Bonusfamilj, blä och varning!

Bra!Istället för att tvinga bo tillsammans när det inte funkar i nyfamilj.

Är i en liknande situation. Dock har vi ett gemensamt barn, och det försvårar ju det hela. Känner att särbos skulle va värt att försöka, men min man är konflikträdd och väldigt rädd att förlora mig. Och svårt att vara särbos med gemensamt barn. Trots att det är hans barn från innan som lider av situationen. Sjuk och svår sits.

Jag håller med om det du skriver ts.

Ja att bli särbos är inte så lätt. Kan låta som en logisk lösning men känslomässigt är det svårt. Känns som ett steg bort. Och för mig är det det.

Jag vill att relationer ska leda framåt och inte bakåt.

Det är ju ännu svårare när ni har ett gemensamt barn. I mitt fall kan jag ju bara göra Slut och hitta nån som verkligen vill ha mig och kan acceptera mina barn. Fast det är ju svårt på ett annat sätt ändå.

Vad lider barnet av?

Min familj består av min sambo och tre pojkar som är hans. Jag har inga barn själv. Det hela har gått väldigt skonsamt, dock så stressade jag inte fram en inflyttning utan väntade ca ett år efter jag fått träffa barnen. Jag tar såpass mycket ansvar som jag själv vill, är inte min sambo hemma så bestämmer jag hur mycket hans son kan vara här när det är pappavecka, jag har från början varit noga att få alla införstådda med att jag inte är någon barnvakt och jag har valt att inte skaffa barn vilket medför att jag inte vill ha 100% ansvar under något slags ?tvång?.

Detta respekteras av både min sambo och hans ex, väldigt tacksam för det. Dom två större barnen bor inte längre hemma utan det är bara en 16 åring varannan vecka. Jag kommer bra överens med alla pojkar, kanske delvis beror på sättet hur jag är, jag skäller inte i onödan, viktiga saker tar hans mamma och pappa upp, självklart säger jag till pojken om det är något jag störs av men jag går inte runt och gnäller i onödan. Jag mest bara finns i hemmet som en helt naturlig del av familjen. Alla barnen säger ?älskar dig? och jag till dom. Jag har varit väldigt konkret i dom saker jag finner vara tvunget att fungera och har aldrig backat i en konflikt, som ett exempel en natt då pojken inte kunde vara tyst då jag skulle upp och sova och tillslut sa jag att ja drar ur internetsladden om du inte ger dig! Han fortsatte och jag drog ur.. Vart ett jäkla liv och de hela slutade med att han gick till sin mamma sur som en citron.

Han var där i några dagar men när han kom tillbaka så förklara jag bara att sådär kommer det bli hädanefter om det inte är tyst vid tiden vi alla bestämt. Har inga problem från den dagen med sånt. Han tom säger att de inte är värt att bli ovänner över en sån sak nuförtiden.

Jag håller alltid det jag lovar och det gäller som sagt även om det är något av de ?få? regler jag är innefattad i. Jag tar med mig pojkarna på saker när jag vill, om de inte ber mig om något speciellt.

Jag är rolig, lite flummig och väldigt busig vilket dom uppskattar. Jag är inte en ?tråkig? vuxen enligt dom.

Så de går att få en bra relation, var konkret och rättvis, säg till, diskutera och ge inte upp! Men stå på er när set fäller rätt sak! ?Mina? pojkar vet att jag inte ger mig när det gäller och således respekterar vi varann. 16 åringen vill hellre vara här hos mig när hans pappa är borta än hos sin mamma när det är pappavecka och det säger ju ett och annat!

Peace and love!

Ja, önskar jag vetat vad jag gav mig in på. Råder mina singelvänner att inte dejta en man med barn.

Älskar min sambo och när vi har det bra har vi det väldigt bra men familjelivet är ett krigande för att få nån form av familjekänsla.

Exet är en komplicerad människa som vill ha en fasad av gott samarbete. I själva verket är allt på hennes villkor och sätter man ner foten blir det utbrott och straff.

Alla i omgivningen tycker att hon är så trevlig men bakom stängda dörrar är det en annan femma. Hon misshandlade min sambo både fysiskt och psykiskt. Manipulerar fortfarande så gott det går, jag står som bromskloss och är extremt hatad för att jag inte dansar efter hennes pipa.

Barnet är ett fint barn men har det lite jobbigt i att hon ser mig som en konkurrent till pappans uppmärksamhet. Inte hennes fel men svårt att komma runt och jag känner mig ofta utanför.

Hoppas det blir bättre ju äldre hon blir så att kontakten med mamman kan minska och att mamman inte för över sitt hat till henne.

Tror det handlar mer om att vara redo.

Min bonusfamilj känns verkligen inte som något "ihopplock" utan som en riktig familj.

Skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Bara läst TS .

Fast du kan ju inte generalisera på det sättet.

DU upplevde det som att det är omöjligt att alla är nöjda.

DU upplevde det som att helheten aldrig uppnås.

DU upplevde det som att det är svårare att få ihop än kärnfamiljen.

Allt beror ju på situation och inblandade personer. Det finns inget "så är det" men mängder av "så upplever jag det" Men mellan dessa två är det stor skillnad.

Hur vi gjort - vi har lyssnat, pratat och sett till att båda vuxna i familjen haft lika mycket att säga till om oberoende vems barnet är biologiskt.

Åh vad jag känner igen det där!

Barnen gick det bra med men sambons ex blev en mardröm.

Mitt råd till dig är att din sambo ser till att få överenskommelser om boende, umgänge mm skriftligt medan samarbetet fortfarande funkar hjälpligt. Då blir det svårare för exet att hota med att barnen inte får komma om din sambo inte gör som hon säger. Det var vad som hände oss :(

Håller med och ser man olika på uppfostran blir det ännu större mardröm!!

Min sambos 13 åriga son blev arg och kastade sönder sin Iphone 7. Dagen efter köpte min sambo en Iphone 8, ja ni läste rätt. Jag är vansinnig, dessutom är det jag som tvingas betala..

Då hade jag tagit telefonen bara!
Så fan heller jag skulle betalt åt någon annan, då hade jag själv tagit och använt den.

Min dotter slängde sin telefon i golvet en gång, iofs på en matta. Men jag blev vansinnig för jag tänker inte gå och betala för något hon bär sig åt så med, så jag sa till henne att får jag se henne göra så en gång till, så tar jag den ifrån henne. 

Jag tycker du ska säga åt din sambo att du inte tänker betala en spänn för den telefonen. Står abonnemanget på dig så säg upp det.

Tvingas??? Här håller jag helt och hållet med Ess. Ska du betala för att din sambo är en mes och hans son är bortskämd? Är en vuxen människa så in i helvete korkad får han väl betala själv?