Måste man gilla bonus för att förhållandet ska funka?

Så länge du är trevlig mot din bonusson lär han ju ha det bra. Men jag tror dessvärre att det kan bli väldigt tungt för dig. Dels för att du kanske får dåligt samvete (säger inte att du borde ha det men många får det ändå) och dels för att det blir en irritation som kanske går ut över ert förhållande. Ett till problem är ju att han är så liten, det innebär att det är många år du måste stå ut med att ha honom boendes i ditt hem. Samtidigt kanske det blir bättre när han blir lite äldre.

Ett annat problem är ju att din kille kanske inte vill fortsätta om du berättar att du inte gillar hans son.

Så ja, tyvärr det inte ljust ut men det är ju absolut inte omöjligt! Försök att inte ha dåligt samvete, så länge du är trevlig och snäll mot sonen så far han inte illa.

Åh men försök att släppa de tankarna! Det är helt normalt att inte älska sitt bonusbarn villkorslöst, var inte så hård mot dig själv. Tre år är inte jättelång tid dessutom. Du skriver att det gick bra i början och att det är nu det senaste året som det blivit sämre, det är en möjlighet att det bara är en fas också...

Hur menar du med att du inte är så snäll mot honom?

Var är hans pappa när detta sker, aktiverar hans pappa honom och säger till när sonen gör fel osv?

Jag tycker inte du låter så elak mot honom... Var försiktig så du inte är på honom för mycket bara, om du känner att du är väldigt irriterad kanske du kan dra dig undan ett tag? Skulle det funka? Är sonen där varannan vecka?

Vet han om att du känner dig irriterad på sonen?

Det tycker jag verkligen inte att du ska ha! Jag hoppas att det inte är din kille som får dig att känna så? Att han ställer för höga krav.

Du måste självklart inte älska ingen villkorslöst. Men ska du leva tillsammans med mannen så måste du ha en relation till barnet. Pojken vill säkerligen ha uppmärksamhet, vilket han inte verkar få från någon av er. Ett barn tenderar att agera ut när föräldrar enbart visar irritation över barnet.

Försök att hitta på saker med pojken, aktivera honom så han får tänka själv. Låt han vara med när ni går saker, tex lagar mat, bakar. För olika pyssel med honom.

Är själv bonusbarn där biobarnen alltid har kommit i första hand och jag alltid känt mig som en utomstående. Därav har jag knappt kontakt med den delen av familjen längre.

Som bonusmamma bör man behandla barnet som sitt eget om man vill ha en långvarig relation. Även fast barnet kan kännas som djävulen själv så blir det inte bättre för att man stöter bort det.

Ibland undrar jag om inte kraven från föräldern att den nya ska ha en föräldraroll och se barnet som ens eget som kan vara det största hindret för en bra relation.

Det är möjligt att barnet har en diagnos, det är fullt lika möjligt att barnet är som en typiskt jobbig 6-åring.

Din sambo kan aldrig önska att du gör mer för hans son än vad han själv gör. Vad du en gör, så ska hans insats vara mer än dubbelt så mycket.