uppfostra barn som är snälla mot husdjur från början

Mina barn har alltid varit snälla mot katterna, men lite hårdhänta ibland. Det är bara att berätta för barnet att han ska klappa fint och visa med hans hand hur man gör. Har funkat på båda mina barn. Katterna höll sig frivilligt undan när barnen var små o skrikiga, de gillar inte med höga ljud, då går de till ett annat rum eller ut, så är det även idag när sonen (4 år) o leker för högljutt nära dem.

I våran familj e vi alla djurvänner (mamma, pappa, vi syskon). Jag vet inte exakt hur mina föräldrar gjorde för det skulle bli så men jag vet att mamma tog sig tid med oss barn och förklarade olika saker och då också djur. Det va självklart att djur skulle man respektera och va snäll mot. Mamma visa också hur man klappar katter och hundar, hur man ska bete sig för inte skrämma dom, hur man håller dom. Några gångar blev jag lite kattriven som liten men fick då förklarat varför de blev så typ att "nu vill nog kisse va ifred och inte bli klappad nå mer".

När jag en dag får barn e det bland det viktigaste lära dom respektera andra människor men också djur

Mina barn har alltid varit snälla mot djur. Hur? Jo för att jag från början varit väldigt tydlig med att man klappar snällt på djur, drar man i pälsen eller daskar djuret i huvudet eller något annat som inte är okej så får man inte klappa mer. Dom kunde bli arga då men jag accepterar inte elak behandling mot några levande varelser inte ens om mitt barn bara är 9mån gammal och inte förstår bättre. Är man så liten får man vänta med att gosa med djur tills dess man kan hantera det.

Jag har alltid uppmanat min son att "klappa fint". När han klappade djur som liten, så snuddade han bara med fingertopparna. - Han tog mig på orden alltså; väääääldigt fint, fingertopskänsla!

Håller med ovanstående. Och också låta katterna ha en eller ett par platser där de får vara ifred. Barnfria zoner. Våra hundar har alltid haft sina liggplatser som frizoner dit varken vuxna eller barn går och stör dem. Likadant med katternas fönsterplatser och ligghörna Ingen går dit och stör dem.

Sen har jag varit noga med att inte säga till barnet att vara snäll, för snäll är hon eller han redan, bara lite hårdhänt. Klappa försiktigt och att de ska vara försiktiga säger jag istället. Det har funkat bra här.

Utöver "klappa fint" så vi också varit benhårda från början om att man aldrig ska jaga djur. Man säger hej till katten, sen sätter man sig på golvet och väntar och om katten vill bli klappad så kommer den.

En sak till förresten. Katter kan bli stressade av att det kommer en bebis och börja kissa på olämpliga ställen men då finns det en spray med feromoner att köpa i djuraffären som få katten att känna sig trygg.

Vi har inga djur men nästan alla i vår närhet har det. Jag har låtit henne vara nära djur redan från början och det har gått jätte bra hittills. Hon är snart 7 månader. Hon klappar katter och hundar jätte fint och har aldrig vart elak. Tror det är bra att vänja från början, tror det minskar risker för allergier också :)

Vi har hund, och en 5-månader som börjat kräla/krypa fram till hunden för att ta på och klappa.. När han är för hårdhänt säger jag ifrån, tar bort hans hand och visar sen hur man gör. Ja, han är liten och förstår kanske inte än, men jag har haft det som vana från början, precis som jag säger åt hunden när hon går för nära och slickas osv.. Vet inte om det kommer att hjälpa, men jag hoppas ju det. :)

Tips är att du slutar spruta vatten på katterna

Så som du själv GÖR kommer barnet göra. Barn härmar.
Barn lär sig också genom vad som sägs, eller genom att prova sig fram till vad som fungerar bättre och sämre.

Så gör först och främst själv enbart det du vill att ditt barn ska ta efter. Och om du ska korrigera, visa/berätta vad som är rätt och inte bara vad som är fel. Annars vet barn inte vad som förväntas av dem. För större barn förklarar man även VARFÖR något är rätt eller fel.

Det bästa är ju bara att visa. Genom att visa hur du behandlar katterna så kommer barnet att ta efter.

När det är mindre barn kan man ju ta bort deras händer om dom är påväg att rycka tag i pälsen/svansen eller som mina 3 haft intresse av, att pilla i öronen.
Man får vara med, lära barnen tidigt hur man klappar en katt genom att klappa med barnets hand.

Men det mesta lär dom sig genom de vuxna i sin närhet. Gäller ju hur dom är emot alla djur.
En mamma/pappa som trampar ihjäl spindlar lär sina barn att det är okej att trampa på spindlar. En mamma/pappa som försiktigt bär ut spindeln visar sina barn att det är så man gör.
Spelar ingen roll om man säger att man inte får trampa på en spindel om man sedan själv gör det.

Jag tror att det handlar om att helt enkelt vara beredd att övervaka tills barnen är stora nog. Se till att det aldrig finns tillfälle för ditt lilla barn att skada djuren utan att du hela tiden är med och lär ut hur man umgås med djur. Stoppa hårdhänta lekar innan de börjar och hjälp små händer klappa fint. Även små barn kan få hjälpa till att ge mat och vatten till djuren, bädda fint i korgen och dela ut godis. När barnen börjar bli stora nog för att lyssna på berättelser och sagor så berätta sagor med barnet och djuret som hjältar. 

I vår familj ser jag till att spara de godaste godiset till djuren till barnen att dela ut så att djuren lär sig att barnen kommer med trevligheter. När barnen gör normala, men skrämmande saker: skriker och gormar, tappar skrälliga saker, leker stökiga lekar, så delar jag också ut godbitar till djuren. Stökiga barn ska associeras till underbara saker för djur.

Se till att katterna har säkra ställen de kan dra sig undan till: en babygrind som de kan ta sig över eller en liggplats på en hög hylla. 

De första två åren är det lugnt, inga problem att ha barn och djur då. Problemen kommer när barnet blir tillräckligt stort för att förstå att du blir arg när han eller hon är dum mot katten och använder det för att få negativ uppmärksamhet när det är dags för tvåårstrots och utforskning av hur långt över gränserna man kan gå. Då är det dags att ge katten en frizon och öva på lågaffektivt bemötande ; -)

Har jag aldrig upplevt med mina 3 barn. Att dom är dumma mot djuren för att testa oss föräldrar. 
Det är snarare runt 1 dom varit och pillat på katterna precis som dom pillar på allt annat. Ligger det en katt i soffan så pillas det på den precis som en fjärrkontroll. Runt 2 har dom haft full koll på hur man ska vara emot katterna.

Är det vanligt att dom är på katterna för att testa föräldrarna? 

Vet ej, men min lille provar det mesta som han vet är förbjudet : -) Inklusive att brottas med hunden och dra den i pälsen, öronen och svansen. Hunden är ju såpass knäpp att han glatt står ut med det mesta och har absolut inte vett att hålla sig undan utan söker upp ungen för att busa lite mer oavsett vad jag tycker... Kanske är det så att katter är lite mindre intresserade av hårdhänt bus och har vett att hålla sig undan. Eller så lär sig barnen att katten klöser tillbaka och låter bli att bråka med den. Att bråka med hunden har ju inga direkta konsekvenser förutom att man blir blöt i ansiktet av alla pussar (och att mamma tycker att det är dumt, vilket är kul om du frågar min son...).

Tack för många bra svar. Det som jag får anta påverkar som också är väl lite läskigt och spännande med att få barn är ju att jag inte känner bebisen (än) :) Katterna känner jag åandra sidan mycket väl. Men att ge en frizon ska jag försöka med även om vi bor lite trångt och sen får nog jag tänka på lite hur jag är med katterna. Det är oftast jag som tar initiativ till tex gos och kel. De tar initiativ till mat och lek. Kanske får hejda mig lite och låta bebisen lära sig genom att mitt beteende att gosa och klappa gör man när katten med egen vilja har ex lagt sig bredvid i soffan.

Min dotter har alltid varit snäll med katterna. Har hon slagit dem/dragit i dem har jag särat på henne och katten och sagt att man "klappar fint/snällt" och har aldrig tillrättavisat katterna utan endast henne. Har hänt någon enstaka gång att någon katt lappat till henne när hon tagit för hårt i dem, och det låter jag dem göra. De måste få markera när det gör ont eller så. Hon behöver lära sig. 

Nu är hon och ena katten bästisar, de är så fina ihop att det är rörande. De älskar verkligen varandra och det är aldrig hårda tag eller någonting. Men den katten är helt fantastisk, hon älskar allt och alla och är i himmelriket när flera barn klappar och pratar med henne. 

Dottern är 4 år.

Jag tror barn som växer upp med djur eller iaf med föräldrar som älskar och har "djur vet" lär sej rätt snabbt hur man ska bete sej kring djuren. De har det med sej ändå från födseln att djuren är en del av familjen och de är man rädda om. Sen får man vägleda klappa fint, inte skrika inte rusa fram.

Håller med om vad de andra skrivit! Var noga med "klappa fint" från början och att barnet inte får följa efter om katten går därifrån. Sedan håller jag även med om att det kan vara en bra idé att sluta med de fysiska bestraffningarna, risken är att barnet tar efter dig men inte förstår syftet utan helt enkelt testar att spruta vatten eller hålla fast och fräsa åt katten vilket kan resultera i att katten försöker försvara sig. Så tips är att försöka hålla dig till muntliga tillsägelser och/eller att bara flytta bort katterna om de är någonstans de inte får vara. Räcker iaf för våra katter trots att alla tre har olika temperament och personligheter :)