Tror inte på att han inte har nå känslor

Skippa sexet och var vänner istället? Man kan ha många olika typer av känslor för folk. Om han säger att han bara ser er som kk så menar han nog det - att han tycker om dig, och tycker om att ha sex med dig, men att du inte är den han vill dela sin framtid med. Jag tror att du riskerar att bli väldigt sårad om du försöker klänga dig fast vid denne man, eftersom han förmodligen kommer att dumpa dig så fort något "bättre" dyker upp.

Jag tror inte att han kommer dumpa mig. Han tycker att vi har de helt perfekt, sa att han kan fortsätta träffa mig hur länge som helst (på de sättet vi gör nu då). Men absolut blir jag sårad, har jag blivit flera gånger om redan. Jag har avslutat kontakten, bett han dra åt helvete men vi lyckas alltid komma tillbaka till varandra.

Vi försökte va vänner en gång, men de finns för mycket där. Vi är inte bara vänner, han bryr sig på ett annat sätt. Hela hans beteende tyder på känslor. Han ligger och verkligen håller om mig, i soffan och sovandes. Åker till mc donalds mitt i natten för att jag är hungrig, fast de finns mat hemma. Han planerar in utflykter och vill åka på en romantisk spahelg. Anstränger sig för att lägga personliga saker på minnet Osv. Finns så mycket. Han går liksom steget längre än va man gör som vänner

OK. Så vad tycker du själv verkar lämpligt att göra? Orkar du fortsätta leva i det ni har nu? Det funkar ju bra för honom, så han ser nog ingen anledning att bryta mönstret.

Vad vill du ska hända? Tycker du att det är dags att ni flyttar ihop? Att ni firar jul ihop? Är han beredd att offra något annat för att kunna ha kvar dig i sitt liv? Händer det att han tackar nej till att göra saker med andra för att istället kunna vara med dig?

Jag vet att du har rätt, hjärnan är ju med fast hela magkänslan säger annat. Jag vet att han är väldigt nöjd med att ha kakan och äta den. Jag vill att han slutar vara så förbannat envis och vågar satsa!

Jag skulle kunna flytta dit nu. Fast med tanke på att han har barn skulle jag aldrig göra de nu utan att lära känna dom först. Han brukar hellre vara med mig än att göra nåt med kompisarna. Han har hoppat nån fest för att göra nåt med mig, han har haft mycket "måsten" som har struntats i. Men han skulle inte vilja fira jul, eller jo han skulle säkert vilja fira med bara mig men inte de typiska fira jul med släkten.

Jag skulle vilja börja med att han bjuder in mig i sitt liv lite mer igen. I somras träffa jag barnen några gånger och vi hitta på lite saker med dom. Allt funka bra, men sen fega han liksom ur. Jag skulle vilja komma dit igen.

Han har åldersnoja med, skiljer 13 år mellan oss. Har berätta att han skulle tycka att de va pinsamt att säga att han är tillsammans med en 25åring. Då har han ju iallafall tänkt tanken på ett förhållande

Det är jättesvårt att veta hur han känner, ibland så överanalyserar man signaler och tror att en person vill mer än vad han egentligen vill. Det är mycket möjligt att han ser dig som mer men vill "skydda"sig lite genom att säga att ni inte är ihop men det kan även vara så att han ser dig som en vän "med benefits". Ett kk-förhållande för mig är typ att man kommer hem till en, har sex, sen kanske sitter i soffan ett tag sen går "gästen" och hörs inte förrän vid nästa tillfälle. Att du träffat hans familj tyder nog dock på att han faktiskt tycker om dig, du är inte bara ett ligg, att han tar hand om dig när du är hungrig och så. Så det är jättesvårt att veta hur han verkligen känner. Oavsett ålder så är det ju svårt att veta var gränsen mellan ett löst förhållande (dejting) och att faktiskt bestämma sig för att "nu är det vi två" går. Man vill kanske inte fråga rätt ut med rädsla för att den andra personen säger "nejnej, jag vill inte mer än såhär". Jag menar att han kanske säger att han bara vill vara KK i det fallet  han tror du känner så, för att själv slippa skämmas om han skulle visa att han vill mer och du inte vill det. Eller så är det som han säger- du är mer än en person man träffar för sex, men han vill inte ha ett förhållande. Tyvärr är jag rädd att det är som ovanstående sagt, han vill ha dig tills det kommer något "bättre". Och om du nästlar in dig för mycket på honom och analyserar varje sak så finns risken att du kommer att bli mycket ledsen den dagen (om) han skulle lämna dig.

Jag känner igen mig i det du skriver faktiskt, jag förstår på texten att ni är äldre men det finns paralleller. När jag var 14/15 så gick det en kille i min parallellklass, vi hade en lektion i veckan ihop. Till en början så satt vi bara ihop sen blev det mer. Han bodde granne med min bästa vän och vi började umgås på fritiden, först ihop med andra sen själva. Vi gjorde aldrig något, inte ens pussades men folk sa alltid att vi betedde oss som ett par. Det första han gjorde när han kom hem ifrån en semester var att komma hem till mig, på min födelsedag kom han med present, i skolan dissade han sina vänner för att vara med mig, kramade mig mycket och så. På vår prao i åttan hamnade han i affären bredvid och kom alltid in med lunch, haha kommer ihåg att min handledare sa "nu kommer din kille!".  I början hade jag nog inga känslor för honom så, men de växte fram. Han var ju så snäll. Så en dag, efter att ha umgåtts oavbrutet ett år så kom han till mig och bad om kärleksråd, han hade blivit kär i en person som stod mig nära. Han märkte nog att jag blev ledsen och jag kommer ihåg att han satte sig bredvid mig på stolen och sa "du är kär i mig va?" Han sa det så kallt så jag kommer ihåg att hela magen spände sig. Jag fick slutligen fram en liten nick och kollade upp på honom för att se reaktionen. Inte ens ett leende fick jag, utan han satt helt apatisk. Sen sa han "ja, har misstänkt det men du är BARA (med betoning) en bra vän". Sen gick han hem och hörde inte ifrån honom på länge. Senare fick jag reda på att han snackade rätt mycket skit om mig och berättat om hur han dissat mig för alla sina vänner, som såklart skrattade åt mig. Men jag känner än idag, som du gör, att han innerst inne kände mer men kanske skämdes.

Kontentan är att inte tro för mycket innan man helt och hållet vet. Jag tycker att det verkar som han gillar dig och har riktiga känslor men den enda som egentligen vet är han själv. Man kan inte rå för sina känslor, vill den ena mer än den andra så kan man inte tvinga fram kärlek, då är det bättre att släppa helt tycker jag. Annars blir man bara sårad, än idag (snart 22 år) har jag svårt för att släppa någon för nära inpå.

Ah. En viktig pusselbit. Han är en medelålders familjefar som kanske känner att han redan har de barn han har tänkt skaffa, medan han räknar med att din biologiska klocka tickar och att du förr eller senare kommer att vilja ha barn. Om han redan nu vet att han absolut inte ska bli pappa igen så är det inte så konstigt om han inte ser någon framtid för er, utan räknar med att släppa dig till någon annan som du kan bilda familj med.

Har ni ens pratat om detta? Att det kan vara en anledning till att han håller dig på avstånd? Det är ju i så fall lite orättvist att kalla det åldersnoja, om det i själva verket är rätt så genomtänkt.

Jag hade sagt till honom att om ni ska fortsätta träffas så ska ni bli ett par. Slut på kk.

Då får du ju veta.

Sannolikt har han dig i väntan på något bättre, du kanske är den rebound han behövde efter att ha tagit sig ur sin förra relation.
Han får ligga, han behöver inte binda sig, vad mer kan man begära? Antingen får du ställa krav eller dra tillbaka vissa förmåner.

Ja de är precis här jag tror skon klämmer mycket. Han vet ju att jag vill ha barn, hus och hela familjelivet. Och han har ju precis lämnat de. Vi har inte pratat om de på djupet, han sa nåt i somras att han känner sig för gammal för fler barn men han lät inte bestämd att de va hugget i sten. Han har sagt att han nog har nån 40årskris, vilket jag också har sagt till han. Tycker att han är otroligt töntig (sagt de med till han), han tänker så mycket på va alla andra tycker men tror knappast att nån skulle bry sig då jag är en mogen 25åring.

Jag har hoppats på att åldersnoja ska släppa, vilket den har gjort massa. I början hade han problem med att bara handla pizza tillsammans, men han upptäckte väl att ingen höjde ögonbrynen och nu gör vi ju mycket och är som vilket par som helst offentligt. Vet inte va jag kan göra för att han ska släppa de helt? Man märker ju ingen ålderskillnad när vi umgås, vi har ganska lika liv och intressen (har inga egna barn, men massa runt mig i vardagen ändå)

Hej
Jag sitter lite i samma sits . Har en vän sen över ett år sedan och vi har blivit bästa vänner . Vi träffas inte ofta men messar och pratar . Vi har bara hamnat i sängen en gång men blir fler ggr. Jag är kär i henne och kan inte sluta tänka på henne... Hon har känslor för mig också men har sagt att hon inte vill ha något förhållande på väldigt länge . Hon är livrädd att hamna i något som gör hon känner sig instängd . Jag ger henne all luft hon behöver men ändå så vill jag ha mer av henne.
Så hur gör man .. Ger man upp och går vidare .. ?Tjatar man ? Hur blir man okär?
Ja jag har träffat andra och försökt men hon försvinner inte från mitt huvud.
Jag har inte pratat ut på länge med henne för hag är rädd hon slår ifrån sig då och det tar slut . Vi har båda jobbiga förhållanden bakom oss och hon vill hitta sig själv...

Till ts : ja det låter som ni är ihop och han vill men det är nåt som hindrar honom .. Ja kanske skam för du är ung ... Fråga han vad det känns i magen ..