Våran pappa struntar i oss barn :(

Då pluggar du inte på heltid alt inte tar ngt studielån utan enbart bidragsdelen, varför? Pluggar du distans borde du väl kunna ha ett extrajobb dessutom.

Är det verkligen det här det handlar om? Är det detta som är det vesäntliga i tråden? Är det såå svårt att sätta sig in i ts sorg i att hennes/hans pappa lämnat dom och skiter i dom? Det spelar ingen roll att ts är vuxen. Det gör lika jävla ont ändå! Grattis till dig om du sluppit uppleva detta själv.

Tråden handlar för fan inte om några bortskämda vuxna barn utan om "vuxna" barn som blivit svikna av sin förälder. Klart att han som pappa och som varit den som lämnat ska behaga ta sig till sina egna barn för att träffa dom! Klart det gör ont i hela kroppen att veta och känna att pappa inte bryr sig! Trots att man är 20! För helvete!

Att flera svar tar upp det ekonomiska är för att en stor del av vad TS själv skriver är frustration över syskonens och mammans sämre ekonomi. Det ena utesluter inte det andra. TS är ledsen och känner sig sviken av pappan, fullt förståeligt. Samtidigt har skilsmässan satt mamman och indirekt de vuxna barnen, eftersom de inte är självförsörjande, i en sämre sits ekonomiskt än de hade innan. Det i sig kan vara en sorg; det är en hel livsstil som försvinner, inte bara en närvarande pappa.
Jag skulle nog säga att flera svar går ut på att skilja på de olika sakerna, där TS ser dem båda som en del av pappans svek.

TS beskriver hur man inte ställt om sin livsstil till den nya situationen. (TS tar tydligen bara ut bidragsdelen på lån? Man både får och förväntar sig dyra presenter och av mamma betalda firanden.). Jag ser inget fel i att man rekommenderar att TS och syskonen som vuxna tar ansvar för sin egen ekonomi och inser att mamman inte har ekonomin att vare sig försörja dem eller ge dem den extra guldkanten ekonomiskt. Mamman själv tycks inte se till sig själv vare sig i förhållande till de vuxna barnen eller sin exmake, hon accepterar t ex att betala det gemensamma lånet själv för att exet inte har råd(?). (Jag uppfattade att det var hon som avstått från att tvinga fram en delning av lånet men jag kan ha missuppfattat.)

På motsvarande sätt tycker jag att TS åtminstone kan överväga att ta ett delat ansvar för att träffas och inte ensidigt kräva att pappa ska komma "hem" för att träffas. Eller varför inte föreslå att man umgås mer via telefon/dator om det nu är så stora praktiska/ekonomiska problem med att träffas. Så har jag och min mamma gjort mycket med många timmars resväg emellan oss. Vill pappan inte det heller är han ju verkligen inte beredd att hålla kontakten, men här har det talats om att det inte funkar att umgås hos exet för pappan och hos nuvarande sambo för barnen.

(TS: Har din mamma begärt förlängt underhåll (eller förlängt underhållsstöd om pappan verkligen är medellös) för artonåringen om denn* läser på gymnasiet? I annat fall är det ju läget att göra. )

Då måste du börja plugga heltid tills vidare så att du kan börja försörja dig själv inkl. betala för mat, tvättmedel och internet samt för att kunna betala för 1/4 av hyran. Man kan inte låta mamma hamna hos kronofogden för att man vägrar växa upp och börja ta ansvar.

klart ni vill pappa ska höra av sig. Den delen förändra inte för att man själv räknas som vuxen. 

däremot har ni fått många bra synpunkter på ekonomin. Ni som är över 18 och inte går i gymnasiet, er mamma SKA faktiskt inte behöva bära den "bördan" längre. jag hoppas den saken har gått in. Ni hjälper er mamma om ni kan hitta jobb eller söka studielån osv, som så många redan sagt. 

det går inte att tänka att pappan ska betala underhåll, det gör man bara om det finns  omyndiga barn 

Att ställa krav eller komma med tankar och råd som vid första anblick inte faller dig i smaken är inte att kasta skit. Klart det är bekvämare att läsa inlägg som dryper av medlidande men det kommer inte hjälpa dig ett smack.

Så du menar att din pappa ensamt bestämmer att huset ska säljas, men att både din pappa och mamma står kvar som låntagare för restskulden? Ägde inte din mamma en del av huset? Jag tror det finns saker som dina föräldrar inte berättat för dig.

Det är inte för mycket begärt att er pappa beter sig som en normal förälder. Men, du kan inte styra hans beteende. Däremot ditt eget.

De hade väl lån gemensamt på huset men när det är sålt och bodelningen är färdig så har man inte mer med varandras ekonomi att göra. Hur kommer det sig att han har 800 000 i skulder? Det låter inte trovärdigt att han skulle ha hunnit dra på sig så mycket på ett enda år.

En bank går inte med på att sälja ett hus för mycket mindre än det är belånat om man är skuldsatt upp över öronen......hur stor chans har dom då att få tillbaka sina pengar liksom.....låter osannolikt. Och du har ju sagt innan att din pappa står med på lånen. Så nej det låter inte troligt att det skulle vara en större skuld/ lån kvar.