Gravida från Tempar/Fertility Friend
GästenT skrev 2016-04-06 20:53:27 följande:
Tack!! Shit va känslosamt det var! En liten halvkass bild medan jag sitter i bilen. Haha. :)
Stort grattis!
Inlägg från: Symetrical
|
-
Men en sån liten plutt! Ser ju ändå ut som en minibebis redan.
Stort grattis!
-
Åh, så spännande! Kommer gå toppen!eagle87 skrev 2016-04-06 23:13:09 följande:Men herregud va sööööt :) O stor
Ja har kub imorn 910. Eran tid 10:10. Uppdaterar direkt efter
-
Usch, vad jobbigt! :-/eagle87 skrev 2016-04-07 12:51:19 följande:
Har kommit hem från kub nu, blev flyttad 3 dagar bebisen mådde bra:) men den ville inte lägga sig så de kunde mäta nackspalten.. Så ska få göra blodprov i vecka 15... Bebisen rörde sig litegrann men inte mkt som jag förvänta mig men sprattla lite med armen O benen...
Va jobbigt att de höll på i en timme O bara tryckte O tryckte O ja fick hoppa gå runt skaka mig O kvinnan va otrevlig :(
Vilket håll blev ni flyttade åt?
Sonen låg också väldigt stilla under kub, så jag fick gå upp och hoppa runt lite och dricka en massa kallt vatten för att få honom att vakna.
Denna däremot är helt galen! Sprallat som en tok på alla ul vi gjort sedan v 10! :-P -
Skönt att det var åt det hållet.eagle87 skrev 2016-04-07 13:38:17 följande:
Framåt så är 11+2 nu istället för 10+6, så bf 25okt... De jobbiga va att hon höll på trycka O trycka i en timme O va bara knäpptyst O blev irriterad så fort man fråga något... Känner mig besviken:( är ju glad att bebis är ok men hade liksom helt andra förväntningar
Men visst fick du bf 26/10 vid förra ul? Så alltså ytterligare en dag..?
-
Bedårande! <3eagle87 skrev 2016-04-08 08:48:57 följande:
Its official !!!!! Berättat till alla mina släktingar nu O lagt ut på instagram. Så jävla kul O verkligt nu. Denna lilla bild pussla jag ihop igår
Minns nu de skorna jag virka :)
-
Låter absolut som att du kan ha fått interna hemoroider (om du nu inte märker något kring öppningen). Mitt tips är att köra psyloproct (eller vad det nu heter) eller nån annan sup mot hemoroider, som du kan föra upp försiktigt innan det blir värre.Loppan84 skrev 2016-04-08 16:21:24 följande:
Sorry på förhand om det här är äckligt men är så förvirrad...
Var på toaletten och gjorde nr 2 och då kom det mycket blod, alltså rött i toan. Dock när jag torkar mig är det som det kommer från rumpan, inte fiffi. Sved lite när jag va på toa. Blodet var klart rött och ganska mycket. Kan detta va hemorojder? Har hört om att man kan få det när man är gravid men vet knappt vad det är. Känns inte som detta kommer från livmodern eller ens fiffi. Usch förlåt men inte kul att plötsligt se så mycket blod. Annars är jag lite illamående idag igen och ömma bröst och allt det där, känns som vanligt.
-
Älskade vän. Jag vet precis vad du går igenom. Hände mig i september. Skulle varit i v 8+1 vid mitt inbokade vul, men kände också på mig att något inte stod rätt till. Inte minst då jag gjort ett vul bara en dryg vecka innan (pga misstanke om svamp) och den bm uppmätte ett embryo i storlek med v 6+1 (trots att jag visste att jag var i minst v 6+5) och utan hjärtslag.Längtar88 skrev 2016-04-09 02:57:46 följande:
Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.
Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.
Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.
Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna
Började blöda ytterst lite på tisdagen (dagen innan mitt vul) och det var som att någon ville säga till mig att jag skulle förbereda mig på att detta inte skulle bli en solskenshistoria dagen därpå.
Mycket riktigt konstaterade min superduktiga gyn, på ett så sympatiskt sätt man nu kan göra det, att det fortfarande inte fanns något hjärta och att embryot var ca 8-9 mm stort, dvs i storlek med v 7 +1-2. Han sa att det var bra att min kropp verkat börja fatta galoppen av sig själv och därför påbörjat utstötningsprocessen på egen hand. Han gav mig cytotec och jag åkte hem och väntade på syndafloden som satte igång ett par timmar senare. Fy fan, säger jag bara. Satt på dass och krystade och vaggade fram och tillbaka i nästan fyra timmar (ville hinna få ut allt innan sonen kom hem, knäpp som man är!) medan sambon stöttade så gott han kunde med hjälp av sms utifrån vardagsrummet (ville ABSOLUT inte ha honom där inne). Dock gjorde nog min determination susen, för efter det blödde jag bara lätt i ytterligare nåt dygn, innan det sen övergick i spottings i några dagar till. Var rädd att inte allt kommit ut, då jag tyckte att jag borde blött längre (blödde nämligen av och till i över två veckor när jag fick tidigt MF några månader tidigare). Var dock på återbesök en vecka senare och då konstaterade gynekologen att jag gjort ett sju helsikes jobb där inne på toaletten och att allt var ute. Sån lättnad!
Jag sörjde fruktansvärt hårt, men under en relativt kort tid. Efter bara en dryg vecka kände jag mig som mig själv igen. Det är nog dock väldigt individuellt.
Tveka inte att skriva PM om du behöver få prata av dig mer, eller har andra frågor. <3 -
Råka klicka fel. Fortsätter här.Längtar88 skrev 2016-04-09 09:41:28 följande:
Kände ni en orealistisk skuld? Att ni vet logiskt att ni inte
Att ni logiskt vet att ni inte kunnat göra nått men en skuld som spökar i bakhuvudet? Hur tog ni bort den?
Allt jag kunde tänka på där inne var att vissa däggdjur aborterar sina foster i stressade situationer så att de kan överleva och fly. Jag har varit så stressad över skolan och prov osv.
Eller när jag varit inne och jobbat med illrarna. Har de samma sak som med kattlåda? För iller luktar ju intensivare. Eller den där detox medicinen jag åt innan jag visste att jag var gravid. (Utbildar mig till djurvårdare, vi läser in 3 år på ett år och är just nu inne i den mest stressade perioden med att få d9 klar osv innan apu)[/quote]
Jag vet precis den känslan. Av att vara i ett djupt svart hål. Enda trösten är att det blir bättre. För varje dag som går så kommer du ett steg närmre att må bra igen. Men du måste låta det ta den tid det tar.
Jag är en väldigt pragmatisk och logiskt lagd person, så jag kunde se det hela som naturens sätt att rensa bort en sjuk graviditet. Kunde till och med känna viss tacksamhet över att det skedde där och då och att vi inte hade gått längre i graviditeten, som vissa som måste avbryta pga allvarliga skador på fostret som upptäcka på rul. Med detta sagt kom självklart tankarna i stil med "borde jag inte ätit den där skinkan för ett par veckor sedan?" och "det kanske var dumt att äta den där plocksalladen från Konsum flera ggr i veckan när jag inte visste hur fräsch den var". Det är helt naturligt att såna tankar kommer upp, men faktum är att jag innerst inne vet (och hoppas att du också gör det!) att det inte var någonting som jag gjorde som ledde till missfallet. Det är så otroligt mycket som skall klaffa att det snarare är något av ett under att det inte går snett mer ofta än det gör. -
Samma som för mig. Bebisar växer olika fort från allra första början. Brukar gå hand i hand med hur fort man plussar.eagle87 skrev 2016-04-10 15:44:54 följande:
Såhär var min
Jag har en fråga dock , ja har ju blivit framflyttad 3 dagar men som ni ser på grafen kan inte varit 3 dagar tidigare O de kan inte fästa tidigare än äl+5, så va betyder de att bebisen utvecklats / växt lite fortare eller att jag på ngt sätt hade äl tidigare?
Jag har blivit flyttad till 4 dagar, så enligt det skulle jag haft äl på cd 13, men det vet jag att jag absolut inte hade. Kan som tidigast skett på cd 16, men med tanke på smärtorna jag hade på cd 17 är jag ganska övertygad om att ff har rätt.
-
Och så grafen också:
