Nu ska han plötsligt ha barnen?

Va?

Öh! Vad gör nu pappan som är då dumt mer än att sätta sig emot att mamman tar med sig barnen i en flytt? Det är väl inte mer än rätt? Sedan att du sitter här och målar fan på väggen är ju en annan sak.

Men är du dum på riktigt ?

Varför skulle ts jobb vara viktigare än barnens relation till pappan o deras trygghet där dom bor nu ?

Ändå tycker du att ts kan ta med sig barnen och sjappa? Barnen ska väl inte ryckas upp ur sin trygghet mot en otrygghet som ts 'erbjuder'? Hur tänker du? Pappan löser nog sitt nu för att barnen ska slippa släpas runt i Sverige på olika osäkra jobb och boenden som ts presenterar. Är det något som är ansvarslöst så är det vad ts planerar.

Vad ÄR det du gnäller om sida upp och sida ner? För ärligt talat så är hälften av det du skriver oförståeligt. BRA att du inte förespråkar en flytt med barnen. Dåså!

Vänta lite...pappan är en dålig förälder som inte kan hitta annat än natt jobb men TS saknar ju både utbildning och jobb? Om man ska tänka som du, då är hon ju en grymt olämplig förälder.

Och en lösning på allt det är att flytta 8 mil därifrån? Hur tänkte du där liksom?

Och vad har TS försökt med tills nu förutom att en dag bestämma sig för att flytta 8 mil därifrån? Man kan inte en dag bara bestämma dig för att han är en usel far och nu drar jag härifrån.

Nä, det va dina enskilda inlägg som jag inte förstod. Och hur den pappan agerar är ju svårt för oss att säga, eller hur. Han vill uppenbart vara delaktig i sina barns liv, annars hade han väl inte satt sig emot flytten? Eller misstänker du att han gör det för att vara taskig mot ts? Ts kan inte skylla sitt ex för att hon inte får bukt på sin arbetssituation. Det är helt och hållet hennes eget ansvar vilket inte ska drabba hennes barn eller pappan till barnen.

Fast det är just det jag menar INGA som helst skyldigheter att vara så som TS är eller vill. Det är ju för tusan två helt olika personer. Om jag vill hålla kontakten varje dag och mitt ex inte vill det utan markerar tydligt att han vill hålla det på minimal nivå endast det nödvändigaste så kan jag ju inte förändra honom för att JAG önskar något annat. Det skulle hon tänkt på innan hon skaffade barn med honom. Man är ENDAST skyldig att ha kontakt som angår barnen och om man måste. Det finns folk som inte hörs alls som bestämmer att på tisdagar 14.30 byter vi på skolan och så gör dom det. Inga samtal, sms eller snack. Låt alla göra som dom vill sålänge barnen mår bra. Sina sårade känslor får TS lägga åt sidan liksom.

Fast man säger inte upp sig från ett fast jobb bara sådär för att plugga eller vad som helst. Allra helst inte när mamman saknar både utbildning och jobb. Ja barnen går först men att barnen ska ha kläder mat och någonstans att bo går före.

Fast man säger inte upp sig från ett fast jobb bara sådär för att plugga eller vad som helst. Allra helst inte när mamman saknar både utbildning och jobb. Ja barnen går först men att barnen ska ha kläder mat och någonstans att bo går före.

Hon skriver ju att han var likadan när dom var tillsammans, står ju i trådstarten, så nej detta är nog snarare hur han är som person. Han kommer aldrig förändras så hon får finna sig i det eftersom hon valde att skaffa barn med honom.

En ansvarsfull mamma skulle skaffat utbildning och fast jobb innan hon skaffade barn och skulle inte ens tänka tanken på att flytta 8 mil ifrån barnens pappa.

Så var det något mer du ville eller?

Ska du flytta å riva upp barnens trygghet för ett jobb du inte vet om du får fast anställning på? Herregud!! 8 mil kan du pendla. Jag pendlade 10 mil enkel i tre år gick hur fint som helst. Så ta jobbet, pendla å leta samtidigt annat där du bor. Alltid enklare att hitta annat jobb när man faktiskt har ett jobb. Men du tar inte barnen ifrån deras trygghet å deras pappa.

Ja man får lösa det, dessutom är det ju inte ens säkert hon får fast anställning vilket är helt sjukt att flytta för. Tror det är mer som ts inte sagt, en ny kille på den andra orten exempelvis. Vem flyttar med två barn för en provanställning å sliter upp deras värld å från deras pappa? Pappan kommer få boendet i tingsrätten om mamman gör så.

så du tycker man river upp barnens trygghet för en provanställning? om man inte får jobbet då, ska man då flytta till en annan stad igen för en annan provanställning? 

så du tycker man river upp barnens trygghet för en provanställning? om man inte får jobbet då, ska man då flytta till en annan stad igen för en annan provanställning? 

Ta jobbet, lämna barnen på morgon, pendla till jobbet, pappan hämtar barnen när han sovit klart, du hämtar barnen efter jobbet hos pappan innan han börjar jobba. Pappan får ha barnen mer ofta, du kan jobba.winwinsituation!

Det fungerar, har själv gjort det och visst var det lite slitsamt men det gick! Under tiden hittade jag andra alternativ för en bättre lösning. Man får faktiskt se vad som är bäst ur barnens synvinkel och då får man som mamma eller pappa offra sig lite.

Pappan är varken oansvarig eller ego. Mamman saknar både utbildning och fast jobb. Den enda säkerheten som finns är pappan. Ni vet att många jobb idag kräver utbildning, något TS inte har. Så chansen att hon får ett fast jobb är väldigt liten. Hade ni sagt upp er i den situationen och att era barn på bar backe kanske?

Det är inte pappans fel att TS saknar utbildning. Barnen går på dagis/skola om dagarna så hon är ju knappast otillänglig på arbetsmarknaden. Den enda som ska plugga här om någon borde ju vara TS. Att ens sätta barn till världen utan utbildning eller jobb det är vad som är oansvarigt och här har ni bevis pp vad som händer när man sen separerar.

Pappan försöker lösa sin situation men har inte lyckats hitta ett annat jobbb som är likvärdigt för vem skulle byta ner sig till t ex ett dagjobb som ger mycket mindre pengar? Eftersom han inte lyckats ännu så kompenserar han det genom att ta föräldraledigt oftare tills han hittar något. Om han skulle tvingas till att lösa det t ex som om hon skulle flytta, så hade han säkert ordnat barnvakt eller liknande. Så ni som tror ni kan gå till rätten och säga "nämen ska barnen sova själv varje natt?" Hade bara blivit skrattade åt. TS skriver att pappan var lika dan när dom var ihop och enligt henne "inte bryr sig" men faktum är der att detta är hur pappan är som person, det är så han trivs och det är hennes eget fel att hon valt att skaffa barn med en sån man. Att sen flytta därifrån och tro sig kunna bestämma hur en annan människa ska bete sig och visa att han bryr sig funkar inte. Och när det inte funkar så får man för sig att flytta 8 mil ifrån för "pappan bryr sig ändå inte". Man blir less på kvinnor som ångrar sitt val av pappa och sen tror dom kan bossa runt som dom vill. Men vi bor i Sverige och där finns lagar att följa.

1. Hon får varken byta skola eller flytta utan pappans tillstånd, att förfalska namnteckningar är inte heller tillåtet i Sverige och ger straff.

2. Går detta till rätten så kommer pappan vinna eftersom barnen ska slippa rivas upp från sin trygghet för att mamman fått en provanställning.

3. Mamma är inte bäst. I Sverige är pappor och mammor lika värda.

I en situation som denna så är det ju självklart att man inte river upp två barn ur sin trygghet och flyttar 8 mil. Pappan försöker ju lösa sin situation så då får TS också göra det. Hon får väl plugga för att sen kunna få ett arbete för det är just där skon klämmer. Sina sårade bitter känslor får hon lägga åt sidan. Det är inte pappans problem.

TS pendlar till jobbet, lämnar barnen på förskolan på morgonen, pappan hämtar upp dom en rimlig tid på eftermiddagen, när TS slutat jobbet får hon pendla hemåt och hämta upp barnen från pappan som sedan ska jobba natt. Klart.