Bo i olika kommuner med barn varannan vecka

Nej, det är inte till barnets bästa att flytta och låta barnet komma ifrån kompisar etc varannan vecka.

Men varför åker du inte dit oftare när det bara är 4 mil dit? Du kan ju åka dit ofta istället för att flytta.

Min sambo bor i en annan kommun än sitt ex. Det fungerar så länge barnet går i dagis då de har mer flexibla tider. Men sen när barnet börjar i skolan så kommer det troligvis inte fungera med v/v längre för sambon kan ju inte jobba heltid och hinna skjutsa barnet till o från skolan i mammans kommun. 

Som redan nämnts, 4 mil är ju ingenting så varför inte besöka hemkommun oftare?

Det blir alltid så sent när vi åker dit efter jobbet och förskolan. Vi kommer ju dit lagom till det är dags att börja med middagen och efter middagen hinner hon leka med kusinerna eller morfar en stund och sen får vi stressa hem för att hinna till läggning innan hon somnar i bilen. Det är då jag önskar att vi också bodde där på gatan med de andra. Det skall också tilläggas att hon har epilepsi så jag är egentligen inte så villig till att hon ska gå hem till andra klasskamrater och leka utan att jag är med. Hemma så kan min syster och familj hantera ett anfall vilket gör att jag känner mig mycket tryggare med att hon leker med sina kusiner. Om hon nu får en eller några nära vänner i skolan så går det ju såklart att lösa att hon kan träffa dem även de veckor hon är hos mig, kanske inte varje dag men någon dag i veckan borde vi kunna stanna kvar och leka med kompisar efter jobb och skola... Ja det är mycket att fundera på och jag grävt ned min hemlängtan länge nu, flera år men just nu så dök drömhuset på gatan upp till salu såklart... Så nu rullar tankarna igen om hur det kan lösas rent logistiskt och om det är bra eller dåligt för jäntan och vad som är bra och dåligt för mig...

Jag tror att din dotter mår bäst av en lycklig mamma. Ni ska flytta 4 mil, inte till andra sidan jorden. Dessutom är det till ett ställe där hon har en trygghet i form av människor hon känner och älskar.

Jag och min sambo bor en halvtimmes bilväg från skola & förskola och har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara ett problem.

Min sambo har alltid bott här och har aldrig upplevt det som ett problem. Jag bodde bara några kilometer från min skola men hade ändå ungefär samma restid eftersom jag gick eller cyklade istället.

Jag pendlar 4mil enkel väg med mina barn. De går i skolan nu. Jag bor nu i den kommun där jag jobbar (så har pendlat innan också) och helheten blir enklare. Jag upplever inte att pendlingen är särskilt jobbig faktiskt. Vi äter frukost och hinner prata mkt i bilen så blir lite kvalitetstid. Tjejerna har sina vänner i skolan men har även fått vänner här där jag bor nu.

Jag har varit och tittat på huset som ligger till salu i syrrans kvarter och det är ett toppen hus :) Nu ska jag prata med jäntans pappa ikväll och se vad han säger om hela idén. Jag hoppas och tror att jag blir en piggare och gladare mamma som orkar vara ute mer och leka där. Huset är byggt 2005 och kostar mindre än vad min lägenhet i stan på 4:e våningen gör! Där kan hon lära sig att cykla ute på gatan, få vara i lekparken utan att det blir ett helt projekt att ta sig till en lekpark och som sagt så får hon träffa in älskade morfar, moster och kusiner varje dag om hon vill :)

Jag bor i en annan kommun än barnens pappa och där de går i skola/förskola. Jag lämnar dem på väg till jobbet då jag åker den vägen varje dag. För oss har det funkat bra och deras vänner får gärna komma hem till oss och föräldrarna har varit villiga hämta barnen även 2,5 mil bort. 

Jag vill dock flytta närmare i framtiden när de förväntas bli lite mer mobila själva så de kan ta bussen, mopeden, cykeln osv till kompisar och även att jag får köra mindre. Men just nu har det gått bra känner jag. 

Men i ditt fall hade jag nog bott kvar och sen åkt hem oftare i stället för att stanna i stan. Det är ju eg bara du som vinner på att flytta i detta fall, och tänker på att det blir värre för henne när hon blir större att vara den som bor långt bort...den som man kanske inte första hand frågar om den vill leka osv eftersom det blir lite krångligare...
Det är min rädsla och därför kommer jag flytta närmare, nu kör jag mycket. 

Det kan bli att man blir borträknad till slut om man är tillgänglig för kompisarna bara varannan vecka. Och vem säger att hon vill ha det så, barnet alltså? Jag tycker det är hemskt tänka på att mina barn måste anpassa sig varje vecka efter våra val i livet, de har liksom inget val. De verkar tack o lov må bra, men jag ser ändå att det blir skillnader när man bor längre i från vännerna osv, går inte spontant leka mm

Det är klart familj o kusiner osv är bra få en fin relation med, men jag tror personligen inte att barnet ser en vinning i att bo långt från skolkamraterna när de blir större...men det är vad jag tycker. Jag svarade TS och tänker inte gå in i en diskussion, jag gav min input till TS och du kan ge din. 

Jag ser inga problem med att flytta. Varannan vecka bor hon hos sin pappa och har, vad jag förstår, gångavstånd till skolan och till klasskompisarna. Varannan vecka hämtar du henne efter jobbet, vid samma tid som du hämtar nu, och så blir det en halvtimme i bil. Hon kommer att ha svårare att ta med kompisar hem, men å andra sidan gör hon en stor vinst i att ha närmare till hela släkten, inklusive kusiner. 

Fyra mil är inte så långt att pendla. Vill hon ta med klasskompisar hem för att leka och visa sitt hem hos dig så är det ju bara att styra upp något på helgen. Visst, du kanske får köra lite mer, men det är liksom inte på andra sidan landet - det är i grannkommunen. 

Jag bodde på landet och flyttade in till stan vid skilsmässan, skolan ligger i byn mittemellan. Det är inga fyra mil att köra, men det tar ändå en tjugo minuter eller så i bil. Dotterns kompisar bor i byn där skolan är, samt utspridda på landet, och ett par inne i stan. De som bor i byn har givetvis lättare för att ses och leka, men ingenting är omöjligt. Dessutom har du då fördelen av att hennes pappa bor kvar. Skulle det vara något speciellt någon gång så går det ju att lösa.