Dottern smet ut inatt

Oj, jaha. Vi har nog vuxit upp på olika sätt tror jag. Det fanns väl ca 8000 gymnasieungdomar i staden där jag växte upp. Många av mina vänner bodde dessutom på landet och umgänge planerades i förväg för att passa bussar, övernattning etc. Att åka ut på måfå för att hitta någon att hänga med gjorde man inte. Det kan ju förklara en del i våra olika inställningar!

Vad bra! Det är bara så svårt att föreställa sig något sånt idag när ungdomsarbetslösheten är så hög. Att få jobb som 15-åring var redan när jag var ung omöjligt. Praktik fick väl de värsta "soc-fallen", om de hade tur... :-/

Vill bara säga att jag inte heller var hårt hållen. Gick ut så gott som varje helg. Jag liftade riket runt som tonåring. Men föräldrarna visste vem jag reste med, vart och vilken dag jag skulle vara hemma igen.

Förlåt om jag kapar tråden lite. En fråga till (kr): hur stor ort växte du upp i, vad gjorde ungdomarna som hängde ute och som man kunde hitta om man gick ut lite planlöst?

Det här är så främmande fenomen för mig! Vi gick alltid på lokal (tex klubb på kvällen, café på dagen) eller satt hemma hos någon och åt och snackade, typ. Aldrig ute.

Ok, ett ställe jag känner till lite faktiskt! Vad gjorde ni när ni var ute?

Låter ju lugnande...
Inte direkt ett bra exempel för att det är bra att ungdomar får frihet att sköta sig själva.

När min syster va i samma ålder och smet ut och inte lyssnade på mamma så sov mamma framför dörren varje natt. Hon skickade polisen på henne en gång när hon smet iväg flera mil till en annan stad, jo polisen i den staden hämtade henne och körde henne hem. En gång när syrran smet och hoppade på bussen på kvällen, körde mamma efter, fick tag på henne via mobil och sa att hoppar du inte av nästa hållplats så kommer jag på och hämtar dig. Mamma hade pyjamas och papiljotter i håret. Syrran gick av när hon såg att mamma klev av bilen. Min mamma kämpade som ett svin med att få bukt med syrrans smitningar och hennes mående. Vilket lönade sig. Det jag menar är att man gör det man behöver få att få bukt med problemet. Kanske dottern får byta rum så hon inte kan använda "smitardörren", kanske ni får bomma igen dörren om så behövs. Man gör det man behöver!

Jag hade nog funderat på varför min hypotetiska dotter valt att smita ut.

Varför hon inte kunnat berätta det. Sedan tycker jag att man måste våga lita på sin 16-åring och inse att världen vuxit i och med att de börjat gymnasiet.

Jag tycker ni hakar upp er alltför mycket på flickans ålder. Problemet är att hon smet ut. Jag tycker att om man bor tillsammans som en familj så meddelar man att går ut och när man kommer tillbaka. Oavsett om man e 12, 16, 22 eller 42. Vanligt hyfs. Ts, be henne använda vanliga vägen och att hon åtm skriver en lapp eller något.

Jag tycker ni hakar upp er alltför mycket på flickans ålder. Problemet är att hon smet ut. Jag tycker att om man bor tillsammans som en familj så meddelar man att går ut och när man kommer tillbaka. Oavsett om man e 12, 16, 22 eller 42. Vanligt hyfs. Ts, be henne använda vanliga vägen och att hon åtm skriver en lapp eller något.

Men du är kanske tillgänglig på mobilen om någon skulle efterlysa dig!

Om du vaknar och han är borta skulle du inte blir väldigt fundersam då? Själv skulle jag uppskatta att hitta en lapp i alla fall

En liten skillnad ändå på att gå ut med hunden och smita ut kl 2 på natten. Men okej, vi har alltid meddelat när vi går ut i min familj och det gör jag också nu med min sambo.