Herpes vecka 38

Jo, din oro kommer tas på allvar.

Det behövs inte ta några prover om läkaren redan fastställt att det är herpes. 

Mitt förstagångsutbrott var gynekologen tvungen att använda förstoringsglas för att se, det var dock inte under graviditeten. Under min graviditet hade jag herpesutbrott flera ggr, även i v38. Födde i v40 och hade känt att det kliade lite 2 dagar innan förlossningen, men allt gick bra, födde vaginalt.

Jag hade kontaktat förlossningen igen och be om en sekundär bedömning, man brukar ta prov från blåsorna för att avgöra om det är en primär infektion (förstagångsutslag) eller sekundär. Oavsett krävs det åtgärder.

Kopierat från socialstyrelsens hemsida (www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/neonatalherpessimplexencefalit)
"Om mamman har symtom på en pågående genital herpesinfektion vid förlossningen görs oftast kejsarsnitt eller så får hon läkemedel mot virusinfektion (antivirala läkemedel) direkt i blodet (intravenöst) under förlossningen, för att förhindra att smitta överförs till barnet."

Jag tror dessutom att du kanske ska ha behandling med tabletter innan förlossningen också. Men ta upp din oro med din barnmorska igen imorgon eller med förlossningen och kräv en sekundär bedömning så ska det säkert lösa sig :) Om det mot all förmodan inte tar din oro på allvar så kan du alltid hänvisa till 

Lite av texten föll bort; Om det mot all förmodan inte tar din oro på allvar så kan du alltid hänvisa till Socialstyrelsens hemsida och be dom bemöta med argument till hur de agerar.

Jag hoppas verkligen det :/

Okej, jag misstänker att detta är första gången, och tycker det är så konstigt att det inte kollar upp det, för det är just då det kan vara väldigt farligt. Men hoppas på att bli bättre bemött imorgon : )

Tack för ditt svar. :) Ja jag tycker de är så konstigt att han bara kolla och lät som det finns inte mycket att göra och inte allvarligt enligt honom. När jag läst att det visst kan vara väldigt allvarligt och man lär ta detta seriöst även om de är en första gång eller om man haft besvär innan.

Jag hoppas att hon tar min oro på allvar imorgon. Känner att detta var droppen. :/

Hej!

Om du har en pågående herpesutbrott nu...så kommer du att vara fri från det i vecka 40...så det är ju positivt!

Om det är ett förstagångsutbrott så ska du ha blivit smittad nyligen...Å du borde kanske veta om den risken finns...

Jag kom inte på att jag hade herpes förrän ett par år efter att jag blivit smittad...trodde bara att det var skavsår efter ex samlag, stringtrosor eller latexintolerans...men när det kom ofta å gjorde ont så gick jag å kollade upp det. Borde förstått tidigare men jag var ung. (Vet att jag blev smittad långt tidigare därför att jag vet vem som smittade mig!)

Kan hända att du känt av detta utbrottet mer tydligt iom att du är just gravid...Å säkert mycket mer känslig i underlivet! Eller oxå är det ett första utbrott...det behöver inte alls vara så stort å hemskt! När min sambo fick sitt första utbrott...fick han 3 blåsor...Å sen har han bara fått typ 1 utbrott, med en blåsa, per år efter det. Tog förresten ca 7 år innan han blev smittad...Å då blev han smittad för att han inte brydde sig längre...alltså låg med mig trots att jag varnade om pågående utbrott.

Jag tog upp frågan om herpes med barnmorskan när jag var gravid med min första...dom är vana...det är ganska vanligt! Jag blev trygg med att dom har flera lösningar om oturen skulle vara framme!

För det första ska du ha oturen att få ett utbrott precis när det är dags för förlossning...i ditt fall är det högst osannolikt om inte din förlossning startar tidigare än beräknat. (Typ nu när du har detta utbrottet)

För det andra så finns det bra hjälp att få...man kan sätta plåster, medicinera eller, i allra värsta fall, så blir det snitt...vilket inte är så himla hemskt heller...

Jag är i vecka 31 å jag hoppas verkligen att jag slipper utbrott när det är dags...men det är inget jag oroar mig för...Å jag hoppas att du kan släppa oron snart oxå...det löser sig! Ha koll på hur det känns å prata öppet med sjukvården...Å lyssna på dom oxå! Det sista dom vill göra är att utsätta din bebis för risker!

Lycka till!

Kände sig som dig då jag var i exakt din situation. Det är inte så farligt som du tror. Jag var också rädd men alla barnmorskor mm lugnade ner mig. I värsta fall tejpar dom på utslagen så de inte kommer i kontakt med barnet. Du behöver inte oroa dig. Barnet har dessutom ditt skydd genom antikroppar.

Jag fick panik innan jag förstod helheten. Hade flytta herpesutbrott sista veckorna och jag födde vaginalt även då jag hade ett utbrott som precis hade börjat "lugna" ner sig.

Det är viktigt att de tar prov för att veta om det är typ 1 som är vanliga munsår eller typ 2 som är den vanliga könssjukdomen. Man kan få typ 1 vid oralsex men utbrott av den brukar återkomma mer sällan än utbrott av typ 2. Jag har typ 1 och har knappt haft några utbrott sedan första för drygt 10 år sedan. Kunde föda vaginalt iaf. Lycka till!

Tack för ditt svar, känns lite lugnare.:) Har kommit fram till att detta är från min nuvarande partner och jag blev gravid väldigt fort i förhållandet. Men jag har läst att det tar 2-3 veckor för det att läka, blåsorna försvinner men lämnar efter sig sår som sedan läker. Och det är ju blåsorna o såren som smittar mest, så känner mig inte så trygg alls. Jag har fått en tid om ca två veckor hos en över läkare för samtal. Men då är det bara en vecka kvar till bf så är jätte nervös att bebis bestämmer sig för att komma tidigare. För jag vägrar fortfarande föda vaginalt. Kanske kommer på andra tankar efter möte med läkare men än sålänge total vägrar jag. Det står nu i min journal att jag fått utslag och har tid hos läkare och är orolig/ledsen. Den borde jag kunna hänvisa till om det startar innan? Kommer ju bli katastrof på förlossningen om de ändå säger jag ska föda vaginalt.

Några tips på hur jag kan göra? :/ :)

Tack för ditt svar :)

Skönt att allt gick bra för dig :)

Jag har läst att barnet kan bli väldigt sjukt om de blir smittat. Och jag är nästan säker på att detta är första gången jag får detta trotts att läkaren sa att det inte såg ut som det. Jag känner mig inte trygg alls Än sålänge :(

Tack för ditt svar :)

Skönt att allt gick bra för dig :)

Jag har läst att barnet kan bli väldigt sjukt om de blir smittat. Och jag är nästan säker på att detta är första gången jag får detta trotts att läkaren sa att det inte såg ut som det. Jag känner mig inte trygg alls Än sålänge :(Tack för ditt svar. Svara lite högre upp men skrev på fel respons, :)

Grejen är att jag hade herpesutbrott många gånger sista månaderna. Var nojjig och började kolla upp dag i kanske v. 30..

Alla lugnade ner mig genom att berätta att skulle det mot all förmodan vara ett utbrott vid förlossningen så tejpar dom helt enkelt. Deras "lugn" över det hela smittade av sig och jag blev lugn. Sen fortsatte jag kolla upp det (såklart, för man är extra "knäpp" under en så känslig period, såklart för man är ju i ett viktig skede) men överallt läste jag att "jag fick medicin en vecka innan förlossning" eller "dom tejpade och det var inga problem"

Men det som mest lugnade mig var att vissa födde utan något "hjälp" och att det hade gått hur bra som helst. Att det var barnmorskorna på förlossningen liksom som valt att inte bry sig om utbrottet/utbrotten.

Märkligt nog hände samma sak med mig. Hade en utbrott under förlossningen som dom valde att inte göra något åt då det inte var någon fara. De ser om det är en förstagångs utbrott, de är erfarna, de vet att det ändå inte är så farligt som det verkar vara. Nu hade jag dessutom ringt och förvarnat förlossningen, så detta stod i min journal och allt. Så de hade tid på sig att ta beslut. Men inga problem, vaginalt blev det - pojken är frisk. Till och med lite för söt :)

Men jag precis som du läste de värsta exemplen. Man ska vara försiktig men lita på BB så blir det bra. De vill ju ens bästa.

Sluta nojja. Ibland när man nojjar så drar man till sig otur istället :)

Jag blir alldeles kall i kroppen när jag läser detta! FÖD INTE VAGINALT! Jag födde en pojke för fyra år sedan och efter två veckor blev han sjuk. Vi åker in akut och blev kvar i tre månader på NEO. Min som fick en herpes encifalit som är hjärninflammation. Han har en CP skada, motorisk utvecklingstörning, epilepsi, kan inte prata, gå, sitta eller äta själv. Vårt liv är förstört, man slåss med myndigheter och strider för att få hjälp till en utsatt liten människas liv. Jag skall själv föda barn nummer 2 i slutet av augusti och det är ett planerat kejsarsnitt. Jag har aldrig känt skov och min sambo är inte smittad. Men tyvärr förstörde herpes mitt och min familjs liv, ett stort pris för oss, samhället och framför allt min son ????

Hej. Tack för ditt svar. Uppskattar verkligen att du dela med dig av hur det har gått för dig. Blir så ledsen och arg på hur sjukvården fungerar. Verkar som man får olika besked beroende vem man träffar eller vart man bor om hur allvarligt de tar detta.

När jag träffa läkaren igår var jag i undersökningsrummet i max 10 minuter varav 3 av dem var i stolen. Svaret jag fick var att det är herpes, för sent för medecin är borta om inom en vecka, om jag skulle ha blåsor så sätter de plåster. Hejdå.

Jag tog upp detta med min barnmorska idag som inte heller verkar ta detta allvarligt. Men jag ska få träffa en läkare om 2 veckor för att prata och diskutera snitt. Men när jag har läkartiden är det bara en vecka kvar till bf.

Jag har nu själv fått tagit reda på fakta om herpes. Och det kan ju tydligen inte bara vara i slidan man har det, utan även i livmoderhalsen/tappen. Hur plåstra man där då undrar jag.

Är jätte ledsen just nu och hoppas inte mitt barn blivit smittad redan i magen. Men vad jag läst är det inte så stor risk, utan största risken är vid vaginal förlossning.

Tack igen för ditt svar och att du dela med dig av vad som hänt er. Kram

Kan man vägra en vaginal förlossning med hänvisning till herpes? 

Jag hoppas det. Känns dock som det beror på vilken inom vården du talar med eller vart man bor... :/

Vilket landsting tillhör du? Jag hittar flera pm från olika landsting och de flesta rekommenderar åtgärder.

Jag har nu på egen hand fixat en läkartid imorgon, då det inte känns bra att vänta tills slutet på nästa vecka. Hoppas jag blir bra bemött imorgon. En annan fundering jag har är om man kan ringa upp sitt försäkringsbolag och medela situationen. Kan de hjälpa en? :/