Samma besked för tredje gången på ett år. Ett år i en bergochdalbana av hopp, rädsla och nu igen, förtvivlan. I dag googlas det på adoption och hundar. Hur gör man för att våga tro på att det faktiskt kan gå vägen på fjärde försöket? Att drömmen om ett barn kommer gå i uppfyllelse en dag?
Tack för svar och uppmuntran!
De har tagit prover så får se om de visar något och om det i så fall finns någon hjälp att få. Jag tänker så på dem som går igenom ännu fler missfall och kämpar i år efter år. Är så imponerad av allas enorma styrka, vill verkligen vara lika stark och hållet hoppet och glädjen vid liv.
Åh, grattis till den här graviditeten! Det betyder verkligen att man aldrig ska ge upp. Håller tummarna hårt för att det äntligen ska gå bra!
Fick du någon hjälp efter dina missfall?
Jag är tacksam över att vi kan överhuvudtaget kan bli gravida, det är ju verkligen ingen självklarhet. Hoppas jag kommer att bli det igen. Försöker att leva hyfsat nyttigt men det kan ju alltid bli bättre, socker kan jag absolut dra ner mer på. Bättre morot än att få behålla sitt barn går ju inte att ha :)
Vad fint att du kommit så långt nu, går du på många kontroller?
Förstår verkligen att det är nervöst. Hoppas att allt kommer se bra ut, det är ju är tur nu!
Direkt efter att det här senaste missfallet konstaterats med vul på KK så tog de en massa blodprover så det är jag tacksam för (vet att det var något prov som hade med kromosomer att göra, de andra har jag ingen aning om och var lite för medtagen just då för att ens komma mig för att fråga).
Nu i veckan ska sambon också in och ta blodprov. Sen hoppas jag att vi vartefter får lite mer information om hur de kommer gå vidare, det beror väl på vad proverna visar antar jag...
Häftig känsla bara att få se något levande på vul/ul, längtar till den dagen! 
Hej! Först och främst - beklagar dina missfall! 
Har varit med om samma sak här, förra året plussade jag fyra gånger och det gick åt skogen varje gång. Fick mitt första missfall i v10, då hade vi varit och sett foster med hjärtslag veckan innan. Andra missfallet kom som en sen mens. Tredje missfallet gick jag ända till v12 innan jag började blöda, när vi kom in på ultraljud visade det sig att det var en ofostrig graviditet. Fjärde missfallet plussade jag svagt i några dagar, och sedan kom mensen.
Vi försöker fortfarande, men tror väl egentligen inte att vi någonsin ska få ett till barn. Fick även ett mindre nervsammanbrott efter senaste missfallet och gick faktiskt och köpte hund (alltid velat ha en, ville bara skaffa barn nummer två först, så det är inte så illa som det låter. 
). Det är nog det enda jag kan rekommendera, inte som ett substitut för en bebis, men för att våran hund är som balsam för själen.
Visst fick du missfall vid olika tidpunkter i graviditeten? Jag tror det är ett bra tecken, och att det gör chansen större att det bara beror på maximal otur och att det visst kommer gå vägen en fjärde gång. 