Våran pappa struntar i oss barn :(

Hade ts tagit upp det emotionella orsakerna så hade jag helt förstått. Men jag anser att ts gnäller för mycket om presenter,rättvisa och pengar. Hon har en utblottad pappa som till och med känner ett behov av att ringa och förklara för sina vuxna barn varför dom inte kan få en massa saker av honom. Kan du tänka dig vilken press han måste känna som känner sig tvungen att ringa och redogöra för varje lån, varje ränta och varje utgift för att få vuxna barn att förstå att dom inte kan få massa saker? Och fortfarande så gnäller ts om millimeterrättvisa där hon anser att ett minderårigt barn minsann inte ska kunna få något utan att dom vuxna får för exakt samma summa. Det är sniket och vittnar inte om någon som saknar sin pappas närvaro främst.

Sen har jag aldrig påstått att det är rätt att inte komma på studenten. Men så som ts gnäller om presenter och att han inte bidragit alls ekonomiskt till studenten så känner han sig troligtvis skyldig och ovälkommen om han inte tar med sig en hög pengar (som han inte har)

Jag anser också att det är fel av ts att hålka så stor koll på en 16åring, vad hen får i present, vad sakerna kostat och till och med vilka som bidragit till presenterna. Det är troligtvis obehagligt för en oskyldig 16åring att bli så bevakad av någon som hen knappt känner..

Två fel bli inte rätt

Bara för att några tycker att TS måste börja inse att pappan inte kommer svara upp till förväntningarna betyder det INTE att dessa personer säger att det är OK att pappan beter sig som han gör. Har någon, i hela tråden skrivit att TS pappas beteende är OK? Han verkar helt trasig och det är kanske han som behöver mest hjälp av alla inblandade.

Jag får inte heller ihop det. Plus att det är så synd om mamman som snart hamnar hos fogden. Och Ts börjar minsann jobba i mitten på juni så i juli kan hon betala mer för sina kostnader men det låter inte som om Ts och systern tänker försörja sig helt själva.

Skuldsanering kommer han inte att få på nya skulder som han inte på något sätt har försökt betala av.

Det är något som INTE går ihop med din historia när man sitter och läser dina inlägg.

1) Du hävdar att du inte träffar och pratar med din pappa så ofta och han sällan kontaktar er och han mer eller mindre vägrar att prata med er och er mamma.

Och du sitter säger att han vägra att lyssna på er. 

2) Du sitter och hävdar att det är DIN pappa som har 800 000kr i skulder och även hävdar köper dyra presenter till en bonusbarn som är 16år gammal.

Du sitter och skriver på ett sådant sätt som om du bodde med din pappa 24/7 året om och skriver på ett sådant sätt som om du har 100% tillgång till hans ekonomi både i inkomster, utgifter och skulder. Du sitter även och skriver på ett sådant sätt som att du har "solida bevis" på att det är din pappa som köper alla dessa dyra presenter till bonussonen.

Alltså hela tråden igenom så sitter du ju och talar emot dig själv på dessa två punkter konsekvent. 

Usch, jag känner igen det där. Min pappa och mamma skiljde sig när jag var ca 4 år. Och pappa hittade en ny kvinna ganska snabbt och dom flyttade ihop. Han flyttade ca 1 timma från mig och har alltid bott långt ifrån. I början fram tills jag var 18 träffade jag honom varannan helg. Men nu är jag snart 26 år, han bor kvar med samma kvinna, dom är gifta och har fosterbarn. Jag träffar min pappa ca 1-2ggr per år. Visst jag pratar med honom kanske varannan vecka. men jag känner att vi glider isär allt mer och mer. Otroligt tråkigt och jag blir otroligt ledsen när jag tänker på det.

Är pappans fru bjuden på studenten?

Jag tycker hela historien låter märklig kring ekonomi, separation, nya partners och sådant, så jag undrar om TS verkligen är insatt...

Lån på gemensam egendom är i regel gemensamma och inget som bara står på den ena, i synnerhet inte om det är lån med egendomen som säkerhet, vilket ofta hus är.

Varifrån har TS fått informationen om vad pappans sambo säger om TS mamma?

Hur vet TS varför TS föräldrar separerade och exakt alla detaljer bakom?

Varför inte?