Bo i olika kommuner med barn varannan vecka

Jag har varit och tittat på huset som ligger till salu i syrrans kvarter och det är ett toppen hus :) Nu ska jag prata med jäntans pappa ikväll och se vad han säger om hela idén. Jag hoppas och tror att jag blir en piggare och gladare mamma som orkar vara ute mer och leka där. Huset är byggt 2005 och kostar mindre än vad min lägenhet i stan på 4:e våningen gör! Där kan hon lära sig att cykla ute på gatan, få vara i lekparken utan att det blir ett helt projekt att ta sig till en lekpark och som sagt så får hon träffa in älskade morfar, moster och kusiner varje dag om hon vill :)

Jag bor i en annan kommun än barnens pappa och där de går i skola/förskola. Jag lämnar dem på väg till jobbet då jag åker den vägen varje dag. För oss har det funkat bra och deras vänner får gärna komma hem till oss och föräldrarna har varit villiga hämta barnen även 2,5 mil bort. 

Jag vill dock flytta närmare i framtiden när de förväntas bli lite mer mobila själva så de kan ta bussen, mopeden, cykeln osv till kompisar och även att jag får köra mindre. Men just nu har det gått bra känner jag. 

Men i ditt fall hade jag nog bott kvar och sen åkt hem oftare i stället för att stanna i stan. Det är ju eg bara du som vinner på att flytta i detta fall, och tänker på att det blir värre för henne när hon blir större att vara den som bor långt bort...den som man kanske inte första hand frågar om den vill leka osv eftersom det blir lite krångligare...
Det är min rädsla och därför kommer jag flytta närmare, nu kör jag mycket. 

Det kan bli att man blir borträknad till slut om man är tillgänglig för kompisarna bara varannan vecka. Och vem säger att hon vill ha det så, barnet alltså? Jag tycker det är hemskt tänka på att mina barn måste anpassa sig varje vecka efter våra val i livet, de har liksom inget val. De verkar tack o lov må bra, men jag ser ändå att det blir skillnader när man bor längre i från vännerna osv, går inte spontant leka mm

Det är klart familj o kusiner osv är bra få en fin relation med, men jag tror personligen inte att barnet ser en vinning i att bo långt från skolkamraterna när de blir större...men det är vad jag tycker. Jag svarade TS och tänker inte gå in i en diskussion, jag gav min input till TS och du kan ge din. 

Ett forum behöver inte innebära en diskussion, jag gav min input till TS, punkt. Alla vill inte diskutera med andra i tråden, inte alltid det som är poängen. 

Jag ser inga problem med att flytta. Varannan vecka bor hon hos sin pappa och har, vad jag förstår, gångavstånd till skolan och till klasskompisarna. Varannan vecka hämtar du henne efter jobbet, vid samma tid som du hämtar nu, och så blir det en halvtimme i bil. Hon kommer att ha svårare att ta med kompisar hem, men å andra sidan gör hon en stor vinst i att ha närmare till hela släkten, inklusive kusiner. 

Fyra mil är inte så långt att pendla. Vill hon ta med klasskompisar hem för att leka och visa sitt hem hos dig så är det ju bara att styra upp något på helgen. Visst, du kanske får köra lite mer, men det är liksom inte på andra sidan landet - det är i grannkommunen. 

Jag bodde på landet och flyttade in till stan vid skilsmässan, skolan ligger i byn mittemellan. Det är inga fyra mil att köra, men det tar ändå en tjugo minuter eller så i bil. Dotterns kompisar bor i byn där skolan är, samt utspridda på landet, och ett par inne i stan. De som bor i byn har givetvis lättare för att ses och leka, men ingenting är omöjligt. Dessutom har du då fördelen av att hennes pappa bor kvar. Skulle det vara något speciellt någon gång så går det ju att lösa.