa årsdagar i familjen, hela ligan är iväg. Top tre saker jag oroar mig för:

    1. Att blivande storebror ska halka vid poolen och slå sig.

    2. Att äta något för bebisen skadligt (typ är den här lasagnen tillräckligt varm?)

    3. Att lillasyster ska sluta röra sig i magen och stå inför valet att åka 3h till närmsta sjukhus eller hoppas att hon kommer igång...

    Ja ni hör ju!! Säg åt mig att slappna av!! Just det. Dessutom är sonen prematur så en stängd oro för att dottern ska bestämma sig för att komma ut är närvarande. Suck!

  • ems86
    Björckan skrev 2016-09-01 06:21:49 följande:

    Ta det lugnt! :) storebror kanske halkar men risken att det blir något allvarligt är inte stor! Jag är nästan helt säker på att lasagnen är tillräckligt varm, de föder ju barn där du är också. Att lillasyster ska sluta röra sig eller komma ut för tidigt får du nog bara försöka slå bort. Det ligger helt utanför din kontroll! Njut av resan. Snart sitter du med nattvaken bebis och längtar tillbaks ;) Vart är ni förressten?

    Med detta sagt förstår jag oron du beskriver. Igår när jag skulle somna kom jag på att våra räkningar går till min internetbank och hur ska min man kunna betala räkningarna om jag dör under graviditeten? Döden kändes även nära förstående då jag är hemskt förkyld och hade en mystisk värk i mellangärdet och ryggen vilket jag tolkade som en propp i lungan... ja nu idag känns det ju lite långsökt, men i natt var det ett verkligt bekymmer!!


    Haha herregud. Det kunde varit jag som skrev det där. Allt blir lite mer bekymrande under natten.

    Vi är i Italien! Ska absolut njuta mer idag, tack :)
  • ems86
    Kroa skrev 2016-09-01 10:51:42 följande:

    Jag är sjukskriven på heltid och har varit det i evigheter (känns det som.. älskar mitt jobb så att gå hemma hela dagarna får mig att klättra på väggarna!)

    Till en början var jag sjukskriven för huvudvärk, den var hemsk! Varje vecka fick jag migränanfall som gjorde att jag var sängliggande i minst tre dagar, men som tur var blev det bättre efter sisådär 8 veckor.. haha, dock hade foglossningen kommit under tiden så jag blev sjukskriven för det istället. (de ska ju inte va gött att va gravid liksom)

    Bråk med försäkringskassan fick jag kriga med igenom ändå, tog 12 veckor innan de godkände min sjukskrivning pga att jag fick en värdelös läkare.

    Jag är antagligen sjukskriven resten av grav också så slipper väl åtminstone bråka mig till havandeskapspenning!

    Det där med sömnen känner jag igen, har jättesvårt att sova! På nätterna är jag trött i kroppen, men inte ögonen. Vrider mig lite för att hitta en bekväm ställning, och vid den tidpunkten som jag hittat något som känns någorlunda bekväm har det tagit så lång tid att jag måste upp och kissa - så bara att hoppa upp, och sen börja om igen. Sen vaknar jag på natten och morgonen, måste kissa igen och så börjar det om igen - haha. Varför skulle man få sova liksom - de vore ju för bra!

    Varannan vecka har vi två småbarn här hemma också som vaknar mellan 5-6 på morgonen - ibland blir jag lite smått galen kan jag säga, haha!

    Meeeen imorgon går jag in i vecka 30, skön känsla ändå att man faktiskt börjar närma sig sitt mål!! galet vad jag längtar!


    Fy det låter som du har det riktigt tufft.. Var det likadant med tidigare grav?

    Jag gick in i 30 idag och visst känns det stort?! Även att tiden sniglar fram för min del känns det som det helt plötsligt börjar bli dags att förbereda sig på riktigt!
  • ems86
    frkvilljunu skrev 2016-09-01 13:30:15 följande:

    En fråga- Hur delaktiga är era respektive?

    Jag känner att jag är lite för uppe i hela graviditeten 24/7 liksom. Har svårt att tänka på annat. Planerar och köper saker till bebis och insett att jag inte alltid frågar mannen innan utan kör mitt race och samtidigt tycker att han inte engagerar sig så mycket. vilket säkert inte beror på ett ointresse från hsns sida egentligen.


    Känner igen mig mycket där! Det är sjukt lätt att man kör på. Det är ju vi som lever med det både fysiskt och mentalt hela tiden. Tycker min man är delaktig nog. Han hänger med på de viktiga mötena (ska ha förlossningssamtal om ev snitt nästa vecka samt många ultraljud pga diabetes) men vanliga bm träffar hänger han med på om han kan komma loss.
  • ems86
    Annnanym skrev 2016-09-02 07:16:12 följande:

    Vilken mysig tråd! Hoppas att man får vara med :)

    Jag har en dotter född mars 2014 och nu väntar vi en lillasyster den 21/11, men jag känner på mig att hon kommer den 17/11. Med dottern sa jag redan i november att hon kommer den 14e mars (trots beräknad den 24e). Gissa om jag blev förvånad när vattnet gick strax efter midnatt...!

    Jag hade på RUL en moderkaka som låg i nederkant och om den inte flyttat sig kan det tvingas bli planerat snitt vilket jag absolut inte vill, men å andra sidan, vad ska man göra? Vi ska på ett extra ultraljud den 30/9, så då får vi se. 

    Jag har gått och trott att jag är gravid i vecka 15 i typ fyra månader, men igår gick jag förbi en spegel i en butik och slogs av hur GRAVID jag är! Man blir så hemmablind! Men med 80 dagar kvar så är vi ju faktiskt en bit på vägen... Nu börjar det dock kännas tungt och jag känner igen mig i det några av er skriver om vakna nätter. Jag är trött, kroppen är trött men ändå GÅR DET INTE att somna... Otroligt frustrerande... Att magen trycker på åt alla håll har gjort att mitt illamående är tillbaka och hemma blir jag kallad "Ankan" för att jag börjat vagga fram. Det känns som att höfterna skulle behöva sig en redig smörjning, de liksom knarrar!!

    Väntar beslut från FK om graviditetspenning och hoppas att det blir som sist, då jag fick beviljat på 100% men registrerade till försäkringskassan vecka till vecka hur jag faktiskt jobbade, för jag vill inte sluta jobba helt, utan kunna jobba på så länge jag mår bra och ändå ha GP som en "säkerhet", för de dagar jag inte kan hålla tempot på jobbet, lyfta det som behövs, orka/kunna stå så länge... Vi får se vad beslutet säger. 


    Välkommen :)

    Haha ankan! Förstår vad du menar. Jag fick en chock när jag såg mig själv på ett foto igår. "Vem är tjockisen?" Fattar heller inte varför inga kläder passar? Känns så ovärt att köpa nys grejer nu.
  • ems86
    Björckan skrev 2016-09-02 18:30:35 följande:

    Jag var hos BM idag. Allt ser så bra ut så... förutom att jag nästan ville gråta när jag såg siffrorna på vågen!! Alla säger hela tiden att jag men det är klart man går upp i vikt som gravid. Det försvinner så fort bebisen är ute etc. Men jag känner verkligen ångest för detta. De siffrorna kan inte vara jag!!! Och lååångt ifrån alla går ner allt så fort bebisen kommit ut! Hjälp mig, vad ska jag göra för att få bort viktångesten?

    För övrigt är min man inte så värst engagerad. Han var med på kubtestet och rul och tyckte att det var kul och så, men frågar inget om hur det går hos bm etc. Känns lite trist ibland men jag kan ju inte precis tvinga honom att vara intresserad... han hjälper till när det är absolut nödvändigt typ... (som när jag inte får av mig byxorna. Haha)


    Haha så generöst av honom att hjälpa dig av med byxorna! Jag känner att min man är delaktig men kan sakna just det där spontana frågorna. Väldigt sällan han vill känna på magen typ om jag inte säger åt honom.

    Gissar att det är så. Man får en del engagemang och resten får vi mammor stå för i det dubbla typ :)

    Viktångest. Nu vet jag ju inte hur mycket du gått upp men tänk såhär: först och främst väger själva graviditeten en hel del. 12 5 kg om jag inte minns fel. Det är ju kilon som måste till. För mig blir det ändå lite ångest när man passerar nästa tiotal. Alltså passerar från 50-nånting till 60-nånting typ. Men som sagt det ska ju vara där. Jag tror även mycket handlar om att kroppen formas om. Man ser och känns annorlunda. Bästa investeringen för mig efter första barnet var att nöta mammamage-appen för att få ihop magmuskler och bygga upp ny styrka. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig kunnat motivera mig att träna. Är magmusklerna funktionella så man kan göra all typ av träning igen kommer mycket gratis tror jag.

    Kram på dig! Glöm inte att det växer en människa där inne. Och det är din kropp som gör det!!
Svar på tråden Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?