Är jag en hemsk människa?

Enligt mig är minnen just minnen, i ens förflutna och i ens tankar. Inte kopplat till en speciell sak. Man får tänka vad man vill i sitt stilla sinne, men att avkräva allt gemensamt utrymme i ett hem till saker som är kopplat till andra män eller kvinnor upplever jag som märkligt.

Oavsett om jag är ung och oerfaren eller inte så förtjänar jag samma respekt och bemötande som någon som (du?) som är gammal och erfaren. Sedan spelar det ingen roll i mitt liv huruvida folk tror sig veta bättre än jag över hur livet ska levas. Du sitter inte på alla rätta svar. Har svårt att förstå mig på sådant.

Nej, man måste inte hata sitt ex. Jag har både bra och mindre bra minnen av mina ex. Oavsett vad så tillhör de inte mitt nuvarande liv och inte min framtid, och således förstår jag inte vad jag ska göra med dem, deras prylar och mina minnen från dem i min nuvarande relation. Jag kan sitta med en tjejkompis och säga "haha, kommer du ihåg när xx och jag gjorde xx." Sånt kan ju va kul. Dela minnen. Men att trycka upp det i näsan på min nuvarande förstår jag inte vitsen med. Inte heller varför vi i vårt gemensamma hem och liv ska sitta och trycka på en gammal vas (eller vad det nu kan vara) som mitt ex köpte till mig. Men jag har å andra sidan gjort aktiva val som lämnat tidigare relationer och har inga obearbetade känslor till dem. Jag saknar inte mina ex, liksom. Gör man det så kanske man har större behov av att ha kvar dessa "minnen"? Vad vet jag, jag är ju så ung och oerfaren.

Finns inga familjealbum på min sambo, hans ex och deras unge. Men om det skulle finnas det så skulle jag kräva att det antingen förvarades hos barnets mamma eller någonstans i barnets rum där jag slipper se det. Aldrig i livet att det hade fått ligga framme i vårt gemensamma sovrum, vardagsrum eller annat rum i huset. Varför i hela friden skulle det?!

Det är nog som så att du läser in lite för mycket av vad personen i fråga menar.

Personen i fråga vill nog precis som jag påvisa haltande logiken med att inte vilja sitta i samma soffa som sin partners ex men däremot vill åka runt i en bil som sin partners ex har suttit i.

Är det viktigt för barnet? Ja då kan barnet ha det på sitt rum, ingen annanstans. Jag accepterar att det är barnets familj men jag vill inte ha barnets familjefoton upptryckta i ansiktet på mig varje dag i mitt hem. Det går jag bara inte med på.

Man får väl lägga upp det där som man vill tänker jag. Det som funkar bäst för en själv. Vad man själv tycker är viktigt, vad ens partner tycker är viktigt och vad man varit med om tidigare. Såklart har folk olika preferenser. Jag kan säga så mycket att jag, 25 år gammal, inte vill ha ett stort familjeporträtt upphängt på väggen där bilden är på min sambo, hans ex och deras gemensamma barn. Ett sådant foto kommer aldrig någonsin att hänga i mitt hem. Hade min sambo varit en sådan som hade velat ha den typen av saker i VÅRT hem, så hade hemmet inte varit vårt gemensamma utan då hade vi gott få letat oss vidare till en relation som vi vill ha - utan varandra. Den personen jag delar min tid med ska inte ha något över för att älta gamla ex. Ex är ex, nu är nu. Blir min nuvarande ett ex så kommer jag aldrig ha bilder på honom upphängd på väggen, barn eller ej. Hade jag haft en ny partner så hade jag inte tryckt upp den typen av saker i dennes face i vårt gemensamma hem. Jag tycker det handlar om respekt. Vi ser olika på det. Det förflutna har sin plats, i tanken och ingen annanstans.

Ja, vardagsrummet hade varit en perfekt plats för fotoalbumet om min sambo fortfarande levde med mamman till hans barn!

Men eftersom det inte längre är så, så ser jag inte meningen med att någon annans fotoalbum ska ligga i mitt (vårt) vardagsrum. Jag vill inte ha det där och skulle aldrig någonsin acceptera det. I mitt hem!?

Som sagt, är det för barnets skull viktigt så kan barnet förvara det hos sin mamma, eller i sitt eget rum eller något. Men för allmän beskådan i ett hem som jag lever i, dit jag tar min familj, släkt och vänner? Det är helt uteslutet.

Så jag bryr mig bara om barnet om barnet får precis som den själv vill, eller låter barnet fritt sprida sina saker överallt i ett hem som vi delar (vilket alltså betyder att även jag, hör och häpna, bor där). Jag ser det inte som att det är barnets hem utan det är vårt hem, vi är flera här. Varför jag anklagas för att vara känslokall för att jag inte vill ha en annan familj fotoalbum liggandes i mitt vardagsrum förstår jag inte. Är inte vårt hem en plats för våra saker och foton? Jag skulle aldrig låta en sån trivial sak (som dessutom kan placeras på andra platser där det gör mycket mer nytta: i mammans hem eller i barnets rum) förpesta mitt allmäntillstånd och välmående i mitt hem som jag vistas i varje dag. Inte ens för ett stackars barn..

Barnet får förvara sitt fotoalbum i sitt rum.

Sitter jag med vänner hemma hos mig så vet jag med säkerhet att det inte är någon som är intresserad av att titta på bilder på min sambos ex. Inte mina släktingar för den delen heller.

Jo, så är det nog säkert. 

Du är tamigfan den klokaste jag har sett på det här forumet.