Anonym (En till) skrev 2016-05-27 08:10:51 följande:
Vi har inte försökt länge, det här var första försöket. Vi har däremot två barn sedan tidigare och de tog 12 och 10 försök på sig innan jag blev gravid, så det kändes verkligen för bra för att vara sant när det nu tog sig på första.
Förstår känslan!
Min dotter är provrörsbarn så då försökte vi länge innan. Hon fyller 10 i år. Jag och hennes pappa har separerat för länge sen och efter det blev jag spontant gravid av misstag. Då var jag chockad men kändes ju bra att kunna bli gravid utan hjälp.
Graviditeten slutade med MA i v.14, vilket i efterhand först kändes bra då jag och killen inte var tillsammans...
Några år gick o till slut träffade jag en kille och vi bestämde efter 2 år att vi skulle försöka oss på att få barn.
När inget hänt två år senare o trots att han lämnat ett riktigt dåligt spermaprov (nr 2 låg precis över gränsvärdet), var han säker på att det var mej det var fel på och vi gick skilda vägar...
Tur det för runt hörnet väntade mannen i mitt liv!! Vi bestämde rätt tidigt att ska vi ha något gemensamt barn (han har ett o jag ett) så kunde vi inte vänta för länge...
Så när vi försökt ett halvår började jag tappa hoppet och började tro att jag blivit för gammal ändå (35)... Så blev jag gravid och allt var bara underbart tills i tisdags när blödningen kom:(