Löparnörden skrev 2016-05-24 15:47:04 följande:
Så tråkigt Längtar(:
Har varit osynlig här i tråden men vår syskonresa börjar också lida mot sitt slut. Jag plussade i början av mars, allt såg fint ut på två ul men 12 maj när jag skulle ha varit i v 15 vi hade vi ul inbokat som visade att fostret dött i v 13. Livet börjar så smått återgå till det normala men jag har så många tankar om hur vi går vidare. Vår snart 3 åriga dotter kom till på tredje försöket och detta var tredje syskonförsöket så det känns inte glasklart att försöka igen. Det tär ju på kropp, själ och ekonomi och en klok vän sade att inte glömma bort att njuta av det vi har.
Men det känns som ett sånt svårt beslut att inte gå vidare utan leva nöjd med vår solstråle när hjärtat vill ha en till.
Skulle vara skönt att bolla tankar om att inte gå vidare med ett försök till utan leva nöjda.
Åh, jag är verkligen ledsen för er skull! Livet är så orättvist ibland, och samtidigt så fantastiskt ibland. Precis som ni så fick vi vår son på tredje försöket och man står nu i mitten av allt hopp, oro, negativa och positiva tankar som nya försök ger. Innan vi lyckades med sonen kände jag att det vore otroligt fantastiskt o tillräckligt att "ens kunna få ett barn", men nu är det svårt att släppa tanken på att han borde få ett syskon.
Precis som du skriver så funderar jag på om det är värt allt det man lägger ner i dessa syskonförsök; missförstå mig rätt - å ena sidan är svaret ett glasklart "ja" men å andra sidan så finns ju verkligheten med tid som går och fokus som kanske inte till 100 procent kan läggas på det barn man faktiskt har, ekonomi, kropp o själ. Jag tycker att dessa tankar är jättesvårt, och undrar hur jag ska veta "när det är nog"? Det känns svårt att komma ifrån tanken på att "nästa gång kan bli the one ".
Kram till er alla här inne! Vi kämpar så för våra drömmar - lycka och pepp till oss!