En käftsmäll till undergångsprofeterna
Det har ingenting med reformen i sig att göra. Det är inte reformen som tolkar politiska direktiv och det är inte reformen som bedömer huruvida en människa är för sjuk för att arbeta.
Att de ansvariga - alltså de som utförde kontrollerna - kan göra misstag är rena rama självklarheter. Så ser läget ut överallt där människor gör tolkningar och bedömningar...
Inom vården kan vi drastiskt minska antalet feltolkningar och felbedömningar på samma vis... genom att helt enkelt sluta göra uppföljingar och åternontroller för sjuka människor. Jag utgår från att du ser det som en förträfflig idé - argumentet är nämligen identiskt.
Att kontrollera huruvida folk är för sjuka för att arbeta är en samhällstjänst, KillBill. Det ligger i både samhällets och individens intresse att sådant kontrolleras.
Att måla upp fler/mer frekventa kontroller av det här slaget som en styggelse är inte så smart i det långa loppet. Och argumenten som används är direkt banala - den mänskliga faktorn är ständigt närvarande, varför den faktorn ska beaktas och förebyggas... istället för att vara ett argument för att göra mindre eller ingenting, för då hade vi inte fått mycket gjort någonstans.