Dottern smet ut inatt

Nej du överreagerade inte. Jävla unge. Jag tycker du ska dra in ev pengar mobil och andra förmåner. Och vadå extra dörr? Ungen får väl byta rum så hon inte kan smita ut på nätterna.

Självklart överreagerar du inte. Det hade blivit många snack, indraget liv och noll privilegier länge här om min dotter fått för sig något sådant!

Min dotter är liten än. Men när hon börjar röra sig ute själv så ska hon tala om vem hon är med, var hon är, ungefär hur länge hon kan tänkas vara borta, alltid svar på mobilen och alltid ringa om det är något.
Precis som det var för mig i tonåren(typ nyss).

Märkligt, det gick utmärkt för mig att bli vuxen, rätt tidigt dessutom. Och det utan att ha råkat illa ut i tonåren och så här i efterhand är jag så glad över att mina föräldrar gjorde som de gjorde - jag hade benfasta ramar och just därför fick jag oerhört mycket mer frihet än många andra. Eftersom jag höll mig till avtalen och var väldigt ansvarsfull.

Vid 16år hade jag bott själv i ett år så ja, en liiiten övereaktion kanske.

Självfallet. Jag vet inte hur känslig du är, men för mig var det inre direkt jobbigt att slänga iväg ett sms till min mamma och säga "är hos Anton istället". Noll ansträngning där liksom.
Det är inte konstigt att ungdomar ljuger för sina föräldrar för att de förväntas göra det, dricker för att de förväntas göra det, smusslar för att de förväntas göra det.
Jag gjorde inget av det där eftersom jag verkligen inte behövde. Mina föräldrar förväntade sig vissa saker och därutöver fick jag som sagt ovanligt mycket frihet, för att jag skötte mig, och den friheten ville jag självklart behålla.

Och jag flyttade och försörjde mig själv vid 18 och fick barn vid 19, och varför skulle jag tala om för mina föräldrar var jag var då? Jag var vuxen och de hade inte längre det slutgiltiga ansvaret över mig. När jag var 16 var jag däremot inte vuxen och mina föräldrar hade det slutgiltiga ansvaret.

Som sagt, när skrev jag det? Jag vill veta VAR hon är och VEM hon är med. Inte varje detalj i vad hon gör.

Nu vet jag inte under vilka omständigheter du blev förälder, men att få barn som 17-åring, när ytterst få kan försörja sig själva eller har en avslutad gymnasieutbildning, är väl knappast ett tecken på att det är bra att låta tonåringarna fara fritt?

Jag ber om ursäkt om jag tar helt fel om din livshistoria - du kanske hade jobb och barnet var planerat - men generellt är det ju ändå just tex tonårsgraviditeter föräldrar vill undvika när de vill ha koll på vad deras ungdomar gör.