Dagen efter ett tredje missfall

Eftersom man har rätt till en missfallsutredning efter 3 missfall så börja i den änden! Det finns många mediciner man kan ta som kan hjälpa så ge absolut inte upp. Du kan bli gravid och då kan du även få barn.

Tack för svar och uppmuntran!
De har tagit prover så får se om de visar något och om det i så fall finns någon hjälp att få. Jag tänker så på dem som går igenom ännu fler missfall och kämpar i år efter år. Är så imponerad av allas enorma styrka, vill verkligen vara lika stark och hållet hoppet och glädjen vid liv.

Det finns mycket att prova så man får aldrig ge upp! Man hittar styrkan i hoppet om ett barn.

Det är sant, det låter som att du vet vad du pratar om.  

Beklagar dina missfall. Själv haft 2 missfall och 2 utomkveds efter varandra. Hoppet försvann och jag tänkte att "nä nu skaffar jag fan en katt", trodde ju inte jag kunde få barn. Precis i den vevan blev jag gravid igen och är nu i v 18. Naturlig väg med bara en äggledare kvar. Känns fortfarande overklig ibland.

Ge inte upp!

Åh, grattis till den här graviditeten! Det betyder verkligen att man aldrig ska ge upp. Håller tummarna hårt för att det äntligen ska gå bra!

Fick du någon hjälp efter dina missfall?

Vi gjorde en utredning och fick en remiss skicka till ivf. Fann inga fel på oss.
Blev gravid precis då men det slutade i missfall, men det av mig hopp (hade bara en äggledare kvar då), så jag ville försöka ett tag själv innan vi valde ivf. 2-3 månader senare blev jag gravid igen och det verkar gå vägen nu. :)

Började leva sundare den perioden, skippade socker och motionera dagligen samt åt vitaminer. Plötligt vill sig graviditeten.?! Kan vara en slump, inget jag kommer få svar på. Är bara glad det gick till slut :)

Jag vet att det är tufft med upprepande missfall, men det kommer med sannolikhet gå vägen till slut. Du kan åtminstone bli gravid :) Finns de som inte ens kan det tyvärr.

Jag är tacksam över att vi kan överhuvudtaget kan bli gravida, det är ju verkligen ingen självklarhet. Hoppas jag kommer att bli det igen. Försöker att leva hyfsat nyttigt men det kan ju alltid bli bättre, socker kan jag absolut dra ner mer på. Bättre morot än att få behålla sitt barn går ju inte att ha :)

Vad fint att du kommit så långt nu, går du på många kontroller?

Tänkte du göra en utredning? Det kan ju vara så att det är en lite justering bland hormonerna som behövs.
Jag började tex äta levaxin (för sköldkörteln) redan tidigt i denna graviditet, då det visade sig att min sköldkörtel inte producerad tillräckligt med sköldkörtel hormon. Vem vet om det varit orsaker tidigare för min del?

Jag har själv varit den som bokat in undersökningar, pga min oro. Men de har inte nekat mig just pga min historik.
Gjorde ett VUL i v7, ett i v9 och ett i v12.
De två första var främst för att jag hade småblödningar.

Nu väntar jag på RUL som är om ca 1,5 v. Nervöst!

Förstår verkligen att det är nervöst. Hoppas att allt kommer se bra ut, det är ju är tur nu!

Direkt efter att det här senaste missfallet konstaterats med vul på KK så tog de en massa blodprover så det är jag tacksam för (vet att det var något prov som hade med kromosomer att göra, de andra har jag ingen aning om och var lite för medtagen just då för att ens komma mig för att fråga). 

Nu i veckan ska sambon också in och ta blodprov. Sen hoppas jag att vi vartefter får lite mer information om hur de kommer gå vidare, det beror väl på vad proverna visar antar jag...

Häftig känsla bara att få se något levande på vul/ul, längtar till den dagen!  

Men vad bra att de tog tag i det direkt med blodprover. Fick jag aldrig göra? Konstigt nog. Fixade med utredning själv. Men vet inte om det är samma prover?

I vilken vecka fick du dina MF?

Ja, jag blev också förvånad. Men vet som sagt inte riktigt vad det var de tog eller vad som kommer att hända nu..
Första gången gjordes VUL i vecka 9, då hade det avstannat en vecka tidigare. Sen fick jag ett MF i vecka 6. Nu på VUL i vecka 9 syntes bara en tom hinna utan foster. 

När fick du dina?

Du kanske kan ringa dit och fråga ang proverna och vad de rekommenderar du ska göra framöver?

Vad händer nu med din graviditet? Antar det är det som kammas ofostrig?

Mitt ena MF vad i samband med mens så runt v 4-5, det andra var ca i v 8.
Mina utomkved vet jag inte, då dom sitter tills man kan få syn på dom. Och de brukar oftast synas runt v 6-7. Så runt den veckan opererade dom bort det.
Där emot var mitt andra utomkved i bukhålan, så de fann aldrig det utan kroppen fick absorbera det själv.

Det finns så mycket som kan hända som jag inte alls hade koll på innan, en lyckad graviditet känns ju som ett mirakel.

Jag började blöda i torsdags och det verkar som att kroppen kommer kunna ta hand om det här missfallet själv. Ska vänta in provsvaren, de skulle vidare på analys så det kunde ta ett tag. Annars finns det väl inte så mycket annat att göra än att försöka igen och hoppas på bättre lycka nästa gång 

Hej! Först och främst - beklagar dina missfall! Har varit med om samma sak här, förra året plussade jag fyra gånger och det gick åt skogen varje gång. Fick mitt första missfall i v10, då hade vi varit och sett foster med hjärtslag veckan innan. Andra missfallet kom som en sen mens. Tredje missfallet gick jag ända till v12 innan jag började blöda, när vi kom in på ultraljud visade det sig att det var en ofostrig graviditet. Fjärde missfallet plussade jag svagt i några dagar, och sedan kom mensen.
Vi försöker fortfarande, men tror väl egentligen inte att vi någonsin ska få ett till barn. Fick även ett mindre nervsammanbrott efter senaste missfallet och gick faktiskt och köpte hund (alltid velat ha en, ville bara skaffa barn nummer två först, så det är inte så illa som det låter. ). Det är nog det enda jag kan rekommendera, inte som ett substitut för en bebis, men för att våran hund är som balsam för själen.

Visst fick du missfall vid olika tidpunkter i graviditeten? Jag tror det är ett bra tecken, och att det gör chansen större att det bara beror på maximal otur och att det visst kommer gå vägen en fjärde gång.

Tack för ditt svar, tråkigt att du har behövt gå igenom alla missfall! Har du gjort någon utredning och i så fall fått några svar? Vet ni varför det inte vill gå vägen?

Ja, de har varit i lite olika tidpunkter. Nu på det senaste fanns inget foster på VUL i vecka 9. Tycker det har gått rätt bra ändå och har känt mig ganska stark, men nu idag kom allt över mig och jag känner mig helt tom. Innan har jag nog mest varit fokuserad på det fysiska. 

Men vad roligt ändå att ni skaffade hund och att det fungerar bra! Som du säger kan den ju inte ersätta ett barn, det är inte alls så vi ser det. Men det skulle vara fint med en fyrfota familjemedlem också :) Det gäller bara att få ihop det med jobb och så, det är ett stort beslut...