Tips för att få 18mån. barn att somna själv?

Ligga tätt intill och hålla om henne?

Försökt med det men hon vaknar ändå på natten. Ibland lägger jag över henne hos oss. Då sover ju hon men jag själv får en spark då och då i magen....

Ja, men då slipper ni ju gå upp och vagga, menar jag. Somnar hon om hos er utan vaggande så verkar ju det vara det bästa sättet?

Somna själv är det nog inte många 18 månaders som gör. Dessutom sover de inte hela nätter per automatik bara för att de somnar själva. Och många barn sover hela nätter - utan att någonsin somna själva. Så det där hänger inte ihop.

Vi började med att sitta bredvid sängen och läsa. Läste Kaninen som så gärna ville somna. Inte för att mina killar förstod, utan för att jag skulle ha nåt att göra. Sen hörde de min röst fast de fick inte ögonkontakt, och till slut la de sig och somnade. Tog lång tid första veckan, sen började de förstå och då gick det bättre. På nätterna tog vi upp om det verkligen var nödvändigt, men började med att stoppa om, ge nappen, nynna lite etc. Vi sov på en madrass bredvid sängarna, så vi tog dem direkt de började röra på sig och gny.
Nu somnar de när vi sitter tysta bredvid i deras nedsläckta rum, och när de vaknar brukar det räcka att ge nappen och hålla handen nån minut. Men det har tagit åtskilliga veckor innan det blev så.

Låt henne sova hos er om det fungerar! Vår yngsta samsov med oss tills han var 3 år och det gick jättebra sen att få honom att sova i egen säng. Han var så stor att det gick att resonera (och muta) lite. Ett tips om man tycker det är trångt i sängen är att själv lägga sig skavfötters med barnet då barnet har somnat. Eller skaffa en säng till och ställ bredvid. Många små barn vill inte somna eller sova själva och min erfarenhet är att det bästa är att inte kämpa så mycket. Gör det som fungerar för stunden istället, t.ex. samsova.

Samsov säger jag oxå. Så små barn behöver mycket närhet och det är egentligen inte naturligt för dem att sova själva och speciellt inte i eget rum.

Vår yngsta har sovit med oss tills han var runt 2år och nu har han sin säng bredvid oss. Sista tiden har han själv valt att bara sova i sin säng men ofta vaknar han och jag får hålla hans hand en stund. Bara genom att ha sängen bredvid era kan hjälpa då de känner av att ni är nära.

En röst till för samsovning. Vad som helst för att alla ska få sova...
Lägg en kudde mellan er om hon sparkar på dig.

Så gör vi också. Han är 4½ nu och har fortfarande en liten säng som står bredvid vår. Om han vaknar på natten och är orolig håller han sin pappa i handen en stund bara. Han har eget rum också men vill inte sova där.

Hennes säng står bredvid oss men det har inte hjälpt. Och samsovning vet jag att många håller på med. Men nu var inte grejen att jag ville ha tips om detta utan det handlade just om att få henne att sova i egen säng utan att behöva vagga. Hon sover fortfarande i samma rum så det är inte problemet.
Men att sitta bredvid och läsa en saga är en bra ide. Ska prova det. Igår nynnade jag och satt i huvudänden istället för bredvid och det funkade att få henne att somna så om jag hade en hand på hennes huvud. En tanke är väl att kanske att tag i och göra på samma sätt på natten, ska samla kraft till att orka detta. Flera tips om att sova i egen säng mottages dock gärna!

Jag har två 18 månaders tvillingar, båda somnar själv utan problem och har gjort sedan..3-4 månaders åldern. Det blir som man gör det till, faktiskt. 

Inte svårt att vänja en 4 månaders somna själv, däremot svårare att införa någonting vid 18 månader då viljan är betydligt starkare.

Mina somnar själva, och sover nätterna igenom själva. Jag hör att dom vaknar någon gång, men aldrig att det skriks. Dom tar nappen och snuttis och somnar om. Nappen och snuttis är även det dom har då dom går och lägger sig.

Självklart vill dottern ni vaggar , för det har ni alltid gjort. Och barn vill ofta somna om på natten, på samma sätt dom somnar på kvällen. Bli vaggade är det din dotter känner till.

Pröva med att lägga henne i sängen och läs en saga på kvällen. Om hon tar napp så ge henne den, och något gosedjur hon kanske gillar. När ni är klara med sagan så berättar du att nu ska vi sova och stoppar om henne. Sedan släcka och gå ut. Kommer såklart bli en hel del spring första kvällarna, det får du räkna med. Men vad du än gör, så vagga inte :) På några kvällar/nätter har hon säkert glömt vaggningen, och något annat blir en rutin.

Välj själv hur du vill nattningen ska se ut. Och håll dig till det under kvällen/natten. Det bör ge resultat på några dygn :) Ha samma rutiner alla nattningar, och var konsekvent.

Jag har haft perioder då någon av dem trilskats och skulle vilja införa "egna rutiner" som inte passar vuxna alls. Dom har gått över snabbt, men jag har alltid hålt mig till samma rutiner och varit konsekvent med hur vi gör när vi ska sova. Jag är dock helt säker på att hade jag gett mig och inte haft is i magen dom gångerna så hade nattningar och nätterna varit ett helvete.

Det som gör att man oftast misslyckas är att man inte har tillräckligt med is i magen och ger upp för tidigt. Min ena tvilling sover med boken vi läst som saga på kvällen. Det är hans grej liksom :) Och flickan har nappen och snuttis.

Självklart blir det vad man gör det till!
Det handlar ju om vad man har för syn på föräldraskapet, bebisens behov och hur man vill ha det, vilket är olika från person till person.
Personligen ville jag inte "gå emot" vår bebis och "vänja" honom vid något som stred mot hans behov. Han visade att han ville ha närhet vid insomningen, alltså fick han det. Det var självklart för oss. Vissa ser det som "ett problem" att barnet inte somnar själv, vilket vi inte gjorde.

Det var detta jag menade med att man har olika syn på föräldraskapet och bebisens behov.

Du skriver att det är vad som passar de vuxna som styr i er familj.

I vår familj lät vi bebisens behov styra och lät bebisen välja rutin.

Det är två olika sätt att se på saken. Två olika perspektiv.

Vad bra att det funkade att sitta bredvid!

Jag tror på att hålla i samma rutin över tid, sjunga samma sång, läsa samma bok etc.
Sen tror jag de somnar och sover i egen säng när de är redo.
Mina killar somnar i egen säng, sen sover jag eller pappan på en madrass mellan deras spjälsängar, då att de snabbt kan se att vi är där när de vaknar på natten. Oftast räcker det, men ibland vill de hålla handen eller ligga bredvid och då får de göra det.
Vi har börjat att så smått försöka låta dem sova själva i sitt rum, vissa nätter går det ok andra inte alls, och då backar vi och lägger oss på vår madrass.
Huvudsaken för oss är att alla sover så bra de kan, sen om det är i egen säng eller nån annanstans är mindre viktigt.
Vår femåring kommer fortfarande ibland på nätterna och vill sova hos oss. Han har helt enkelt det behovet i perioder!

Tack för de fina råden.
Snutits eller napp är tyvärr inget hon är intresserad av trots att jag försökt så det får helt enkelt bara ligga ett gosedjur bredvid som någon slags närhet i alla fall.

Jag fattar att barn behöver närhet. Hon får otroligt mycket närhet på dagen. Det är mycket bärande trots att hon kan ta sig framåt på rumpan själv. Det är som ni säger föräldrarna själva som måste få avgöra själva vad som passar deras familj.

Det jag ska försöka göra är väl att fortsätta med att ha henne liggandes i sängen och jag sitter bredvid. Och att jag gör på samma sätt på natten. Inget evigt stående av vaggande.
Ett problem vi har är dock att pappan aldrig lyckats få henne att somna med att sitta bredvid. Där i ligger förstås ett problem och en utmaning. För honom gör det i och för sig inget men det vore ju bra om han också kunde göra på detta sätt. Då kanske det skulle räcka med en hand på huvudet eller magen en kort stund på natten.

Men alltså alla barn somnar förr eller senare även när man byter rutin. Vare sig det är mamman eller pappan som gör det. Man måste bara hålla ut, vara trygg och lugn i det nya, absolut inte lämna barnet ensamt och ha tänkt igenom vilken rutin man vill ha. Att hålla på och vagga en 1,5-åring hade för mig varit otänkbart, min rygg hade dött för länge sedan.

Vi har följt våra barn och gett dem så mycket trygghet och närhet de behövt. Men vi ville vänja bort att somna vid flaska när dottern var ett år och då gjorde vi om läggningsrutinen, hade massor med tålamod, fick ett antal kvällar med väldigt långdragna läggningar men sen hade vi gått från flasksomning till somna i sin säng. Men aldrig ensam i rummet.  

Ja det är på grund av att min rygg och mina höfter är alldeles söndervaggade som jag måste ändra på detta.

Och nu ska det bli ändring! Och ikväll somnade hon med ett gosedjur i famnen och jag satt bredvid i huvudänden. Jag behövde inte ens ha handen på henne!

Ibland verkar folk ha så svårt att förstå att bara för att man "lär" sina barn hur natten ska se ut, så betyder inte det att barnen inte får närhet och kel och gos. Och sedan är det såklart olika saker när vi talar om spädbarn och 18 månaders. Mina har fått så mycket närhet dom behövt, men jag vande dem att sova i egen säng från första stund. För all del att det även för mig varit mysigt att ha dom bredvid mig ibland..speciellt i början. Men vänjer man bebisar med det  så har man oftast ett "problem" med det när dom blir större. Sedan så störs bebisar/barn ofta av vuxna också när dom sover (snarkningar, ljud..).

För mig var situationen som sådan att jag kom hem med 2 prematurbarn och var ensamstående. Att vagga båda samtidigt gick inte med 2 stycken som inte ens vägde 2 kilo. Sedan fick barnen inte sova med mig pga det finns risker med det som är högre för prematurbarn. Så jag hade min säng bredvid deras, och det blev andra lösningar än just den att bära runt och vagga på dem. Nära fanns jag alltid, men möjligheten att bära runt dem fanns inte. Minns jag ofta satt med en hand på varsitt barn, så dom skulle veta jag fanns där. 

Sedan gick det ganska lätt när dom blev lite större att flytta ut ur deras rum, och efter det sov vi hela nätter här. Och i början när dom ännu vaknade så löste jag det med handen på ryggen i deras sängar.

Men  vill man få en 18 månaders att sova så måste man nog verkligen ha lite is i magen. Jag har ju själv 2 stycken i den åldern och vet hur stark viljan är, och ser hur dom vet hur dom ska gå till väga för att få som dom vill ;:)