Hur ändrade ni era livsstilsvanor?

Jag levde osunt. Vägde 105 kg vad jag vet. Ägde ingen våg på flera år, så om jag vägt mer vet jag inte. Det här var 6-7 år sen, innan lchf slog igenom. Så läste jag ngt tips om att skippa kolhydraterna. Idag vet alla vad det är, men jag fick låsa innehållsförteckningen för att lära mig. Så tänkte jag att jag testar. Utöver det började jag promenera till jobbet, ca 20 min. Jag rasade i vikt! Det var länge sen. Idag äter jag bättre än jag någonsin gjort. Hittat en stil som passar mig och som funkar för mig. Börja smått. Sätt låga krav. För höga krav är avskräckande. Vill du promenera, säg max 2-3 ggr i veckan, INTE varje dag! För det kommer du inte orka. Låt resultatet ta tid. Kan du prata med din sambo och föreslå bättre kost? Att du vill vara bra förebild för barnen? Kanske ni tillsammans kan peppa varandra till bättre mat. Och ett BRA tips är, köp inte hem ngt onyttigt! Då finns det inget :) Det som fått mig att fortsätta och leva såhär är att jag känner mig piggare, gladare och fräshare :) Kämpa på!

Precis, resultatet var ju motiverande. Och när man förstod vad och hur man skulle äta. När man har lite koll på vad som är bra och mindre bra. Sen såklart när folk började kommentera "men oj! Har du gått ner i vikt?!" (vilket ju ses som en komplimang) så blev man peppade. När kläderna började bli större var det ju också kul. Nu äter jag från små tallrikar. Gör ofta det. Våra ikea mattallrikar är så stora så innan det ligger bra på tallriken så ögat är nöjt så är det i verkligheten mat för 3 vuxna :D Jag fick en dotter för 3,5 år sen. Hon har nog också vart min stora motivationskälla. Jag vill må bra inför henne, visa och lära henne en hälsosam livsstil. Så hon inte ska behöva vara i 20-års åldern, överviktig och sen behöva lära sig, kämpa och ta sig igenom en sån sak. Hon resulterade även i att jag slutade röka för 2,5 år sen. Efter det kom träningen igång. Jag har sett vad jag inspirerar henne. Eftersom jag bara tränr hemma och aldrig vart på gym, kan hon ibland, ganska ofta, ställa sig i konstiga positioner (som inte alls har med träning att göra) och glatt utropa "titta mamma! Jag tränar!" Det om ngt får mig att vilja fortsätta!

Om det var svårt? Minns inte riktigt, men jag vet att jag tyckte det var så sjuuuukt tråkigt med mina raska promenader! Men jag hade gett mig fan på att ge det 30 minuter om dagen (efter jag slutat gå 20 min till jobbet) och jag ville visa folk att JAG KAN ändra mig! Och nog fick de en chock när jag 6 månader senare nästan hade gått ner 30 kg. Nu är rörelse en del av mig och jag mår dåligt utan att få röra på mig. T.ex nu. Gravid i sjunde månaden och gått upp 22 kg. Haha, såå less. Längtar efter träningen! Ska med andra ord få börja mitt livs andra viktresa inom kort! :p