• Anonym (Orolig mamma)

    Gravid och ska separera - hjälp

    Jag är gravid och ska separera med pappan till barnet och ska även flytta till en annan stad. Där har jag pappan till mina andra två barn och min familj.

    Då barnet är fött får jag ensam vårdnad men vill ändå att pappan ska få vara delaktig och om jag inte låter han få gemensam vårdnad kan han gå till rätten med det sen. Hur kommer boendesituationen se ut, tror ni? Jag vill att barnet ska bo hos mig i början på heltid för att sedan låta pappan ta mer ansvar och även låta barnet sova över där kanske varannan helg.

    Då det handlar om en flytt på 40 mil går inte varannan vecka då barnet blir äldre. Hur tror ni det skulle se ut vid ev. tvist? Skulle de kunna säga att barnet ska bo där mest hos pappan och mindre hos mig? Hur BRUKAR det se ut?

    Redan orolig.

  • Svar på tråden Gravid och ska separera - hjälp
  • Söderomslottsskogen
    Anonym (123) skrev 2016-03-10 19:36:44 följande:
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2016-03-10 18:08:56 följande:

    Då jag har mina barns pappa 40 mil bort och min egna familj där, så motiverar det mig Inte att stanna här. Är det verkligen så konstigt? Mammans välmående är inte prio 1?


    Sant. Mammans välmående är inte prio 1. Barnets bästa är prio 1.
    Barnets utveckling och anknytning är helt beroende av att dess vårdnadshavare mår tillräckligt bra för att kunna tillgodose barnets behov. Mammans välmående och barnets bästa är samma sak. Dvs prio 1.
  • Ramborg
    Söderomslottsskogen skrev 2016-03-11 10:04:58 följande:

    2. Skriv inte på gemensam vårdnad direkt!

    Systemet med föräldrapenning är schizofrent. Det heter att föräldrapenningen är till för barnet. Det heter att föräldrapenning är utformad med att man ska kunna vara ledig i slutet av graviditeten i åtanke. Men samtidigt har den förälder som inte burit eller fött barnet 10 dagar mer än den förälder som faktiskt genomgår graviditet och förlossning.

    Du och barnet kommer att bo 40 mil ifrån pappan. Det innebär att han inte kommer att kunna umgås med barnet varje dag och lära känna det på samma sätt som dig. Eftersom ni separerar så skulle han antagligen inte göra det även om ni bodde i samma stad. Han kommer inte ha möjlighet att stå för hälften av barnets omvårdnad under de första åren. Föräldrapenningen finns just för att bekosta barnets omvårdnad under de första åren. Skriver du på gemensam vårdnad innan det att barnet är stort nog för barnomsorgen gör du både dig själv och barnet en enorm otjänst. Även om pappan lovar att skriva över dagar till dig är ni helt utlämnade till hans godtycke. Sätt er inte i den situationen. Förklara lugnt och sakligt att du vill att han ska vara en del av arnets liv, gör upp en plan om umgänge, och att ni skriver på gemensam vårdnad så fort barnet börjat på förskola.

    3. Lyssna inte på dem som försöker skrämma dig!

    Du kommer inte att förlora boendet för att du flyttat innan barnet fötts. Det skulle inte vara barnets bästa.

    Du kommer inte att förlora varken vårdnad eller boende för att du inte skriver på gemensam vårdnad direkt. Det värsta som kan hända är att han stämmer dig och att det går till domstol. Där måste du inte ha en advokat, men vill du ha det täcks det ofta av hemförsäkringen. Du måste inte heller stå på dig om ensam vårdnad där, utan du kan glatt ändra dig till att gå med på gemensam. Eller helt enkelt säga att du i första hand vill ha ensam vårdnad ett tag till, av praktiska skäl, men i andra hand kan änka dig gemensam vårdnad. Om du kan tänka dig gemensam vårdnad kommer inte pappan få ensam vårdnad. Det skulle inte vara barnets bästa.


    Detta.
    42.
  • Anonym (H)
    Söderomslottsskogen skrev 2016-03-11 10:11:45 följande:
    TS är en helt normal människa, som förstår att hennes välbefinnade har väldigt stor påverkan på barnet hon bär.

    Pappan och mamman vill bo i olika städer. Båda mår bäst i "sin" stad. Barnet mår bäst om mamman mår bra. Ska någon offra sig och flytta till den andres stad är det självklart pappan. Hur barnet mår är viktigare än vem som sa "pax för min stad" först.

    Egoistiskt vore väl om pappan skulle tvinga mor och barn att stanna i en stad där de båda far illa? Eller är en man värd så mycket mer än en kvinna och ett barn i dina ögon?
    Men lägg av.

    Varken TS eller barnet FAR ILLA av att bo kvar i staden, vilket bs.

    TS är absolut egoistisk som flyttar med barnet mot pappans vilja.
    Med ett avstånd på 40 mil dessutom!
  • Söderomslottsskogen
    Anonym (H) skrev 2016-03-11 12:00:27 följande:
    Men lägg av.

    Varken TS eller barnet FAR ILLA av att bo kvar i staden, vilket bs.

    TS är absolut egoistisk som flyttar med barnet mot pappans vilja.
    Med ett avstånd på 40 mil dessutom!
    Jo, mamman mår enligt egen utsago inte bra av att bo kvar i staden. Barnet mår inte bra av att dess primära vårdnadshavare mår dåligt, då vuxna som själva inte mår bra har svårare att svara på spädbarns behov.

    Om någon är egoist så är det väl den blivande pappan som inte är beredd att flytta efter mamman till den stad där hans barn kommer att bo.

    Vad har han för skäl att bo kvar egentligen? Som skulle vägra tyngre än mammans skäl för att flytta?
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2016-03-10 18:06:38 följande:

    Missförstå mig inte. Jag kan inte bo kvar i staden jag bor i nu. Jag mår inte bra av det.

    Jag vill att pappan ska ha samma rätt som jag och ha gemensam vårdnad. Jag undrade bara hur det blir efter sen, men det har vissa redan svarat på.


  • Johan75

    Som jag ser det så har inte TS lämnat ut tillräckligt med information för att kalla vare sig henne eller det kommande barnets pappa som själviskt. Klart det finns frågor att ställa när det är andra gången som hon flyttar 40 mil från sina barns pappa, men tror inte att någon här i tråden har tillräckligt på fötterna för att dra så mycket slutsatser om vem/hur TS är som person och mamma. 


    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (H)
    Söderomslottsskogen skrev 2016-03-11 12:25:08 följande:
    Jo, mamman mår enligt egen utsago inte bra av att bo kvar i staden. Barnet mår inte bra av att dess primära vårdnadshavare mår dåligt, då vuxna som själva inte mår bra har svårare att svara på spädbarns behov.

    Om någon är egoist så är det väl den blivande pappan som inte är beredd att flytta efter mamman till den stad där hans barn kommer att bo.

    Vad har han för skäl att bo kvar egentligen? Som skulle vägra tyngre än mammans skäl för att flytta?
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2016-03-10 18:06:38 följande:

    Missförstå mig inte. Jag kan inte bo kvar i staden jag bor i nu. Jag mår inte bra av det.

    Jag vill att pappan ska ha samma rätt som jag och ha gemensam vårdnad. Jag undrade bara hur det blir efter sen, men det har vissa redan svarat på.


    Jag får verkligen hoppas att du inte är på riktigt. Jag kan inte ta dig på allvar öht.
  • mammalovis

    Det tragiska i det hela är väl att din tänkta flytt ts gör att ditt barn inte kommer att ha en nära kontakt med sin pappa.

    Enklast vore väl snarare att du behåller enskild vårdnad med tanke på föräldradagarna, men att du bor kvar så länge att barnet och pappan hinner bygga upp en god kontakt. När barnet är gammalt nog att bibehålla en del kontakt via Skype och v h kan det vara läge att flytta, kanske inte okej ur pappans synvinkel, men bättre för yngsta barnet.

    Visst det missgynnar dina äldre barn, men det låter som att de har ett system som redan fungerar.

    Sedan kan det bli som med två skolbarn jag känner. De har ena föräldern ca 25 mil bort. Nu har de valt att bo hos den andre i 2 år, så så kan det också gå för den första föräldern ... Som tur är har de kloka föräldrar som sett till barnens bästa. Nu är det omvända roller med lov och vissa helger ...

  • Söderomslottsskogen
    Anonym (H) skrev 2016-03-11 13:08:27 följande:

    Jag får verkligen hoppas att du inte är på riktigt. Jag kan inte ta dig på allvar öht.


    Detsamma. Förstår inte hur du tänker. Det gör nog inte du heller, med tanke på att du inte har några argument för ditt resonemang.
  • 1234568
    Anonym (H) skrev 2016-03-10 19:38:31 följande:
    Men är du seriös?

    Det är TS som planerar att flytta 40 mil från pappan. Förmodligen så har väl pappan sitt liv där de bor nu, alla kan inte flytta så långt bara sådär.
    TS är en egoistisk människa som flyttar ifrån sitt barns pappa när barnet ligger i magen. Barnet kommer inte få en rättvis chans att lära känna sin pappa och det är pga TS, ingen annan!
    Men om man separerar under en graviditet, och mamman har alla hon känner och som kan hjälpa henne på annan ort. Är det då rimligt att hon ska stanna på den plats dit hon flyttat för pappans skull..utan något socialnät eller familj överhuvudtaget?

    Det självklara valet om man bli ensam under en graviditet (och redan har 2 barn), är väl att man flyttar närmare sin familj och sina vänner. Anors står hon ensam med 3 barn, utan en garanti om att det kommande barnets pappa alls kommer ställa upp. Samtidigt som hon i värsta fall inte kan flytta hem igen (pga det nya barnets pappa kan motsätta sig det efter att barnet är fött) medan han kanske inte ställer upp alls.

    Samtidigt så behöver man ju som vuxen någon form av umgänge med andra vuxna. Mammans umgänge verkar ju ha varit hennes sambo, eftersom hon nyligen flyttat till den här staden. Och när han nu då inte finns där på det viset, är det så konstigt att hon då väljer flytta hem? Tycker inte jag,

    Och på samma sätt som hon flyttade för sambon en gång i tiden, så kan faktiskt pappan också flytta för kontakten med sitt barn. Varför skulle det vara så konstigt?
  • 1234568

    Och vad händer om det blir komplikationer i graviditeten? Om mamman hamnar på sjukhus en längre tid? Vem tar då hand om hennes andra två barn?

    Ska dom då skickas 40 mil bort till mormor/morfar/pappan för att mamman ska ligga på sjukhus ensam i en stad där hon inte har något kontaktnät?

    Nej, i hennes situation skulle jag gjort exakt samma sak. Flyttat innan barnet är fött. Av många anledningar.

Svar på tråden Gravid och ska separera - hjälp