Svärmor tjatar om barn... *ledsen*

Men om hon nu så gärna vill gosa med en bebis så får väl för fan hon gå å skaffa sig en egen unge då. Hennes önskningar har inget med hennes barn o göra. Jag avskyr pojkmammor för de är så jävla ego

Hoppsan vad du generaliserar, jag har flera barn men bara en kille men skulle fråga mina döttrar och min son. Sen så tycker jag att det är oartigt att inte fråga sin nära vänn/släkting vad de ska göra på sjukhuset om de säger att de ska dit...

Min mamma kan få mig ibland att tänka just detta om henne, för att hon ofta är gränsöverskridande.
Nu har hon tack och lov, haft den goda smaken att inte tjata om barnbarn eller så.

Jag tror inte att pojkmammor är mer ego än vad flickmammor är.  Själv är min sons framtidsplaner något som han själv styr över, det gäller utbildning, boende, familj.
Vissa saker är mer privat än andra. Just barnbarn är något som man som förälder inte har rätt att förvänta sig.

Jag håller med fullständigt, vill man ha en bebis att gosa med, så får man skaffa det själv, inget som ens barn ska stå till hands med.

Jag skulle aldrig fråga min egen son om något sådant. Det är något som jag anser inte är något som man har med att göra helt enkelt.

Ni måste säga ifrån! Framförallt din pojkvän måste vara tydlig mot sin mamma.

Jag hade det sådär. Min svärmor började prata barnbarn första gången jag träffade henne (hade då känt min nuvarande man i 3 månader). Puh! I början försökte jag vara "snäll" och säga saker som "ja, ja, vi får se längre fram" osv, sen började jag bli lite småelak och en gång sa jag t ex "hm, jag tror inte ens att jag ska ha barn, jag vill nog satsa mer på karriären" (hennes skräck var att aldrig få barnbarn). Men inget bet ordentlig, så sen ruttnade jag (och min man - fast han har levt med tjatet hela sitt liv och var lite mer härdad) så han sa ifrån på skarpen att det fick vara sluttjatat! Då la de faktiskt ner. Halleluja!

Du inser säkert att hon inte vill dig illa på något sätt, men sånt frågar man inte om. Med det sagt så behöver hon veta hur det är.

Din sambo befarar otrevliga kommentarer om släkten vet, jag tror faktiskt inte att de kommer att göra det. Människor är oftast vänliga och medkännande när någon har problem.

Bäst i såna här situationer är att berätta öppet att ni försöker, att ni gått på utredning och att ni fortfarande hoppas. Jag är övertygad om att ni kommer att få stöd och sympati från alla.

Om ni själva inte haft dessa problem, hur skulle reagera om ni fick veta något sådant om en släkting? Skulle ni säga åt dem att byta partner? Nej, det skulle ni inte.

Men det är ju inte alltid man vill fläka ut sitt privatliv pga av att det kan vara känsligt och jobbigt. Jag fick ett missfall och det var väldigt tidigt så bara jag och sambon visste. Därför var det jättehemskt när folk frågade och var nyfikna och när jag av en person dessutom fick höra (som ett "skämt") men DUU SKA VÄL INGA BARN HAA ÄNDÅÅÅ HAHAH ja då gjorde det vansinnigt ont. Så lägg dig inte i det som inte är dina business är mitt tips till dig för du låter precis som en sån person som tror sig ha rätt till saker hit och dit men egentligen bara är galet gränslös. Usch.

Det är för övrigt inte alla som känner stöd genom att prata om väldigt känsliga saker med utomstående. Man kanske pratar med en eller två personer men inte alla.

Jo, men jag tycker ändå det är tragiskt om TS kille ser sina egna föräldrar som utomstående. Man hade ju kunnat hoppas att han hade kunnat berätta för dem och säga att de inte ska berätta det vidare.

Hur man blir uppfattad beror väl mest på hur man beter sig så..