Mimmla skrev 2016-08-04 09:49:16 följande:
Det hör nog inte till vanligheterna att barnet "byter hem" när det är så litet - oavsett om föräldrarna kommer överens eller inte. Ur ett barnpsykologiskt perspektiv är det inget man rekommenderar, men barn är ju olika och det går ju inte att på förhand säga vad som är skadligt för dem.
Jag tänker lite på det där med din föräldraledighet. Det finns inte möjlighet för dig att ta ut 50 %? Då kan du ju kanske ta ut en dag i veckan + helgen och försöka övertala mamman till att få ha sonen dessa nätter. Samtidigt varar er föräldraledighet längre och hon är ju ändå hemma på dagarna.
Var smidig är mitt tips! Bygg upp en trygg relation till sonen - tiden jobbar ju för dig!
Se till att din hemförsäkring täcker ev. vårdnadstvist. Det brukar finnas ett krav på att det ska ha gått en viss tid efter separationen innan försäkringsbolagen täcker en eventuell tvist.
Det låter som att jag är en jäkel på att vara beräknande och slug när det gäller sådana här frågor.

Det är jag inte - men efter två separationer har jag lärt mig lite...Barn har rätt till och mår ALLTID bäst av en nära och trygg relation till båda föräldrarna (så vida dessa kan tillgodose barnets behov på ett godtagbart sätt). Barn är inga prylar och man äger dem inte.
Jag var den som kom springande med blöjor och välling till pappan när det var slut hemma hos honom. Han hade råd att köpa men hade ingen koll så ofta tog det slut på kvällen när det var läggdags. Jag gjorde akututryckningar när dottern var sjuk och stöttade honom och han fick komma och lämna när han ville om han kände att det inte funkade. Jag gjorde ju inte det för honom, utan för min dotters skull. Jag ville försöka stötta honom så att han och dottern fick en trygg relation.
Min erfarenhet är att den förälder som åsidosätter sina egna intressen och känslor och agerar ur ett barnperspektiv - oftast har allt att vinna. Inte minst så vinner barnet på detta!
Innan jag fick barn var det inte lika lätt att prioritera i livet, men sedan jag fick mina fantastiska barn så har det helt plötsligt blivit mycket lättare! Barnens behov och välmående först så klart... enkelt!!
Min son blir glad och trivs jättebra med mig, han har övernattat ett par gånger och det fungerar hur bra som helst.. jag är ingen barnpsykolog men jag kan absolut förstå att det kan vara jobbigt för ett barn i den åldern att abrupt byta hem. Det går fint för mig att hämta barnet dagtid men någon övernattning lite då och då tycker jag vore bra. Dock så tror jag mer att de "riktlinjer" som finns här kanske är mer en kultur som byggts upp där man säger att ett barn inte ska byta hem.. hur är det i andra delar av världen? I Grekland (jag har släkt där) bor barnen hos mormor, morfar, farmor, farfar, mamma, pappa och det är ingen någonsin som pratat om att det kan vara skadligt för barnet.. och jag kan inte påstå att jag tycker att någon av mina kusiner i vuxen ålder tagit någon skada av detta..
Det vore intressant att veta vad för negativt man tror händer med barnet.. är det till exempel inte lämpligt för en mamma och pappa som bor ihop att flytta till ny bostad när barnet är litet? eller ta en längre semester? eller åka till landstället en längre tid? Är det inte samma sak? att barnet byter miljö en längre tid?
Jag kommer alltid att se till att mina barn har det dom behöver, vare sig de är hos mig eller hos mamma, men man blir ju irriterad när man ger pengar till henne som ska täcka för barnen men hon köper cigg och snabbmat för pengarna istället..