Kan vi få honom att ändra sig och om det går hur och vad säger eller skriver vi till honom. Vi vill bara ha vår pappa tillbaka. För ungefär 6 månader sen försökte vi prata med honom men han ville inte lyssna detta är så jobbigt inte bara för oss utan även för mamma som kämpar och sliter.
Vad är det som eran mamma får kämpa och slita med? Kan inte ni syskon hjälpa henne? Jag menar att ni är myndiga hela högen och borde vara kapabla och villiga att hjälpa till med allt hemma.
Till TS
Det är nog ingen idé att hoppas på att bli en hel familj igen. Er pappa har gjort sitt val, och det är ett val han har rätt att göra. Det är däremot inte rättvist att ni barn ska hamna i kläm. Att barnet som bor hos honom får mer är kanske naturligt, eftersom det är på dennes hemmaplan, speciellt om barnet är yngre (då är det ofta viktigare med saker än i vuxen ålder).
Jag anser att en förälder aldrig har rätt att få sina barn att känna sig bortglömda. Jag har själv en frånvarande pappa. Han har i stort sett inte varit i mitt liv sedan jag fyllde 15 år (och även innan dess var han frånvarande en hel del). Jag har gett honom så många "chanser", jag har ringt/smsat/hört av mig på olika sätt, bjudit hem honom eller frågat om vi kan ses vid hur många tillfällen som helst och 9 gånger av 10 har han en urdålig bortförklaring. Nu senast när jag bjöd in honom på mitt examensfirande så svarade han först inte på två månader, sedan ringde han och sa "Jag tror nog att du redan vet att jag inte kommer". Tack så jävla mycket liksom. Mitt råd till er är att prata med er pappa, lägg alla korten på bordet (öga mot öga eller via brev som någon annan föreslagit gör ni som ni vill) men får ni inget gensvar så ge upp och fokusera er kärlek och omtanke på de som faktiskt förtjänar den. Jag har försökt att "tvinga" min pappa till att ha en relation till mig i över 10 år utan resultat, jag önskar att jag gav upp tidigare och slapp all smärta och besvikelse det har inneburit.
Till Brumma
Tråkig syn du verkar ha på vad föräldraskap innebär. Det framgår ju i inläggen att de redan försökt prata med honom utan framgång. Det kan inte vara barnens ansvar att upprätthålla kontakten med den föräldern som väljer att flytta "långt" bort. Visserligen är det vuxna barn, men det är ändå barn, och föräldern är ändå föräldern, och det är han som valt att flytta. Att båda sidorna får anstränga sig lite var är ju självklart, men de anstränger sig ju redan utan att få något tillbaka. Barnen ska inte behöva väga upp för pappans ointresse.
Där tolkar vi nog TS olika du och jag. Jag tolkar det som att tre barn känner sig bortglömda och gör vad de kan för att behålla en relation med sin pappa, i en i övrigt tråkig situation medan pappan väljer att inte anstränga sig tillbaka.
Det är inte på heltid och jag söker jobb och har jobb på gång och till hösten då blir det studier på heltid plus att det blir studielån
Skillnaden är att barnen inte har valt sina föräldrar och knappast kan byta ut dem, däremot har mannen en gång valt att skaffa barn med sin f d fru.
Då är han förbanne mig mer skyldig att kunna umgås som en vuxen med barnen och henne närvarande i bakgrunden, än hans barn är skyldiga att umgås med en vilt främmande människa som tillkommit i efterhand.
Ser du inte att det faktiskt är skillnad?
Har jobb på G som jag skrivit förut
Men asså gud va folk ska hålla på.. Ser ni inte vad dom svarar?
Jo visst det är bra att ge ekonomiska råd men det här är ju löjligt, har sett många kommentarer som i min syn bara är påhopp och inte direkt något "råd".
Vill man att folk ska lära sig något som är till deras fördel så måste man göra det på ett bra sätt annars går det inte in rätt.
Hade jag vart dom som skrev det här och försöka hitta någon som förstår och kan komma med förslag så skulle jag inte vilja bli påhoppad på det sättet. Det handlar ju inte om pengar även om det finns med så är ju inte de det dom vill ha hjälp med. Dom vill ha hjälp och råd hur och vad dom kan göra med sin pappa och inte deras ekonomiska situation...
Hoppas nu inte fel personer tar åt sig för jag menar inte att alla gör påhopp
Det är så att pappa och mamma har ett lån tillsammans och det är det som mamma får betala för pappa har sagt att han inte har pengar till det lånet.
Mamma betalar för hon vill inte hamna hos kronofogden.
Vi är absolut inte bortskämda.
En bank går inte med på att sälja ett hus för mycket mindre än det är belånat om man är skuldsatt upp över öronen......hur stor chans har dom då att få tillbaka sina pengar liksom.....låter osannolikt. Och du har ju sagt innan att din pappa står med på lånen. Så nej det låter inte troligt att det skulle vara en större skuld/ lån kvar.