Min bebis kan inte somna!!!

Min syster har det väldigt likt dig! Hon blev rekommenderad av BVC sköterska och barnläkare att sluta amma när han var sex månader. De ansåg att han fått en bra grundamning och att det då var bäst att mamman fick sova mer sammanhängande.

Nu har min syster inte slutat än och han blir snart sju månader. Hon kan inte tänka sig att han ska vara ledsen i ett par nätter varken med pappan eller hos oss (så slipper hon höra). Han skulle naturligtvis inte ligga själv i spjälsängen och vara ledsen utan i famnen och bli erbjuden ersättning i flaska (han tar flaska) om han verkade hungrig. Han tar tyvärr inte napp, men det kanske han börjar med när/om hon slutar amma.

Jag vet också hur det är att ha en liten som inte sover. Min fick rs virus när han var 4 månader och vaknade sedan 10-15 ggr/natt tills han var 1,5-2 år och fick rätt astmamedicin..

Man blir dum i huvudet av att inte få sova, hjärnan fungerar inte ordentligt och man blir lättare sjuk.

Be om råd och hjälp från BVC (om ni har en bra sköterska). Stort lycka till!

Min första dotter var likadan.Ammade flera gånger varje natt.Men en natt började jag istället ta upp henne när hon ville ammas,erbjuda henne gröt mitt i natten och självklart ville hon inte ha.Efter 2-3 nätter slutade hon vakna och jag slapp gråt.Jag minns hur det var,hoppas du hittar en lösning som passar er.

Alltså det är ju inget konstigt med att en bebis vaknar ofta och vill amma för att somna om. Så gjorde min son hela första året. Jag upplevde att genom att vi samsov kunde jag bara slänga fram bröstet och sova vidare sen.

Du ska absolut inte köra några skrikmetoder som att lämna barnet i sin säng ensam, det är psykisk misshandel! En Bvc som förespråkar det borde anmälas.

Vi avvande vid att somna vid bröstet på kvällen runt 10-11 månader och tog bort nattamningen runt 12 månader. Att göra det redan vid sex månader låter lite tidigt.

Exakt!

Ts, förutom koliken där i början uppleverbjag att jag hade helt samma situation, men jag såg det inte som ett problem eller något konstigt, jag bara visste att det var så det var och lösningen var samsovning och amning. Med tiden lärde jag mig att klara mig på uppdelad sömn, jag upplevde därför inte att det var sömnbrist, man kanske fick tex 6t sömn fördelat på 11t ibland, jag vet inte riktigt.. Jag bara vande mig och det är något av det mest fascinerande jag vet nu, hur kroppen bara anpassar sig och hittar ett sätt att klara sig lika bra..

Men du - just nu kring den här 6 mnd perioden är ting extra illa, en del forskning förklarar det med att instinktivt vet barnet att mamma ofta får mensen tillbaka vid det här laget, därför vill det amma maximalt för att förhindra mensen och därmed att ett nytt syskon kommer - låter lite roligt tycker jag, men ändå ganska så logiskt! NU är alltså iiiinte en bra timing att försöka dra ner på amningen!!:) mitt bästa råd är att låta det här fungera så bra som möjligt nu, amma vid efterfrågan, samspela och liggamma på natten - håll ut ett litet tag till och se om inte allt är lite enklare tex nästa månad!!!:) stressa inte med metoder, det förstör och gör allt värre, bemöta istället barnets efterfrågan och vänta in rätt timing, den kommer!!!:)

I mitt inlägg skulle 'samspela'

vara 'samsova' !

Också haft en trasselsudd. Han är vuxen nu, men minns så väl. jag räknade först ut hur mycket han sov sammanlagt dag resp natt. Det visade sig att han sov lite väl mycket dagtid. Så pass mycket att han inte mer än slumrade på natten och vaknade ofta på natten. Jag var dödstrött. Så jag höll honom mer eller mindre helt vaken under en hel dag! Då var han 5 månader gammal. Den natten sov han hela natten fr kl 20.00. Och därefter funkade sömnen bra. Han fick fortsättningsvis sova 2 korta pass varje dag. Jag väckte honom försiktigt och mjukt. Minns inte riktigt hur länge han fick sova men inte mer än totalt två timmar, fördelat på två pass om dagen. På nätterna sov han sedan gott.  I sin egen säng. Det verkade helt enkelt så att han behövde vända på dygnet.

Sen kan man ju välja om man vill ha barnet tidigt i säng och att barnet vaknar tidigt på morgonen, eller tvärtom. Det är ju en smaksak. Jag valde att ha "barnfria" kvällar och gå upp kl 5-6 på morgonen då barnet vaknade.

Jag vet inte om detta funkar för er alls, men det gjorde det för oss. Btw så var han också kolikbarn.

Du har fått många bra råd & tips.

Jag vill bara säga att det låter som att du skyller detta på dig själv. Glöm det tjejen! Självklart skulle du göra vad du kunde för att få kolikbarnet att lugna sig och somna! Sen när koliken lugnade sig valde du det lättaste sättet att få barnet att somna, vem orkar krångla, testa, ändra på ett vinnande koncept när man är slut efter månader av sömnbrist!

Det är lätt för den som aldrig varit där att säga att du borde gjort si och så men du gjorde vad som va bäst för er då.

Hoppas du kan få lite mer sömn nu med hjälp av de råd du har fått här.

Kram

Bra inlägg. Det låter väldigt på ts som att hon tycker hon gjort något fel och något konstigt. Medan oerhört många gjort precis likadant, utan att ha kolikbarn och utan att ha tyckt det var något fel eller konstigt utan tvärtom medvetet. För bebisar älskar ju att somna vid bröstet, klart man ska ge dem det då.

Tack så jättemycket för att ni delar med er av era erfarenheter och tips. Det är lätt hänt att bara se alla fel man gör och inte allt bra man faktiskt har gjort. Tack så mycket för snälla kommentarer.

Har diskuterat med BVC sköterskan idag och hon föreslår en nattningsmetod som innebär att en förälder sitter hos barnet tills det somnar, tröstar när det är ledset etc. Enligt henne kan detta vara lösningen till att han vaknar så ofta då han inte har fått lära sig att somna på egen hand utan förknippar sovande med bröstet. Eftersom jag är desperat efter förändring tänker vi testa det här och så får vi se hur det går. Min man har tagit ledigt från jobbet i en vecka så vi ska kunna hjälpas åt.

Om någon annan har fler tips eller erfarenheter får ni gärna dela med er :)

Det kan ju vara bra att skapa en hel läggningsrutin då samtidigt om ni nu ska göra rejäl förändring. Kanske börja ha en mysmusik på i sovrummet, "läsa" bok tillsammans osv. Det gjorde vi när vi lärde vår dotter somna i sängen med oss bredvid, även om hon var runt ett år då. 

Men viktigt, låt inte barnet vara ledsen och ensam, utan ta upp och trösta och ge all närhet barnet behöver.

Hur funkar det med liggamning? (antar att du provat, men ibland kan det ta ett tag innan man får till det). Det blev räddningen för mig, min grabb vaknade också ofta på nätterna, och han ratade både napp, flaska och allt annat. Då behövde jag bara lägga till honom när han vaknade och sen sov vi vidare. Lite hackigt blev det ju ändå såklart med sömnen, fast klart bättre att kunna ligga kvar. 

Det är inte givet att allt blir bättre bara för att barnet lär sig somna utan tutte. När min pojke var 8 månader började pappan natta ett par gånger i veckan eftersom jag började jobba. Märkte absolut ingen skillnad i antalet uppvak. Vid 15 månader slutade jag nattamma helt, vid 16 månader började han sova bättre, vid 19 månader blev det sämre igen.... Jag har inte sådär jättestor tillit till "metoder" eller goda råd om "gör så här så blir det bättre". För oss har det aldrig funkat som nån quick fix, utan vi har försökt anpassa oss så det går att stå ut under tiden. Idag är sonen 3 år och vi sover jättebra för det mesta, de flesta barn börjar sova hela nätter långt tidigare än så. Hoppas du snart får sova!