• Anonym (Vill bli gravid)

    Svärmor tjatar om barn... *ledsen*

    Jag är något äldre än min pojkvän och vi har en stabil relation, så alla förväntar sig en bebis. Jag tycker mycket om min svärmor, men varje gång vi ses så ställer hon en massa frågor om barn och säger att hon bara längtar efter en liten knodd snart. 

    Nu är saken den att vi har försökt ett tag, men det vill sig inte. :( Jag mår bara sämre och sämre av allt tjat också. Pojkvännen vill inget säga eftersom han tycker att det är vår ensak och inget de har med att göra, samt att han inte vill berätta något ifall det inte skulle funka. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allting. Finns nån här som känner igen sig? 

  • Svar på tråden Svärmor tjatar om barn... *ledsen*
  • gbgumman
    Anonym (Vill bli gravid) skrev 2016-01-27 22:50:47 följande:
    Jag är 36 och vi har försökt i 2,5 år. :(
    Jag skulle
    1 faktist berätta. Visst det är er ensak men att känna stöd/få stöd är inte farligt. Oftast bara skönt.
    2 söka hjälp så fort som möjligt. Känner många som haft jätte svårt och ingen är utan barn idag.
  • Anonym (Fy)
    Anonym (Barnbarn) skrev 2016-01-27 23:03:23 följande:

    Varför skulle jag inte ha med det att göra?!? Jag hoppas och tror att jag kommer ha en nära relation med mina barn genom hela livet och om de skulle ha svårt att få barn så hoppas jag och tar som självklart att de skulle dela det med mig. Om de inte ville ha barn alls då tror jag att de skulle berätta det för mig med och vilka anledningar de har för det beslutet.

    Ts har ni gjort en utredning eller ska ni göra? Hoppas ni får ert efterlängtade barn!


    Men herregud kvinna. Jag skulle inte vilja vara din svärdotter. Det är VERKLIGEN inte din ensak.
  • Anonym (svärfar!)

    Ja jag känner igen mig i oönskat tjat. I mitt fall var det jag som längtade och mannen tvekade, varenda gång vi träffade svärfar så kom det pikar och tjat och mannen blev tjurigare och mer negativ. Tror svärfars tjat försenade bebisverkstaden med två år. Sedan tog det ett år drygt innan det tog sig. Vad skulle jag säga när han tjatade, nä det blir inga barnbarn för din son vill inte ha barn med mig! Det fixade inte jag att säga, var så känsligt. I mitt fall däremot var svärmor mycket taktfull och när hon var med stoppade hon och hyschade svärfar när han glappade.

  • Anonym (.)

    Det är samma här, evigt jävla tjat från min mans familj att dom vill ha barnbarn.

    Min man är väldigt mycket äldre och vill även han ha barn nu.

    Vår relation är inte stabil och jag skaffar inga barn med honom som det ser ut nu, det fattar inte hans familj.

    Dom förklarar det med att allting kommer bli så mycket bättre när vi väl får en bebis..

  • Virriga Vera
    Anonym (Barnbarn) skrev 2016-01-29 07:34:12 följande:
    Om man berättat om sin situation skulle man slippa såna frågor och kunna få stöd istället...
    Men man vill kanske inte berätta, man tycker att det är en privatsak oavsett hur bra relation man har med sina föräldrar.
  • nevermind
    nernu skrev 2016-01-29 09:51:16 följande:
    Man måste inte vara bästis med sina föräldrar. Det har jag full respekt för. Men att kalla en mamma som längtar efter att bli farmor för kärringjävel som någon här ovan gjorde tidigare är ju bara stört.
    Nej, jag är inte störd. Min psykolog säger faktiskt att jag är okej. Jag tycker bara så. Folk som snokar i andras privatliv är rejält oförskämda, och folk som är oförskämda bör få en fräs så de lägger av. Eller ska man få gå runt och göra andra illa som man behagar? Att tycka det är stört...
  • nernu
    nevermind skrev 2016-01-29 16:07:54 följande:

    Nej, jag är inte störd. Min psykolog säger faktiskt att jag är okej. Jag tycker bara så. Folk som snokar i andras privatliv är rejält oförskämda, och folk som är oförskämda bör få en fräs så de lägger av. Eller ska man få gå runt och göra andra illa som man behagar? Att tycka det är stört...


    Att skriva kärringjävel om folk man inte känner på nätet är inte helt friskt beteende enligt mig nej. Men fint att höra att du är nöjd med dig själv. Önskar dig lycka till i framtiden med dina konfrontationer.
  • Seven Costanza
    gbgumman skrev 2016-01-29 14:34:19 följande:

    Jag skulle

    1 faktist berätta. Visst det är er ensak men att känna stöd/få stöd är inte farligt. Oftast bara skönt.

    2 söka hjälp så fort som möjligt. Känner många som haft jätte svårt och ingen är utan barn idag.


    Om du läser TS inlägg ser du att de har sökt hjälp, redan gjort sina gratisförsök men fick inget levande barn. Nu måste de spara pengar för att kunna göra fler IVF.
  • Anonym (fd ofrivilligt barnlös)

    Jag har själv en stor släkt som visar stor omsorg utan någon direkt eftertanke och valde därför att berätta att vi försökte för alla som tjatade. Jag bad dem inte prata så mycket om det "eftersom man aldrig vet" så det var inte jättemycket snack bakom ryggen på mig. tror jag
    När jag till sist blev gravid berättade jag det direkt, för att jag ville att de skulle veta om jag fick mf (vilket jag fick strax efter). Min sambo tyckte det var jobbigt, men för mig var det enda sättet att orka.
    Man orkar inte hantera både sig sjäkv och alla släktningar när man är så sårbar som man är just då man har har svårt att få barn.
    Säg åt din sambo att han får välja mellan att berätta för mamman att ni försöker, eller sätta ner foten och se till att hon slutar tjata.

    En liten varning oxo, den dag du BLIR gravid så finns risken att svärmor blir galen och ger dig lite väl mycket goda råd... 

  • Anonym (IVF)

    Jag och mannen har också gjort IVF. Men vi har varit öppna med i princip alla. Eller framförallt familjen, eftersom de då får dela sorgen med oss. Om vi aldrig får barn som vi önskar är ju det en sorg inte bara för oss utan även för våra familjer som alltid kommer att sakna den lille som aldrig kom till oss. Mina svärföräldrar har dessutom erbjudit att hjälpa ekonomiskt vid privata försök om det skulle behövas.

    Nu är vi efter flera IVF äntligen gravida och hoppas att det går vägen. Många på min arbetsplats känner till vad vi har genomgått, jag skäms absolut inte för det. Man får en helt annan förståelse och stöd och jag har liksom inte orkat att bära sorgen själv. Det har verkligen inte tagits emot konstigt på något sätt.

    Du och din svärmor verkar ha en bra relation, men nu måste du må dåligt för att din sambo inte vill berätta. Samtidigt är det inte han som får alla frågor och det är inte han som måste hitta på ursäkter eller slingra sig. Ni måste ju prata om vems känslor som är viktigast att prioritera i det här fallet, dina eller hans känslor. Vem kommer att må minst dåligt om ni berättar/inte berättar.

  • josefins853

    Säg bara att nej ni vill inte ha barn. Sen när det väl tar sig för er o ni väntar barn så får ju tanten en god överraskning.

  • minerva123
    sextiotalist skrev 2016-01-28 07:03:03 följande:

    Om du har en bra relation är det inget du behöver fråga om. Då berättar de om det är något problem ändå.


Svar på tråden Svärmor tjatar om barn... *ledsen*