Hur ändrade ni era livsstilsvanor?

Jag levde osunt. Vägde 105 kg vad jag vet. Ägde ingen våg på flera år, så om jag vägt mer vet jag inte. Det här var 6-7 år sen, innan lchf slog igenom. Så läste jag ngt tips om att skippa kolhydraterna. Idag vet alla vad det är, men jag fick låsa innehållsförteckningen för att lära mig. Så tänkte jag att jag testar. Utöver det började jag promenera till jobbet, ca 20 min. Jag rasade i vikt! Det var länge sen. Idag äter jag bättre än jag någonsin gjort. Hittat en stil som passar mig och som funkar för mig. Börja smått. Sätt låga krav. För höga krav är avskräckande. Vill du promenera, säg max 2-3 ggr i veckan, INTE varje dag! För det kommer du inte orka. Låt resultatet ta tid. Kan du prata med din sambo och föreslå bättre kost? Att du vill vara bra förebild för barnen? Kanske ni tillsammans kan peppa varandra till bättre mat. Och ett BRA tips är, köp inte hem ngt onyttigt! Då finns det inget :) Det som fått mig att fortsätta och leva såhär är att jag känner mig piggare, gladare och fräshare :) Kämpa på!

Jo, fast jag känner att mitt största problem är att jag äter fel proportioner av allt, äter för mycket osv, om man tänker på hur lite jag rör mig. 
Just det här med godsaker har jag mer problem med i perioder. Tröstäta kan jag göra med allt möjligt, förutom nyttigare alternativ... 
Får fundera på vilket steg jag börjar med. :)

Vad kul att det går så bra för dig! 
Hur ofta har du "återfall" ungefär?
Det finns mycket man kan göra när suget sätter in, och jag kan komma på en massa saker när jag inte har suget. Men har jag en dålig period så har jag bara en sak i huvudet när suget kommer. Men jag håller med om att te är bra, det kör jag med en hel del. Dock vill jag gärna bryta den vanan helt, då jag känner att det är ett substitut för cigaretter. Men jag har ingen aning om hur jag ska gå tillväga. Jag har försökt stanna upp och känna efter vad det är som gör att jag känner att jag vill ha något, men kommer sällan på något. 
Jag ska kolla upp appen, tack! :)

Man måste få minst en dag att få äta vad man vill, annars blir det nog väldigt svårt! Skönt att du kan hålla det så bra! :)

Jag slutade först röka när jag träffade en kille som inte gillade cigaretter, han hatade det verkligen, och ville inte inleda något med mig så länge jag rökte. Sen under förhållandet så påverkade han mig nog ganska mycket med den attityden han hade gentemot det. Jag började träna och äta bättre. Så det var min motivation då.
Då höll jag upp i ett år, sen när det tog slut började jag feströka för att sedan börja igen på heltid. Men efter 2-3 månader kände jag att jag faktiskt inte ville röka. Jag hade ändrat ganska mycket i mitt liv precis då, bl.a med flytt till ny ort och nytt jobb. Träffade min man och vi slutade då med nikotinet tillsammans, han med snus och jag med cigaretter. Och nu har vi båda varit nikotinfria i 5,5 år. :) 

Hur gjorde du när du slutade röka? Började du tröstäta i samband med det?

Var det resultatet som var din motivation då? Kul att göra en sådan resa! Var det inte svårt? 

Jag har pratat med min man och han är med på det, trots att han inte gillar det. Peppa mig kommer han nog aldrig göra, men jag uppskattar att han ändrar kosten för min skull. :) 

Jag har dock svårt att aldrig köpa hem något onyttigt. Känner ändå att jag vill ha en dag i veckan då jag kan äta vad jag vill, i måttlig mängd så klart. Jag tror ändå att om jag har det så, så kommer suget försvinna till slut. Förr åt jag aldrig "godsaker" alls, det var först när jag träffade min man som det startade. Sen ser ju vår äldsta dotter fram emot varje lördag, då det är lördagsgodis. 

Jo visst känner man sig både piggare och fräschare av att äta hälsosamt. Jag märker att min koncentration blir mycket bättre när jag har mina nyttigare perioder. Det visar ju hur dålig kosthållning man faktiskt har.. 

Precis, resultatet var ju motiverande. Och när man förstod vad och hur man skulle äta. När man har lite koll på vad som är bra och mindre bra. Sen såklart när folk började kommentera "men oj! Har du gått ner i vikt?!" (vilket ju ses som en komplimang) så blev man peppade. När kläderna började bli större var det ju också kul. Nu äter jag från små tallrikar. Gör ofta det. Våra ikea mattallrikar är så stora så innan det ligger bra på tallriken så ögat är nöjt så är det i verkligheten mat för 3 vuxna :D Jag fick en dotter för 3,5 år sen. Hon har nog också vart min stora motivationskälla. Jag vill må bra inför henne, visa och lära henne en hälsosam livsstil. Så hon inte ska behöva vara i 20-års åldern, överviktig och sen behöva lära sig, kämpa och ta sig igenom en sån sak. Hon resulterade även i att jag slutade röka för 2,5 år sen. Efter det kom träningen igång. Jag har sett vad jag inspirerar henne. Eftersom jag bara tränr hemma och aldrig vart på gym, kan hon ibland, ganska ofta, ställa sig i konstiga positioner (som inte alls har med träning att göra) och glatt utropa "titta mamma! Jag tränar!" Det om ngt får mig att vilja fortsätta!

Om det var svårt? Minns inte riktigt, men jag vet att jag tyckte det var så sjuuuukt tråkigt med mina raska promenader! Men jag hade gett mig fan på att ge det 30 minuter om dagen (efter jag slutat gå 20 min till jobbet) och jag ville visa folk att JAG KAN ändra mig! Och nog fick de en chock när jag 6 månader senare nästan hade gått ner 30 kg. Nu är rörelse en del av mig och jag mår dåligt utan att få röra på mig. T.ex nu. Gravid i sjunde månaden och gått upp 22 kg. Haha, såå less. Längtar efter träningen! Ska med andra ord få börja mitt livs andra viktresa inom kort! :p

Jag känner också att jag vill vara en bra förebild för mina barn. De tar ju efter sina föräldrar så klart. 
Vi har ett multigym hemma som jag använt några gånger. Barnen har varit med mig ibland, och den äldsta (3,5 år) vill också vara med och träna. Man märker ju tydligt att min livsstil påverkar dem när de vill vara med mig och göra det jag gör.

Kul när man har bestämt sig och verkligen gör det! Jag hoppas på att komma dit jag med. :)

Hur lång tid tog det innan du kände att det var en del av din vardag? 
Jag kan tycka det är skönt med promenader om man är på det humöret, annars är det fruktansvärt tråkigt! 

Tur du är motiverad till det då! :D 
Jag gick också upp 22 kg under min första graviditet, jag mådde jättedåligt över det då jag redan hade 10 kg extra sen innan. Men gick ner de 22 kg på 6 mån med amning och promenader. När jag blev gravid andra gången kände jag att jag absolut INTE ville gå upp så mycket igen, så då cyklade jag på träningscykeln varje dag i en månad, sen tänkte jag mycket på vad jag stoppade i mig. Gick upp 12 kg, som jag sen gick ner på 2 månader med hjälp av amning och promenader. :) 

Det låter som att det är så mycket du vill ändra på samma gång. Mer träning, mindre te, mindre portioner, bättre kost, mindre känsloätande osv. Det är frestande förstås att göra ett "perfekt" schema över hur man ska äta och träna varje dag, men livet och kroppen och sinnet funkar ju inte så. Ju hårdare regler och större omställning desto högre sannolikhet att misslyckas. Tänk ut ett myrsteg som vore bra för dig och som du vet att du klarar, tex inget godis på onsdagar och tisdagar eller inga snacks efter kl 21 eller grönsaker till alla måltider. Gör bara det. Känn dig stark och duktig. När det är stabilt och lätt tar du ett myrsteg till, tex stå upp på jobbet, alltid ta trapporna i dubbla steg osv och fortsätt så. Gör en plan som är lätt att klara, då behövs inte så mycket motivation!

När jag slutade röka körde jag minisnus med lakrits en vecka, lyssnade jättemycket på musik, skrev i en forumtråd med pepp av andra (typ som FL), räknade rökfria dagar och tänkte så fort suget kom att "om jag bara klarar idag, får jag röka huuur mycket jag vill imorgon" sen nästa dag tänkte jag samma igen :)

Med godis osv nu får jag små återfall vid pms, men det känns för det mesta okej. Då tappar jag all motivation och tycker det känns helt oviktigt. Men det blir inga monsterfrosserier längre och inget tröstätande av knäppa saker. Förut åt jag vad jag kom över när det satte in, mackor med honung, mariekex, chokladsås, russin, ostskivor - vad som helst som var sött/fett även om det inte ens var speciellt gott.

Jag menade inte att jag behövde dra ner på just teet, utan mer kunna hantera stunderna då jag egentligen vill tröstäta på något annat vis än att dricka/äta något. :) Men jo, det är mycket jag vill ändra på.
Jag gjorde två lappar idag, där jag kryssar i de dagarna jag ätit något onyttigt och de dagar jag tränat. Hoppas på att jag ska kunna ha en bättre översikt över mitt beteende där, och samtidigt så småningom se över hur och när jag kan ändra på något. 
Jag känner att du har rätt i det där med myrsteg, och jag tror jag börjar med att ta tag i träningen  och väntar med maten/tröstätandet.

Jag vabbade idag och tog med barnen och tränade (har ett träningsrum) i morse. Förutom att jag blev helt slut då natten inte varit den bästa så kändes ändå dagen lättare. Jag kände mig mer pigg och glad och mycket mer motiverad. Åt bra frukost och till lunch åt jag en matlåda jag förberett igår. Middagen var helt ok, jag måttade upp så jag inte hade möjlighet att ta mer. Jag känner att har jag sådan motivation som jag haft idag så kör jag på, andra dagar får det vara som det är. Men att jag ska försöka träna iaf tre dagar i veckan.
Något godis mot kvällen, men jag känner att det är ok då dagen ändå varit bra i övrigt. 

Du har kommit jättelångt med dina ändrade vanor ju. Måste kännas hur bra som helst. :) 

Har inte läst alla inlägg men om man vill ändra livsstil så försök inte ändra allt på en gång. För då funkar det aldrig.

Typ, om du vill gå ner i vikt, börja med att äta regelbundet, när det funkar så börja fokusera på mängden mat, och där efter vad du äter.

Vill du börja träna så tro inte att det funkar att du ska dra till gymmet varje dag, och att köra stenhårt. Utan börja lätt och enkelt så att du ser en förändring för då stannar motivationen, går man in och tro man kan göra för mkt direkt så blir man besviken och tappar motivationen för man inte ser någon utveckling.

Det är nog det felet jag gjort ofta, att jag börjat försöka förändra allt på en gång. Men har nu förstått att jag får ta en sak i taget. Hoppas på att det ska fungera bättre. :)

Been there done that! 
Jag jojjobantade och försökte verkligen gå ner i vikt. Sov 5 timmar om natten för att hinna gymma innan jobbet och åt mycket mindre mat. Ingenting fungerade och jag blev bara tröttare. En jobbarkompis introducerade mig till en kille som gjort precis den resan jag ville göra, han gick från 150 kg soffpotatis med alkoholproblem till 90 kg muskelpaket. Men det som sålde mig var inte mannens fysik, utan hans blick. Det var som att se Tarzan i ögonen, totalt fokus med ett lugn och harmoni som nästan fick mig att fundera på min sexualitet haha. Han förklarade det så jäkla enkelt för mig och fick mig att börja ställa mig samma frågor "hur borde en människa röra sig och vad borde en människa äta?" Inte lätt att lista ut själv i en stressiga liv. Jag sa åt honom att han har gett mig mitt liv tillbaka och uppmanade honom till att genast sluta jobba med det han gör och ge detta till resten av befolkningen med samma problem. Nu har han ett enkelt 30-dagars program med kost träning och inspiration som han kallar Utmaningen. För den som bor i stockholm så erbjuder dom också PT i mindre grupp för att verkligen få snabba resultat! www.nakedprime.se är hemsidan