Det är onekligen en väldigt svår sits du har blivit försatt i. Jag förstår att du är förvirrad och deprimerad p.g.a. allt.
Nu vet jag inte hur mycket det rör sig om, men hur mycket kostar flygbiljett ner? Hade det varit för mycket att resa dit en gång i månaden?
Allt det här låter så hemskt men sanningen är att min ekonomi skulle krascha här med den låga lönen som jag har.
Hur skulle jag kunna underhålla mina barn med den låga inkomsten jag har?
Och hur skulle jag leva utan mina barn på så lång distans?
Förstår att ni tycker att jag skulle göra fel att åka hem till Sverige men vad kan jag göra?
Vilken sits jag finner mig i , känner mig så dum i allt jag gör och tänker.
Alltså man kan bara få föräldrapenning de dagar man är med sitt/sina barn. Inte annars. Förstår inte hur du tänkt....var skulle du bo när du hälsar på dom? Tänker du ta föräldrapenning just de dagarna....som någon annan skrev....det är frågan om det går överhuvudtaget eftersom de är skrivna utomlands. Jag vet inte...
Sedan i Sverige. Verkar som om du tror att det är lite väl lätt i Sverige. Okey, visst är det säkert mycket bättre med bidrag än t ex Spanien. Men man får inte bostadsbidrag om inte barnen är skrivna i din lägenhet. Jag känner en som är ensamstående och är arbetssökande med försörjningsstöd. Han får bo i en etta på 30 kvadrat samt utöver boendekostnader får han ca 3000 som ska räcka till allt annat... Och det är inte jättelätt att få jobb i Sverige om du tror det. Vet inte om det är lättare i resturangbranschen men annars är det väldigt svårt...
Och även om du skulle få det lite bättre ekonomiskt i Sverige är det inte det som är grejen nu. Det är dina barn som du älskar och som älskar dig. De skulle känna det som att du valde bort dom för Sverige. Och innan du har testat tycker jag faktiskt att du gör det. Du får ge det en chans i Spanien först. Kämpa för dina barn! Annars skadar du dom och er relation.
Som sagt testa en längre tid och gör allt du kan för att få det att fungera i Spanien. Tror du kommer ångra dig om du ger upp dina barn! Att åka till Sverige ser inte bra ut heller ifall hon får för sig att vilja ha enskild vårdnad
Så här har min dag sett ut idag, jag åker och jobbar kl 08:00 medan frugan ska börja kl 15:30.
Jag går förbi där hon jobbar innan jag drar vidare hem, vi har en nanny som stannar med barnen tills jag kommer hem.
Jag frågade frugan om barnen så klart och hon säger det har gått bra och jag har lekt lite kurragömma med dem , ok säger jag och frågar, har du strykt deras uniform till skolan för imorn? Nej svarar hon och säger att hon glömt det fullständigt men säger att häng upp tvätten som är klar och ligger i tvättmaskinen, oj säger jag o tänker herregud hon gör ju ingenting men jag kunde visst se att hon hade tid med att chatta runt med whatsapp under en timme samtidigt med den här tredje personen som jag nämt förut, det är väll därför hon inte haft tid då?
När jag väl kommer hem så finner jag då tvätten jag måste hänga upp, skoluniformer som måste strykas, diska upp allt som hon lagat till mat, plocka upp leksaker över hela huset men barnen klandrar jag inte eftersom de är bara barn och dem leker ju förstås.
Nu återstår det så klart att leka och vara med barnen, bada dem och laga mat och lägga dem i sängs, men det står jag för för det är ju mina barn förstås, no problem.
Men jag menar hon har ju inte gjort någonting medan hon har varit hemma, vill Jon att jag ska ryka till igen så att hon kan klandra mig igen och säga titta hur förbannad du blir och gnäll inte så mycket, liksom ha en orsak till diskussion?
Eller är hon enbart så jävla lat?
Vad tycker ni?
Nu när hon vet hur vi har det så ställer hon inte upp på något sätt.
Jag är så jävla less på allt det här och är rädd att det är hon som vill provocera dom här situationerna, känns jävligt tråkigt men så här ser min everyday ut!
Vad ska jag göra? Hon tröstar ju sig själv och kastar bort sin tid med och snacka med den här killen som hon värkar vara så kär i medan jag måste göra alla sysslor i hemmet efter att ha jobbat hela dagen och har inte gjort något för att lätta min dag, bara tvärt om.
Sorry om jag skriver allt det här men så har min dag sätt ut.
Gar ni funderat på äktenskapsrådgivning? Det är väl inte bara att skilja sig när man har barn hur som helst (vet ej hur reglerna ser ut i Spanien, betänketid osv)? Är ni civilt eller katolskt gifta? Kan det vara så att ni har fastnat i ett dåligt mönster, att du klagar och surar och hon mest vill fly till sin flirt eller slår ifrån sig/går i försvar? Ni kanske har någon form av problem i botten som kan lösas?
Jag förstår att du är frustrerad, men du gör ju inte precis alla hemsysslor? Hon lagar frukost och lunch till barnen (?) och leker med dem, sorterar tvätt och brukar väl egentligen hänga upp den och i regel stryka uniformerna? Att du lagar middag och tar hand om barnen när du kommer hem samt gör lite hemsysslor då är ganska normalt. Det blir ju så när inte båda föräldrarna jobbar dagtid/samtidigt och man inte har barnen på förskola/fritids? Om det bli ojämn fördelning i sysslorna hemma får ni kanske prata om? Vad säger hon när du tar upp det (utan att vara anklagade)?