Snäll men inte tråkig skrev 2019-06-01 01:47:56 följande:
Det är inte konstigt och det stör eller provocerar inte mig att människor som bor långt bort från de drabbade områdena , som kanske inte heller har några närstående i de drabbade områdena inte är oroliga för dödsskjutningarna på ett personligt plan.
Men man kan ju betrakta något som ett allvarligt samhällsproblem även om man inte är rädd att drabbas av det på ett personligt plan. Det gör ju människor hela tiden när det gäller massor av andra saker. Jag är till exempel ärligt talat inte särskilt rädd alls för att Sverigedemoktraternas abortpolitik skulle påverka just mig personligen om de genomförde den begränsning av aborträtten som finns inskriven i deras partiprogram. Av olika orsaker är risken att just jag skulle bli ofrivilligt gravid och inte upptäcka det förrän efter vecka 12 ganska liten och för övrigt vore ett barn till ingen katastrof i just min familj. Däremot är jag väldigt rädd för hur deras abortpolitik (och en stor del av deras övriga politik) skulle påverka andra människor och samhället i stort. För att bara ta ett exempel på hur man kan oroas över något man löper ganska liten risk att själv drabbas av.
Det jag vill när det gäller dödsskjutningarna är inte att folk som bor långt bort från de drabbade områdena ska börja känna sig livrädda för att de själva ska bli beskjutna. Det skulle ingenting bli bättre av.
Det jag vill är att folk , även de som inte är personligt drabbade ska börja engagera sig mer i frågan. Jag tycker det är så oerhört märkligt att döddsskjutningar av unga män på så kort tid blivit så normaliserat att folk i allmänhet knappt reagerar längre när ännu en tonåring eller ung man mördats. Jag hör betydligt oftare folk reagera på människors likgiltighet över att flyktingar drunknar i medelhavet flera hundra mil härifrån än på människors likgiltighet över att tonåringar och unga män som i en del av fallen inte ens är gängkriminella brutalt avrättats av människor som tagit lagen i egna händer och för att göra det ännu värre, att många av dessa avrättningar inte ens blir uppklarade inom det officiella rättssystemet, det enda rättssystem vi ska ha i Sverige. Att jag tar upp en liknelse med just drunkningar i Medelhavet handlar om att dödsskjutningarna här hemma är det bara Sverige som kan och ska göra något åt, situationen på Medelhavet måste många länder lösa gemensamt och då helst inte genom att fjäska för en galen halvdiktator vars familj köpt olja av IS och låtit deras soldater passera på väg mot fronten.
Och ur ett antirasistiskt perspektiv tycker jag det är väldigt, väldigt konstigt att fler antirasister inte ryter ifrån angående den allmäna likgiltigheten över att så många pojkar och män med invandrarbakgrund från arbetarklassområden dött på ett så fullständigt meningslöst sätt de senaste åren. Dödsskjutningarna hade aldig passerat med samma likgiltighet om det var unga helsvenska män från Nacka eller Danderyd som dött, helt oavsett hur mycket narkotika som var inblandad i gängkonflikter som föregått morden. Det är en sak som är säker.
Ja, jag tillhör nog den gruppen - alltså de som reagerar mer över att människor som tvingats fly från vidriga förhållanden drunknar i Medelhavet än att män eller nästan vuxna pojkar som blivit en del av en vapenfixerad gängkultur blir offer för sin egen kultur.
Men det innebär iofs inte att jag är likgiltig, att jag tycker att de gott kan skjuta ihjäl varandra. Däremot har jag få eller inga svar alls på hur man vänder på en oacceptabel utveckling som inte enbart omfattar gängkultur utan också kultur som delvis verkar vara oförenlig med de värderingar som många av oss förknippar med Sverige - och hur man i så fall ska agera utan att man islamistsmetar, hederskultursmetar, gängkultursmetar invandrare och invandring överlag.
Har du?
