Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...
Tycker att man kan bortse ifrån att de är bonusbarn och fundera på hur man rent generellt behandlar barn i en familj.
Det är föräldrarnas ansvar och skyldighet att försörja sina barn så länge de inte klarar av det längre. Se till att barnet har allt som det behöver. Det ansvaret sjunker i takt med att barnet blir allt äldre och självständigare för att helt upphöra när barnet blivit vuxet. När barnen blivit vuxna och klarar sig på egen hand kan föräldrarna fortfarande stötta det men man kan inte längre tala om några skyldigheter utan det är helt frivilligt.
Ur det perspektivet sett har ni vuxna ett större ansvar för de tre yngre barnen än för det vuxna barnet. Det vuxna barnet kan i princip klara sig själv medans de yngre inte kan det i lika stor utsträckning. De är mer beroende av er vuxna.
Om alla barnen skulle varit omyndiga (eller gått kvar på gymnasiet då försörjningsplikten fortfarande gäller) skulle jag valt att ge alla barnen ett eget rum (eftersom de är såpass stora att de faktiskt har behov av det) och själv flyttat in i vardagsrummet. Nu råkar det äldsta barnet vara vuxet. Skulle inte slängt ut honom innan jag ansåg att han är mogen till det men skulle förmodligen gett de tre yngre barnen varsitt eget rum och låtit den äldsta flytta in i vardagsrummet. Skulle dock varit oerhört noga med att förklara att han är lika älskad som de andra men att han i och med sin ålder har ett större ansvar att själv finna sina egna lösningar på boende, mat, lycka etc.