Tror inte på att han inte har nå känslor

TS: Klart han har känslor för dig. Han tycker om dig, uppskattar ditt sällskap, trivs att leka familjeliv, gillar att göra roliga saker med dig mm. Men han ser ingen framtiden med dig och framförallt, han vill inte ha barn. Resten uppskattar han.

Då ett långsiktgt förhållande och barn är viktigt för dig så går det inte ihop för eller senare. Visst, ni kan fortsätta träffas, och han skulle säkert gilla det, men slutresultatet blir ändå det samma, inga barn och till sist tar det slut.

Alla signaler du får från honom är att han gärna fortsätter träffa dig och ha skoj men det är inte samma sak som att han vill leva med dig för all framtid och skaffa barn med dig.

Det enda vettig du kan göra är att ringa honom och säg att ni aldrig mer kommer ses och att ni nu går vidare med era respektive liv. Någon framtid tillsammans har ni inte.

Problemet är att du bedömer hans beteende efter dina egna normer, från din egen förståelsehorisont.  Jag tror inte att ni kommer att komma fram till någon lösning som är tillfredsställande för dig, tyvärr.

Eller så pratar du en massa och gråter lite. Han säger något diffust som du tolkar som framtidshopp. Nästa helg när han känner sig uttråkad/ensam/hungrig/kåt så hör han av sig och du kommer farande som en raket.

Sen samma visa igen.

Been there, done that.

Men vad spelar det för roll vad han gör? Det viktiga, och det som räcker, är att du bryter.

Ja det är ju ditt val, tror dock att du ser mer gråtmilt på morgondagens "snack" än vad han gör. Synd att du inte ser nyktrare på saken, du hade tjänat på "coolheten".

Det är redan klart, han vill inte ha barn eller en långsiktig relation med dig. Så varför avslutar du inte?

Jag ser inte att du tjänar nåt speciellt på att spela cool, men du bevarar mer av din egen värdighet.

Om du är ledsen kanske han får dåligt samvete, säger något krypiskt för att trösta dig. Du tar det, felaktigt, som en intäkt att det finns hopp för långsiktighet och barn och så är ni tillbaka på ruta ett.

1. Att du kan gå vidare och satsa på någon ny istället för att slösa bort flera år av ditt liv på någon som ändå inte är intresserad av att bilda familj med dig.

2. Självrespekt.

Skitsnack! Du ljuger så du tror dig själv. Ända anledning du vill träffa honom är för att du hoppas hitta en lite strimma hopp om att han eventuellt kanske kan ändra sig någon gång. Så att ni kan fortsätta. Tillbaka till ruta ett.

Nej, spela cool behöver du förstås inte, men du kan undvika att vara efterhängsen. Jag förstår att det är skitjobbigt och att du behöver analysera och gråta ut, men jag skulle rekommendera att du gör det tillsammans med en vän istället för med honom.

Så nu är det plötsligt han som vill träffas och inte du?????

Gör det enda vettiga, avboka och gråt ut hos en vän.

Men varför träffar du honon? Gillar du att dra ut på något plågsamt?

Hur har det gått, ts?

Men ta det på telefon då ikväll, om det känns lättare för dig? Det där snacket måste ni ju ändå ta förr eller senare.

Ok, bara att dra ut på plågan då...

Men vad sa han då, när du började skämta bort det för att slippa gråta? Exakt vad är det du känner behov av att prata om, är det något du vill säga, något du vill fråga, eller något du vill höra från honom? För jag tänker att ni är väl ändå ganska överens om att avsluta, varför inte bara ta det på telefon.

Om du vill prata om det så måste du ju också vara stark nog att ta upp frågan och sedan fortsätta diskussionen tills du tycker att du är klar, eller tills han inte vill längre. Det funkar inte att "träffas personligen för att prata ut" om man sedan undviker ämnet. Du är absolut inte korkad, men otroligt konflikträdd. Och det är du inte ensam om.