Tror inte på att han inte har nå känslor

Passa då också på att ta diskussionen Förklara att du verkligen inte vill ha det så här längre och att han måste respektera det. Antingen klurar han ut vad han vill ha eller så ses ni inte mer. När han vet är han välkommen att höra av sig, aj det vill säga, om han vill samma sak som du...

Grejen är att män inte alltid vet vad de vill ha förrän de förlorar det.

Då kommer de rännandes och vill helt plötsligt.

MEN då måste du vara beredd på att säga nej om han försöker få igång samma skit som nu.

Ok, ja men vet du vännen, då är det ingen idé om du vill ha barn och han inte.

Min man som ALDRIG velat ha barn men som har ett ändå pga partner som efter åtta år slutade ta p spruta utan att säga till sa till mig att om jag verkligen vill ha barn så skaffar vi ett gemensamt. Så mycket älskar han mig att han var beredd att ta ansvaret för ett barn med mig. Jag har ju dock redan barn så jag tänkte noga noga efter innan jag började dejta honom för jag älskar honom väldigt mycket och vill inte 'tvinga' honom att bli pappa.

För även om han sa att han skaffar barn med mig om jag absolut vill ha så vet jag ju att han innerst inne inte vill. Det slutar sällan bra...

Du borde verkligen dra dig ur detta, både för din egen och hans skull... Klart han tvekar om att släppa taget om dig så länge som han får ha härlig samvaro med en fräsch 25-åring som bekräftar honom massor... men jag tror att du underskattar åldersskillnaden mellan er. Och att du inte har egen erfarenhet av att vara småbarnsförälder, vilket ju är det största problemet. Du har det framför dig, och om du verkligen älskar honom tvingar du honom inte att gå igenom det igen. Man MÅSTE respektera att den viljan saknas. Du har ingen aning om vad barn kan göra för ett förhållande, kanske var det precis det som knäckte honom och exet.

Du famlar efter halmstrån som en drunknande!. Haka inte upp dig på att han skrev "om". Förmodligen sitter han inte och väger orden på guldvåg när ni messar (istället för att faktiskt prata med varandra...), utan tar förmodligen de ord som poppar upp som förslag och som inte verkar helt dumma.

Hans inställning att bestämma sig för en sak och sedan hålla sig till den tyder på att han är på en helt annan mognadsgrad. De flesta skulle uppskatta det och se det som ett tecken på att han är en person som är trygg i sig själv och vet vad han vill - och som dessutom har varit ärlig angående det redan från början. Det är inte korkat att stå för vad man vill. Och när man är medelålders har man lite bättre perspektiv och har lättare för att se långtidskonsekvenserna av vad man gör.

Nej jag vet. Men tycker att de beror lite på anledningen, om de kan ändras. Men är han helt 100% säker så finns de ju inget att göra.. Vill inte tvinga/lura han, absolut inte.

Ser otroligt mörkt ut ändå. Vi skulle ha träffats igår men han ville inte, han tycker att de börjar kännas fel när han vet hur jag känner och att jag är ledsen. Tycker att de ändå är bra att han börjar se de, då får ju jag "hjälp" med att släppa.

Han skrev massa om att de blir bäst att avsluta. Jag höll med om att de blir bäst så. Skrev såklart att jag egentligen inte ville de, att jag tycker att han borde ändra inställning. Men jag försökte inte övertala utan höll med.

Jag pushade på om att vi skulle träffas igår för ett avslut. Båda vill träffas och prata, men han ville prompt inte igår. Jag tycker ju att de blir jobbigt att dra ut på de så blev väl lite tjatig om att träffas, självklart blev han lite grinig (för en annan sak med). Så blir de en ond cirkel, när vi småbråkar känner jag ännu större behov av att träffas. Jag förklarade mig och han förstod, men ville ändå inte träffas.

Så skrev han att jag inte orka skriva mer och "...träffas på tisdag och prata OM vi ska avsluta.. men vi tar de då". Jag svarade vara okej, men att jag tyckte allt kändes jobbigt att ha de såhär. Efter nån timme svarade han "nu glömmer vi det här och hörs senare i veckan". Men va?? Vadå OM?! Det fatta jag ingenting om! Vi va ju överens om avslut. Vet att de är dumt men de sätter ju hopp för mig att han kanske funderar på att ändra sig..

Det är inte känslorna som är problemet utan hans inställning. Det är så typiskt han, att komma på en sak och så håller han envist de. Han gick in med den inställningen att de inte kommer bli nå seriöst med oss, då intalar han sig de och håller de.. Det är ju så korkat men kan inte låta bli att hoppas att han tänker om. Jag ser inte fram emot imorgon, hatar att va ledsen framför nån annan men kommer inte kunna hålla mig..

Det här är inte vidare bra TS, har läst hela tråden nu och t

Kan låta lite hårt men jag tror tyvärr att du kan uppfattas som lite "stalker". Tillvägagångssättet är liknande, du kanske inte är där än men bli inte förvånad över att han har börjat se dig som "jobbig".

Det vill du väl inte? Nej, klipp helt. Han har redan sagt till dig att han inte vill, det får du faktiskt respektera och gå efter.