Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...

Hur vet du att 20 åringen inte ansträngt sig med att söka jobb ?

Om ts vill kasta ut 20 åringen så får hon köpa ett boende till denne samt betala hyran tills 20 åringen får jobb och bli självförsörjande. Då kan hennes unge få ta rummet bäst den vill - problemet löst och alla nöjda och glada!

Slutar man vara nåns barn för man fyller 18 år o blir myndig ?

Mina barn kommer alltid att vara mina barn o jag är min mammas o pappas barn fast jag är över 40 år .

Min äldsta är mitt barn , han är 21 år men ändå mitt barn o jag finns alltid där om han behöver mig vad det än gäller .

Har inte haft möjlighet att vara här inne och ser att det har kommit många kommentarer.. 

Blir helt bestört hur vissa av er tänker. Rent spontant känner jag vissa hakar upp sig om att det gäller bonubarn. Om alla 4 barnen hade varit gemensamma, hade ni även du tyckt att barn som är i 20 års åldern och som inte är hemma så ofta ska få egna rum medans barn som har mer saker och leker mer inte behöver ytan?

Vi hade inte flyttat ihop om vi inte hade löst bostadsfrågan på ett sätt som optimerade alla involverades situation (nu var det inte svårt för oss eftersom vi kan köpa oss det vill vi ha).

Jag begriper förstås att det inte är lätt för alla att köpa sig (eller byta till sig eller vad folk som bor i allmännyttan gör) den bostad de vill ha eller behöver. Det jag inte begriper är att de trots det flyttar ihop och sedan tycks bli både förbluffade och irriterade över de problem det för med sig. 

Om det finns barn som är det varannan vecka, så tycker jag att de borde kunna dela rum. De barn som bor hos er alltid har ett större behov av att ha egna rum. Jag förstår att även de andra barnen har de behoven, men nu är det ju som det är och det finns inte rum till alla. Så mitt råd blir att de som bor där minst får dela rum... De är ju så pass stora också så det förstår nog, bara man pratar igenom det med dem så att det inte är några oklarheter till varför ni gör som ni gör. Så att de inte känner sig osidosatta, utan förstår problematiken. Ja, det är som jag tänker i alla fall :) 

Men nu är det inte så i ts fall. Åvad då tänk om de delar rum hos mamma, under minst 8 år har det troligen inte behövt dela rum hos pappa iaf. Medan deras syskon har behövt det i 8 år. Borde det inte vara dax då att "bytas av" så det blir lite mer rättvist för ALLA? 

Ja, jag tycker att det är rimligt att låta bli att flytta samman om man inte kan ordna optimala lösningar för alla som ska bo ihop. I sådana fall anser jag att särboskap är att föredra. 

Men visst, om folk skulle vara nöjda med sänkningen av boendestandarden och vara noga med att finna kreativa nya lösningar så kan det ju kanske fungera. Men något sådant ser jag aldrig här - här är det ju bara gnäll och missnöje från de vuxna (som själva valt partnern och boendet, till skillnad från ungarna). 

Det är inget alternativ..

Fast i detta fallet är ju de två yngre gemensamma. Dvs dem fanns inte då de flyttade ihop. Flyttar man ihop med barn båda två från början, så tycker jag det är sjlvklart att man letar ett boende som passar den familjen nr man ändå letar ett boende att flytta till....men ja av ngn anledning har de inte kunnat flytta till större? Men jag anser ändå att 20-åringen nu får stå åt sidan, I minst 11 år om de är samma boende, har de haft egna rum hos dem, dvs från när de var 5 och 9 år. Nu tycker jag faktiskt att det är deras 8 och 11 åring som skall få den möjligheten också. 20-åringen är vuxen och antingen kan denne dela med 16-åringen eller vardagsrummet, eller dela med de andra vuxna som då sover i vardagsrummet varannan vecka. På något sätt så är man vuxen, i 20 år har pappan erbjudit boende åt "barnet" och troligtvis har denne alltid haft eget rum. Nu är även 8 åringen och 11-åringen pappans och han borde bry sig om deras behov som större barn nu och hans ansvar som vårdnadshavare för dem är betydligt större än 20-åringen som är vuxen. 

Är det inte svårt att få jobb som timmis ? Nähä då kan man ju undra varför så många som söker inte får ? Här krävs pågående utb eller utb inom vården tex för att få jobba på timmar ?

Vad finns det att söka på timmar om man är kille som tex gått fordon , industri mm?

Så när man är 20 år o bor i under samma tak då räknas man inte . Kul för den stackarn att känna .

Så när man är 20 år o bor i under samma tak då räknas man inte . Kul för den stackarn att känna .

Nu krävs det ju en del för att bo själv o alla har inte den möjligheten vid 20 år

Dom vet ju inget annat än att bo två i samma rum så skillnaden är stor , 20 åringen kanske inte heller har möjlighet att flytta än ?

Att be en 20 åring bo ihop med sitt 16 åriga syskon efter att ha haft eget rum i många år är värre än att dom små får dela ett tag till

Mår dom små dåligt av att dela rum ett tag till då ? Har inte ts sagt nått om !

Till alla som tycker det är konstigt att vara 20 år och bo varannan vecka;

Jag är 21 år och bor vv hos mina föräldrar och jag ska flytta hemifrån om exakt ett år p.g.a. att det är det tidigaste det är möjligt. Att jag bor "strikt" vv vecka är bl.a. av respekt för mina föräldrars planering med middagar m.m. (jag har allergier så det blir olika mat beroende på om jag ska äta där eller inte). Det finns även husdjur som behöver passas när jag inte är där och planering kring det. Dessutom har jag velat flytta hemifrån sen innan jag var 18 men har inte kunnat p.g.a. att jag har pluggat (och gör det fortfarande i ytterligare 2 år) och jag har bråkat en del med båda mina föräldrar av olika anledningar så det är skönt för både mig och dem att få en veckas paus från varandra så vi "står ut" ett tag till.

Det här kanske inte hör till ämnet men väldigt många här verkar tycka att det är konstigt att en 20åring bor varannan vecka hos sina föräldrar men det kan finnas anledningar till att man har det så utan att barnet (det vuxna barnet) har någon diagnos. Självklart hade det varit skönt att ha alla sina saker på ETT ställe men det kommer tids nog och det finns många fördelar med att bo vv även i min ålder.

Ursäkta att det här blev lite långt.