Är det fel att adoptera när man har biologiskt barn och inga svårigheter att få barn?

Fel och fel....Ja lite kan jag tycka. Finns ju barnlösa som står i kö i många år i väntan på barn så gå före dom tycker jag ju absolut inte att såna som ni ska få göra. Däremot undrar jag om ni blir godkända faktiskt.

det finns mååånga baksidor med adoption och frågan är om man egentligen hjälper eller stjälper när man adopterar ett barn. adoption är inte enbart något positivt och gott. läs gärna på mer om de oavsedda konsekvenser det kan få. 

jag tror inte man ska se adoption som ett sätt att "rädda någon".
får lite såna vibbar när jag läser ditt inlägg, hoppas du inte tar illa upp. 

Jag tycker att det är moraliskt fel faktiskt eftersom det finns så få barn som är tillgängliga för adoption numera. Har ni någon koll på hur det går till att adoptera? Man får oftast vänta i flera år från att adoptionsutredningen börjar tills man får ett barn, och de som inte alls kan få biologiska barn och redan har försökt få barn i flera år (först på egen hand, sedan utredning, ofta flera års IVF och andra behandlingar) borde därför ha företräde anser jag. Plus att i flera länder krävs det att man har dokumenterade fertilitetsproblem, och ett skäl som att man vill adoptera för att man är "sugna på att ge ett hem åt ett barn utifrån" godkänns oftast inte i utredningen som soc gör utan det krävs starkare skäl än så.

Dessutom kan det bli svårt för er att adoptera inom säg en femårsperiod eftersom ni ännu inte är gifta. Man måste ofta ha varit gifta i flera år för att uppfylla ländernas krav.

Min man och jag har själva inga fertilitetsproblem så det är inte därför jag tycker så, men anser absolut att de som kan få barn på egen hand ska låta de ofrivilligt barnlösa ha företräde till det fåtal barn som finns att adoptera.

Nej, jag tar inte illa upp. Det var ju därför jag frågade! :) misstänkte att det kanske anses fel. Självfallet ser jag det inte som att "rädda" någon, genom adoption. Jag tycker självfallet att de som inte kan få biologiska barn borde gå före oss i kön. 
Och med "i framtiden" syftar jag på om flera år, inte än då vi har annat att styra upp innan fler barn är aktuellt. 
Och självklart är det inte bara positivt med att adoptera, det är en jobbig sak att gå igenom och mycket att tänka på, jag har läst mig till mycket, både fördelar och nackdelar, dock kvarstår mitt intresse. Jag har även läst att det finns många barn som är lite äldre som inte är lika attraktiva att adoptera: 3-9-åringar. Vore kanske mer aktuellt att ta emot ett sådant barn eftersom de också behöver hem, inte bara de små.

Hur är det fel mot andra som vill adoptera av andra skäl? Är väl knappast brist på barn som behöver ett nytt hem?? Var glada att det finns familjer som vill öppna upp och ge alla barn en chans!

Du är inte insatt i detta märker jag. Jo, det har i åratal varit brist på barn som är tillgängliga för internationell adoption och väntetiden är flera år. Långt ifrån alla barn som behöver ett nytt hem är nämligen tillgängliga för internationell adoption utan man försöker för barnets bästa i första hand leta släktingar som kan ta hand om det, i andra hand adoptera barnet inom det egna landet. Så det är knappast så att alla världens gatubarn finns möjliga att adopteras för att "bli hjälpta" av västerlänningar.

Men om en familj väljs framför en annan så måste det väl bero på att de anses lämpligare? Och det är väl det 'vi' vill? Att barn som behöver ett nytt hem skall få komma till det mest lämpliga? Inte till de som önskar mest eller är mest synd om?

Har du läst vad som krävs för att få adoptera? Ni kommer nog inte kunna det, inte pga av att det är "fel" utan för att barnen oftast placeras hos familjer utan barn sen tidigare + att man oftast ska ha intyg på att man inte kan eller har svårt att bli gravid :)

Men lycka till :)

Nej, det beror inte på att de är "lämpligare". ALLA som vill adoptera genomgår en grundlig utredning av socialen, sedan går demen specifik föräldrautbildning för blivande adoptivföräldrar och anses därmed mycket lämpliga för att bli föräldrar. Socialens lämplighetskrav för adoption är väldigt höga och sedan tillkommer ländernas egna krav såsom inkomst, äktenskapslöften, BMI osv. Av de par som anses lämpliga både enligt soc i Sverige och enligt ländernas krav görs sedan en lista på alla väntande par.

I många länder använder man endast kötid som faktor för vem av dessa par på listan som ska få ett barn som blir tillgängligt, så då skulle ju TS och hennes man gå före andra som är LIKA lämpliga och inte har några barn alls. Jag tror absolut inte att det är något fel på TS och hennes man som föräldrar men ser det heller inte som troligt att de skulle vara _lämpligare_ än andra i adoptionskön, och då anser jag att de som aldrig kan få barn på annat sätt än genom adoption (om inte ett mirakel sker) bör ha ensamrätt på internationell adoption.

Precis. I många länder skulle nog TS därmed inte ens få ställa sig i kö för att adoptera, så det hela är kanske en ickefråga egentligen. Men detta visar ju ändå att även länderna anser att de som är helt barnlösa utan troliga möjligheter att få barn ska ha vara de enda som får möjlighet att adoptera, och det tycker jag personligen är helt rätt.

Förstår hur ni menar, känner bara att det är barnen som har rätt till en trygg familj/uppväxt, inte vi vuxna som har rätt till barn, har inga själv, vet inte ens om kan få, försökt, men har ej blivit några, är ändå nyskild nu så inget jag kan påverka just nu.

Har ibland funderat på andra lösningar än egna biologiska, men som påpekat, ej insatt i det tillräckligt då förhållandet ändå sprack...

Ja naturligtvis är det barnens bästa som ska vara i centrum och det är ju därför socialen har så hårda lämplighetskrav. Det jag skrev var ju dock att ALLA som blir godkända som adoptivföräldrar bedöms kunna erbjuda ett barn en trygg familj och en trygg uppväxt och längtar efter ett barn _för att de vill ha barn_ och INTE för att "rädda någon" eller "erbjuda någon ett bättre liv".

Vi valde att adoptera en 9-årig pojke. Gick på elva månader från ansökan till hemresan. Detta var för 6 år sedan.

Det är absolut inte fel! Och det är absolut inget hinder att ha ett biologiskt barn vad gäller utredningen - tvärtom så vet utredarna att ni redan är kapabla att ta hand om ett barn (så har det iaf varit i vårt fall). Vad gäller länder så är det sant att många prioriterar barnlösa par, men andra ser det som en fördel att det redan finns barn i familjen (vet att så är fallet i t.ex Serbien, Ungern och Indien).

Och ja, det finns få barn som är tillgängliga för internationell adoption idag, men det gäller i huvudsak "små" barn. Jag har aldrig under hela tiden jag varit involverad i adoptionsvärlden hört om en nedgång på barn i t.ex skolåldern.

Ni som tycker att det är fel - ni tycker alltså att det är fel att adoptera syskon till sitt redan existerande barn också eller?

Det är verkligen inte fel! Jag har själv adopterat fyra barn, fast jag kan få barn på biologisk väg. Och nej, jag har inte ett dugg dåligt samvete gentemot ofrivilligt barnlösa par som väntar i adoptionskön. Vet ni varför? Jo, för många av dessa par som så gärna vill ha barn och som väntat och längtat sååå länge och därför borde ha förtur framför oss som kan få barn tvekar inte att tacka nej till barn som erbjuds dem! Eller som en på adoptionsförmedlingen sa: "Pojkar som har fyllt 3 år och som har något handikapp är det nästan omöjligt att hitta hem till." Om man nu så gärna vill ha barn, hur kan man då kosta på sig att vara så kräsen?

Det där med att det är ont om barn att adoptera är en sanning med modifikation, kan man tänka sig att vara lite mer öppen för barn med "defekter" finns det plötsligt massor av barn att adoptera.

Inget fel alls!
Tänk på alla barn där ute som väntar på att få en familj.

Tycker det är fint.

Det är ju inte något fel att adoptera om man kan få barn? Du hjälper bara någon annan familj och det är ju väldigt positivt? Jag ser inte att det är något fel med att adoptera barn. Jag har själv adopterat min son Saleem och har inget problem med att få barn själv. Kör hårt!

Då barnets bästa ska råda, och inte rättvisa mellan vuxna, ska inte förmågan att få barn på egen hand vara avgörande.

Helt ok! Tänk dessa barn som vill ha en familj! Ska man säga till barnet när de blir äldre " vi adopterade pga att vi inte kunde få egna" låter bättre då o säga o göra " vi adopterade pga att vi ville ha dig och inte pga att vi inte själva kunde få barn" snacka om att känna sig oönskad. Förstår ni min poäng? Kanske uttrycker mig fel men jag tycker det är helt OK!